2.12 Breviksvägen 192
När Ängsgården var Breviks centrum
- Ulla Tiblom berättar från fyrtio fina somrar
Redigerad utskrift från en bandinspelad intervju den 15 februari 2006
Det som många fortfarande kallar för Tiblomska tomten på Breviksvägen 192 hade tidigare namnet Ängsgården.
Ängsgårdens ägarlängd
Vi köpte Ängsgården år 1955 av familjen Zacharias. Zacharias var läkare och han berättade att de brukade flytta ut på försommaren med ett stort flyttlass på några lastbilar. Det var möbler, mat och mycket andra grejor i lasset, plus en dalkulla som bodde i det lilla huset. Alla andra grannar hade också var sin dalkulla som skötte trädgården på sommaren, i vart fall på 1930-talet.
När vi flyttade dit sommaren 1955 fick vi slänga ut minst 20 järnsängar, som fanns i huset. Det gamla huset rev vi på senhösten 1955 och byggde vårt nya hus så att vi kunde flytta in i det sommaren 1956.
Före Zacharias hade familjen Trone Holst bott där. Det var en redarfamilj. Och en som hette Heiman lär ha bott där före dem.
När min man Karl Erik dött 1983 så bodde jag där ensam i ungefär tio år. Vi var ju då tre stycken så kallade ”panter-tanter” som jobbade med våra trädgårdar och körde traktor mm. Det var Marta Rosenberg (Breviksnäsvägen 7), Gertrud Sterky (Maruddsvägen 7) och jag som kallades så.
Så småningom köpte min son Johan och hans familj Lillängsvägen 2. Vi kom på att vi skulle byta fastigheter, så jag köpte hans fastighet och bodde där till 1993. Samtidigt sålde jag Ängsgården till Johan. Efter ett par år såldes Ängsgården till familjen Andersson, som hade några stora ICA-butiker.
Det gamla huset
Det gamla huset hade en vacker exteriör. Det var byggt som ett sommarhus och jag minns att det hade snöat in genom en fönsterspringa när vi köpte huset. Det var gult med brutet tak och var byggt i tre våningar med en balkong ovanför burspråket. Och så fanns det en jättehög stengrund ner mot den planare trädgården. Huset liknade inte något av de andra husen i Brevik. Husets entréhall hade en dubbeltrappa. Det var två svängda trappor i trä som svängde upp till en gemensam avsats, varifrån det sedan fortsatte en gemensam trappa uppåt i huset. Tyvärr verkar det inte finnas något foto av det gamla huset.
Det nya huset
Vi ritade det nya huset i form av ett atriumhus, med en pool i mitten. Men när man rev det gamla huset, visade det sig att de stora stenblocken låg på jord och alla grundstenarna måste rivas bort. Så vi fick i all hast rita om vårt nya hus och poolen blev placerad längre bort i trädgården istället.
Jag var road av porslinsmålning och i huset har jag målat ett datum på gästtoalettens väggkakel över tvättstället: En blomma och så ”Ulla Tiblom 1956”. Jag vet inte om den signaturen fortfarande finns kvar.
Sommarlivet på vår stora tomt
Mina barn lärde sig simma i Breviks simskola. De lärde sig väldigt fort att simma. De första åren hade vi med hjälp av en sandpråm gjort vår ”Riviera” vid stranden, där vi låg om dagarna.
Alla midsomrar hade vi midsommarstången på vår tomt och alla grannar runt omkring kom till oss. Det var säcklöpning och andra lekar - och Per Oscarsson (Breviksvägen 194) var med och det var väldigt trevliga år. Det var så barnvänligt. Vi hade en liten lekstuga nere på ängen. När det var lunch så hade vi en koskälla som signal. Cilla Edström (Maruddsvägen 6) blåste i ett horn. Marta Rosenberg och Gertrud Sterky hade också sina signaler. Det gick åt en stor vetelängd varje dag till saften på eftermiddagen. Det var så roligt!
Alla traktens ungar var på vår tomt, inklusive Edströms barn och Oscarssons barn. Per Oskarssons son Boman, som jag tror också blev skådespelare senare, hade vi ett sjå med, för han klättrade upp i ett träd och skrek på hjälp, trots att han inte behövde hjälp. Vi försökte förklara för honom att det var olämpligt med tanke på den dag han verkligen skulle behöva hjälp.
Vår brunn hade bra vatten. I Selanders gamla hus (Breviksvägen 205) var det ont om vatten under torra somrar och de (liksom senare familjen Wester) fick alltid komma ner och hämta vatten hos oss.
Min man var mycket intresserad av rosor. Vi hade 150 rosor som skulle klippas varje år. Vi hade hjälp med vår trädgård av en man som hette Blomkvist. Fruncks (Öringhamnsvägen 22) och någon annan anlitade honom också. Han bodde i Spirudden. En vinter hjälpte han oss att fälla några träd på tomten. Han gick då på isen runt Dyviksudd för att komma till oss. På somrarna kom han och slog ängen med lie i början, innan vi hade skaffat maskin. Då kom han med båt. Han var mycket trevlig och hjälpsam. En sommar blev han lite sjuk och fick hjärtinfarkt och dog. Han var en riktig kärngubbe och skärgårdsgubbe. Det var den hjälpen vi hade.
Aktivt båtliv
Vi seglade mycket. Under många år hette båten Carela. (Foto på Carela, se nedan. ) Den kunde ju inte komma in i Maren utan låg vid boj utanför Maren. Det var ett väldigt kånkande ut till segelbåten med mat och vatten och utrustning med hjälp av jollen. Loggboken har jag kvar. Där har det skrivits mycket roligt!
KSSS-lägren i tio år
Vi hade KSSS-läger eller kurser varje sommar. Dessa KSSS-läger var en stor grej under många år. Ungdomarna kom från Stockholm och Bollmora. De kom på morgonen och åkte hem på kvällarna. Det började omkring år 1970 och höll på i cirka tio års tid. Det var mycket trevligt och trevliga ungdomar. Det hände aldrig något olustigt. Många av dem var barn till våra goda vänner. Marta Rosenbergs pojkar var med och Edströms barn var med.
Bakgrunden var att vi kände massören och sjukgymnasten Hesselgren och hans son. Hesselgren var aktiv vid KSSS och kände till vår tomt. Han tog initiativet till att förlägga seglingslägret till vår tomt. Dom kom med alla 15 segeljollarna på lastbilar i början av seglingsveckan. Efter några år blev det två veckor: en på försommaren och en på eftersommaren.
Sista dagen av KSSS-veckan hade vi en fest med lite godis och saft. Vår roll var att tillhandahålla mark och Breviksmaren. För det fick vi medalj från KSSS.
De fiskeintresserade ryssarna
Ryska ambassaden i Stockholm kom nog 1979 eller 1980 och lånade bryggan i två eller tre år. De frågade så vänligt eftersom de var förtjusta i att fiska och behövde ha sin motorbåt någonstans. De lovade att var så försynta. De kom på morgnarna och hämtade sin båt och på kvällen kom de åter. Vi blev inbjudna flera gånger till ambassadpartyn, men vi gick aldrig dit, för vi var inte intresserade. Så småningom sa vi till att det blev för trångt vid bryggan, för vi skulle ha större båtar, och de upphörde direkt att ha sin båt där.
Annat butiksliv
Under de första åren kom Lasse Northun från Härsö med sin härliga strömming. Men sedan tröttnade han på att fiska och körde taxibåt istället.
Det var ett annat liv då än nu: man beställde jordgubbar i Boströms specerihandel (Breviksvägen 190) och vi var hos trädgårdsmästare Boströms och plockade färska potatisar. Boströms hade också Karla Frukt på Karlavägen 72 (vid Skeppargatan) mitt emot där vi bodde.
Och Sjögrens affär (Breviksvaägen 181) minns jag mycket väl: Det var så speciellt: Den gamle Sjögren gick framåtlutad, nästan dubbelvikt. Av honom har jag lärt mig summera snabbt. Han rev en smal remsa papper från inslags-pappersrullen: Där skrev han upp alla beloppen. När han adderade den långa listan så börjande han räkna alla femmor och sedan hoppade han till alla andra siffror i tur och ordning. Hans metod har jag apat efter, så jag är också rätt bra på att addera många tal.
Innan Bollmora kom åkte vi ofta till Farsta och handlade. Farsta centrum var nytt då. Och för att sköta tvätten så gjorde jag en utflyktsdag till ett stort tvätteri i Jordbro. Jag tog barna i baksätet och vi hade matsäck med oss och lämnade tvätten och kom sedan hem med tvätten samma dag.
Samliv med många av grannarna
Många av grannarna var ju vänner som vi umgicks med även inne i stan under resten av året. Och flera var grannar även på Östermalm: Forss-Hansons (Öringhamnsvägen 4 och 6) bodde mitt emot på Karlavägen. Och Ulla Sterky (Maruddsvägen 7) bodde också i närheten på Östermalm.
Erik Wester (Breviksvägen 205) hade en biosalong där vi ofta var och fick se filmer. Adrian Wester och min Johan är mycket goda vänner. Wester hade en samling av gamla kameror som vi hjälpte till att utöka med några gamla lådkameror.
Ragnar Frunck bodde kvar till omkring år 1970. Ragnar hade sin födelsedag under kräfttiden. Nästan alla grannar var där på kräftkalas. På kvällen släktes det överallt och Ragnar åkte vattenskidor. Hans barn fick ställa upp och köra honom väldigt mycket. Det var det jobbiga för honom att hitta någon som ville köra båten.
Det var lustigt att se hur det hos flera av de andra grannarna i Brevik fanns en del porslin och möbler som liknande varandra. Det verkar ha varit en auktion eller något arvskifte där familjerna delat på karmstolar och porslin och annat som hamnade i de olika hemmen.
Carela vid bojen utanför Breviksmaren. Foto: Ulla Tiblom