2.6 Breviksvägen 157
Minnen från familjen Westergrens 63 år
på Breviksvägen 157
Redigerad utskrift från bandinspelad intervju 2008-04-27 med Stina Westergren (1921-2011)
Stina är nu den ende kvarboende i familjen. Hon har svårt att gå och sitter mest i sin soffhörna sedan fyra år. Hon berättar:
Tomtköpet 1945
Min pappa Erik Westergren och hans bror Sven Westergren köpte tomten 1945. Den var på 10000 kvm och kostade 2 kr/kvm. Mina föräldrar valde den här tomten för att hela tomten var användbar. Många andra tomter har ju bara en liten del som man kan vara på.
Tomtens halvering gav två brunnar
Från början var tomten dubbelt så stor. Vi borrade en gemensam brunn, 57 meter djupt och den gav rikligt med gott vatten. Sedan när Sven sålde sin tomthalva (d.v.s nuvarande Breviksvägen 155) så borrade vi en egen brunn som var 27 meter och gav lika mycket vatten. Den gamla jordkällaren blev då ombyggd till ett pumphus med taktegel på. Där håller sig temperaturen på +3 grader. Vattnet är så fint att Hemtjänsten som kommer ofta frågar mig om de får dricka ett glas vatten, för det är så gott.
50 år utan körväg
Från början hade vi ingen väg in på tomten utan bara en parkeringsplats innanför grinden – och en trappa som ledde ner till tomten. När min syster Greta fick svårt att gå på 1990-talet bestämde vi att trappan skulle tas bort och vi gjorde en körväg ända ner till huset
De myckna odlingarna på tomten
Från början odlade vi mycket på tomten. Vi hade 20 fruktträd. Gudskelov har många av dem dött, för det var så mycket att ta hand om med alla äpplen på höstarna: Jag hade all möda i världen att göra äpplepaj och försöka ge bort. Men älgarna är roliga: först går de till plommonträden, sedan fortsätter de till äppleträden, sedan tar de päronträden. De går i tur och ordning varje år. När Tyresta brann för några år sedan så kom det 3-4 älgar hit dagligen.
Den gamla jättetallen
Nere vid stranden står en jättetall, med rötterna delvis i vattnet. Jag har fått rådet att tallen borde tas bort för utsiktens skull. Men jag sade” Nej, den blir det sista som tas bort”. Det är ju tallen som är intressant i den fina utsikten ut över Erstaviken. Tallen är nog 400 år gammal, eftersom en gren i kronan hade över 350 årsringar, när min brorson räknade dem för några år sedan. År 2008 var tallens omkrets i brösthöjd lika med 242 centimeter.
Den livskraftiga eken
Söder om huset står en halvmetertjock ek. År 1946 var den bara cirka 12 cm i diameter. I slutet av 1970-talet torkade alla grenarna och eken såg kal och död ut. Mina brorsbarn sågade då ner ekens alla grenar, så stammen stod där som en hög totempåle. Det märkliga är att eken därefter växte ut igen och har blivit mycket frodig sedan dess.
De tre bryggornas begränsade liv
Från början hade vi en enkel träbrygga. Den överlevde inte länge. Sedan byggde bröderna Eneqvist en brygga med ordentlig stenkista. Men en höststorm lyfte bort bryggan så den simmade iväg till Borgviken. Sen kom min bror Sten på att bygga en ny brygga av järn men järnstag så att den svävade ovanför vattenytan. Han var bergsingenjör och hade idéer om hur bryggan skulle se ut för att överleva länge. Men hösten 2006 försvann även den bryggan.
Husbygget 1962 i sista minuten
Olle och Tage Eneqvist från Mokärr byggde det första huset år 1945. Huset byggdes till år 1962 och har nu åtta rum. Alldeles efter tillbyggnaden blev det byggstopp. Min pappa Erik var ju arkitekt med egen arkitektfirma och han har ritat huset och var byggherre. Mamma var teckningslärare och hjälpte till med att planera inredningen. Pappa klättrade omkring på de höga stegarna och bröderna Eneqvist var livrädda att han skulle ramla ner, för han var ju 78 år då. Men första natten som vi skulle bo här, så ramlade han på golvet och bröt benet. Det var år 1962. Sedan levde han till 1968. Det året dog även vår mamma. Familjegraven på Tyresö gamla kyrkogård ligger framför den skylt där det står Brevik.
Husets tre värmesystem
Huset har tre olika värmesystem: olja, ved och el. Oljebilen har ett oljeintag uppe vid parkeringsplatsen. Vi hade hemskt mycket ved i många år för vi hade fällt mycket träd här på tomten. Det var ju både bra och samtidigt roligt att elda med ved, men nu använder jag bara elvärme.
De tre systrarna Westergren
Efter år 1968 hade vi tre döttrar huset för oss själva. Dessförinnan hade vi bott i övervåningen och föräldrarna i bottenvåningen.
Greta Westergren var äldst och dog år 2000. Hon var sekreterare i villaägareföreningen och aktiv som kommunpolitiker under några år. Greta var zoolog och hade tänkt att bli lärare och läste pedagogik och filosofi. Men ödet gjorde något annat. Hon möte en bekant som frågade om hon ville ha ett kort tids vikariat ute på Riksmuseet. Där fastnade hon hela arbetslivet ut på Vertebraten. Hon blev assistent, amanuens och så småningom förste intendent.
Birgit Westergren var mellansyster och dog 96 år gammal i början av år 2008. Birgit arbetade på Kungliga väg och vattenbyggnadsstyrelsen till några år innan hon blev pensionerad. Då fanns ju ingen hemtjänst så Birgit var hemma och skötte föräldrarna tills de dog år 1968. Och då ville hon inte fortsätta att arbeta igen.
Stina berättar: Jag var sekreterare på General Motors i alla år. Jag hade engelsk och svensk korrespondens och stenografi. År 2001 hade husläkaren undersökt mig och sagt att jag var frisk som en 14-åring. Och när jag kom hem från undersökningen så ramlade jag och bröt benet. Sedan blev det det ena efter det andra, så nu har jag setat här i min soffhörna i flera år. Men jag stortrivs och tänker leva tills jag blir 150.
Stina dog i oktober 2011 i hjärnblödning.
Den stora strandtallen omkring år 1948.
Foto: Stina Westergren.
Samma tall år 2008 från vardagsrummets fönster.
Foto: Stina Westergren.
Den första bryggan på 1940-talet.
Foto: Stina Westergren.
Den andra bryggan innan den seglade iväg i oktober 1968.
Foto: Stina Westergren.
Huset år 2008 med sin nya körväg ända fram.
Foto: Stina Westergren.
Den livskraftiga eken år 2008 när den vuxit ut igen.
Foto: Stina Westergren.