2.18 Öringhamnsvägen 7
Intervju 2008-08-08
med Agneta von der Groeben (född Setterwall)
angående villa Lillängen på Öringhamnsvägen 7
Släkten kom till Brevik genom Agnetas farmors mor, Augusta Neijber (född Moll), som hyrde sommarbostad på Breviksvägen 183 av Knut August Mikael Pettersson. Augustas dotter Ingrid Neijber var gift med Albin Setterwall som köpte tomten 1904 och byggde Villa Lillängen 1905.
Albin hade tidigt planer på att bygga en tennisbana på den intilliggande tomten som i dag används som fotbollsplan. När han frågade Markisen om gick att köpa till även ängen för detta ändamål så svarade han att ”Då får du lov att köpa hela blåbärsberget också” och därmed skrinlades planerna på ytterligare en tennisbana på Brevik. Blåbärsberget är den bergrygg som sträcker sig från fotbollsplanen och ner till Sagers tomt.
Planer och ritningar på ytterligare ett hus på tomten har funnits. Tanken var att skapa ett eget boende för Agnetas faster Greta. Greta avled innan planerna sattes i verket.
Agnetas farmor var mycket god vän med Ankarcrona.
Agnetas farbror Carl bodde en tid på Svaludden.
Agnetas kusin, Gustav Svensson, har ett brev som Augusta skrev på sin dödsbädd. Gustav bor nu på Skyllberg Bruk. Det kan finnas intressanta saker i det brevet.
Agnetas bror, Johan Setterwall, har gjort en film mer Erik Setterwall (hans farbror) som behandlar mycket i Brevik. Dom har åkt runt i en bil varvid Erik berättat olika saker om husen de passerat. Erik var under flera år ordförande i Breviks Andelsförening UPA (tennisbanan). Johan har ambitionen att redigera filmen under hösten och är då villig att visa de intressanta delarna för oss.
Villa Lillängen hade under flera år en trädgårdsmästare, Herr Lindgren, som bodde på vinden i det mindre fyrkantiga huset. Boendet var väl spartanskt, även för en trädgårdsmästare, så vid ett tillfälle byggdes en mindre stuga som det var meningen att herr Lindgren skulle få kampera i. När stugan stod färdig och kunde beskådas i all sin prakt, ansåg fastighetsägaren att det lilla huset blev alldeles för fint för en trädgårdsmästare, så herr Lindgren fick vackert bo kvar på vinden.
I dessa maniska sopsorteringstider är det väl också värt att nämna att synen på avfallshantering har genomgått en smärre revolution. Tidigare vräktes överblivet materiel helt enkelt ut i sjön nedanför strandkanten berättar Agneta. Vid en renovering av huset under 50-talet fick en gigantisk kallmangel ge plats för ett nytt badrum. Mangeln slutade sina dagar som intressant dykobjekt på Erstavikens botten där den nu finns att beskåda för den som kan hålla andan.
Nere vid stranden finns ett fint badhus försett med en ”bur” som sänks ned i vattnet så att man kan bada helt ogenerat. Huset inne håller också en vedeldad bastu med utsikt över Erstaviken och Breviksmarens inlopp.
Bifogade bilder från villa Lillängen är från ett familjealbum.