4.14 Tonstigen 4
Några minnen från Tonstigens tillkomst
Redigerad utskrift från intervju med Björn och Eva Svanström den 15 december 2004
Evas pappa Rickard Lindström och Björns pappa växte upp på Södermalm på Bondegatan, vilket betydde att familjerna kände varandra. Eva har bott på Tonstigen sedan 1939 och Björn sedan 1964.
Rickard Lindström på Tonstigen 6
Rickards pappa (som var sadelmakare på Bondegatan) köpte tomten år 1932 och skänkte tomten till Rickard i samband med dennes giftermål. Rickard bosatte sig där för året-runt-boende år 1938-39 med sin familj. Eva var 1 år när de flyttade dit.
Rickard Lindström var teckningslärare inne i Stockholm och pendlade varje arbetsdag in till Östra Real. Under beredskapsåren (d.v.s andra världskriget) pendlade han ibland på cykel. Första gången Björn var ute i Tyresö, år 1944, så hade Rickard gengasbil. Han var nog den förste daglige pendlaren från Brevikshalvön.
Evas mamma Ragnhild (född Björklund 1910) var lärare i handelsskola vid Fridhemsplan. Hon dagspendlade också. Det var tufft: Stort hus, med barn, katter, hundar, gäss, höns, kanin. Det var otroligt vad mamma orkade med. Hon hade ett oerhört krävande liv. Hon var alltid aktiv.
Rickard dog 1993 och Ragnhild dog 1995.
Solstugan på Tonstigen 6
När Tonstigen 6 köptes år 1930, så fanns där en liten torpstuga som hette Solstugan. Den lilla torpstugan finns nu inbyggd i det stora huset.
Hamnen vid Tonstigen 6
Den fina hamnen på Tonstigen 6 är ”byggd på brännvin”. Det var i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet på motbokens tid. Det gällde att förhandla med lastbilschaufförer som körde sprängsten och få dem att tippa här. Rickard byggde pirarna själv sten för sten och var mycket engagerad.
Sveriges första Multrum
För att undvika toalettutsläpp i Kalvfjärden konstruerade och byggde Rickard det som senare kom att kallas Clivus Multrum. Den byggdes i betong redan 1939 för eget bruk och fungerar än idag. Tore Linell tog initiativ till att sprida Rickards idé och Kurt Atterberg som hade en tjänst på patentverket, tog verksam del i detta arbete. Det skedde åren 1962-1963. (Det var Rickards granne Tore Linell som övertalade honom att börja tillverka och sälja Mulltoan även till alla andra som var intresserade.) Ganska snart visade det sig att det fanns ett stort intresse från snart sagt hela världen, särskilt från de många områden där vattenbrist rådde eller hotade. Om detta vittnade många studiebesök på Tonstigen 6 från både när och fjärran, t.ex USA, Sovjet och Japan. Det såldes många Clivus Multrum i glasfiberarmerad polyester på Brevikshalvön under 1960- och 1970-talen, vilket man fortfarande kan se, eftersom de karaktäristiska ventilationshuvarna ofta sticker upp över hustaken. Nu har mer kompakta och lättskötta modeller skapats och säljs av Rickards barn.
De två striderna om mulltoa-systemet
Rickard Lindströms syfte med sin mulltoalett var att värna om Kalvfjärdens vatten. Därför har det varit intressant att följa kommunen invändningar:
Björn berättar om Strid 1 med Tyresö kommun när Björn ville ha bygglov för en mulltoa på Tonstigen 4 och kommunen var oförstående, nedlåtande beträffande gamla ”torrdass”-system och kom vid inlämnande av ansökan med kommentaren: ”Torrdass hade vi i slottet redan på 1600-talet”.
Evas bror Carl Lindström berättar också om Strid 2 som var omkring år 2001 när kommunen sablade ner många intressenter kring Tonstigen, som hellre ville ha Mulltoaliknande system än kommunalt VA. Kommunens argument var att området ”ligger för nära Kalvfjärden”, trots att detta var ett argument för Tonstigenfolket (m.fl) att förorda sin lösning.
Tonsättaren Kurt Atterberg
Den stora bergstomten som ligger längst bort på Tonstigen har fastighetsbeteckningen Dyvik 1:2, vilket antyder att det är den första tomten som avstyckades från Dyviksdelen av halvön. Det skedde nog omkring år 1930. Och Atterbergs hus var nog det första som byggdes på Tonstigen – förmodligen redan år 1933.
Helikopterpionjären Björn Atterberg
Kurts son Björn Atterberg övertog fastigheten som sommarbostad. Han flyttade senare till Göteborg och då övertog Björns son Anders. Anders Atterberg har nu sålt tomten.
Björn Atterberg blev marinens förste helikopterpilot och slutade karriären som flygchef på Berga, med flera omskrivna räddningsbragder bakom sig. Han har givit namn åt ”Atterbergaren” som är en speciell helikoptermanöver. Han var också inne i Kalvfjärden med Gladan och Falken: ”Då var det inte många centimeter under kölarna vid passagen av Luraström!”.
Björns hus i Stocksund brann och hans hustru Majbritt brann inne. En hund och sonsonen Tomas kunde Björn dock rädda ut ur det brinnande huset. Björn körde ibland Monte-Carlo-rally och han förlorade en son i en biltävlingsolycka.
Träskulptören vid Tonstigen
Eva Nygren, som köpte efter Atterberg, hade en man som var japan och som tillverkade träskulpturer. Det fanns massor med trähuvuden som stod lösa på tomten och tittade ut över Kalvfjärden från bergssidan. Ett sådant huvud hänger på ett träd i korsningen Mokärrsvägen-Allmoravägen. (Eva Nygren är dotter till Nygrens färghandel och järnhandel i Trollbäcken och är nog skild nu från sin fd japanske man.)
Tonstigen 4 – med imaginärt bygglovDen lilla röda sommarstugan på Tonstigen 4 hade byggts av familjen Gartne. Sedan köpte Rickard till tomten år 1947 - och hyrde ut i många år till Maj Schyllerkvist (som var lärarinna) och vars moster ägde nästa tomt, nr 2. De var Stig och Rut Brate, som byggde en liten stuga på sin tomt dit Maj kunde flytta år 1964, så att Eva och Björn kunde flytta in på Tontigen 4 år 1964. Vi sökte då bygglov, men den processen tog flera år, och först i maj 1967 kunde vi flytta in i det halvfärdiga stora huset med våra två barn.
Stadsarkitekten Bo Sahlin var positiv till permanentboende vid Tonstigen, men när vi sökte bygglov, så fick vi avslag. Man menade att vi först skulle riva det hus vi bodde i. Sedan skulle vi möjligen kunna söka bygglov för ett nytt hus, om det förlades till en plats norr om det nuvarande – dvs uppe på vägen. Uppenbarligen hade ingen byråkrat varit där och tittat. Och så förhalades det – bl.a annat pga den bankkris som rådde.
Biologilärare Linnell som döpte vägarna
Tonstigens finaste trädgårdstäppa ägdes av biologilektorn Tore Linnell, som bodde på Tonstigen 3. Han var vice ordförande i Tyresönäs Villaägareförening i hela 25 år. Han hade där också mycket uppskattade exkursioner rörande fåglar, växter och djur. När man år 1943 beslutade att vägarna skulle få namn, så var det Tore som med sina kunskaper om fåglarnas förekomst gav fågelnamnen till småvägarna mellan Orrnäset och Trintorp/Tegelbruket. Det är också Tore som givit namn åt Tonstigen (eftersom det bodde en berömd tonsättare längst bort på den).
Grankällevägens namn och källa
En väg som inte fick fågelnamn är Grankällevägen. Det beror på att den har en väl känd och utnyttjad färskvattenkälla invid bergkanten. Invid den stod det en jättegran. Den blåste ner i en storm omkring år 1999-2001. Björn Svanström räknade då att granen hade minst 250 årsringar. De var lite svåra att räkna eftersom de var så ynkligt små på slutet.
Eva berättar att när hon var liten så fick hon och hennes bror Tosse gå och hämta vatten vid Grankällan i 8-liters hinkar eller mjölkkrukor. Det var extra gott vatten där.
Den ursprungligen grävda brunnen på Tonstigen 6 torkade nämligen ut ibland på somrarna. Sedan borrade Rickard Lindström en 60-meters brunn som fördjupades till 90 meter, men där blev det heller aldrig riktigt bra med gott vatten. Så Grankällan har varit en tillgång när man önskade riktigt gott vatten.
Klövberget och dess grottor
Klövberget har nog fått sitt namn från att förbifarande båtfolk ser så många stora sönderkluvna block när man åker på Kalvfjärden. Det finns flera rasgrottor med framkomliga gångar på upp mot 350 meter. Det kan vara is på botten i grottorna i juni. Något svartare än mörkret i grottorna är svårt att tänka sig.
Björn Svanström har en alternativ teori om Klövbergets namn: det skulle kunna komma från att man klövjade bördor från Telebruket över sänkan vid Grankällevägen till Mokärrs-dalgången och bort mot Ällmora-Brevik. Den klövjestigen över berget syns på gamla kartor.
Ryktet säger att det ska finnas en orkidé på Klövberget, som annars bara finns på Gotland. Brunnsvattnet på Tonstigen är ju mycket kalkhaltigt, så det skulle kanske kunna stämma. Men mer sannolikt avser ryktet nog den svamp (Solljordstjärna, Myrostoma Coliformae) som Lasse Kärs (från Bergianska Trädgården) upptäckte på 1980-talet på Klövberget: den svampen är i Sverige annars bara känd från Lilla Karlsö.
Klövbergets klättrare
Klövberget är nu populärt för skärmflygning i uppvindar från västlig riktning samt för bergsklättring.
Ett gäng klättrare kom för några år sedan en dag när Björn Svanström just hade sett tornfalk där vid Klövberget. Efter en halvtimme kom klättrarna gående tillbaka och sade, att de också hade sett rovfåglarna och inte ville skrämma dem.
Busshållplats ”Tegelbruksvägen”
Att det blev en busshållplats vid korsningen Tegelbruksvägen-Nytorpsvägen var nog Rickard Lindströms förtjänst.
När Eva gick i skolan i nuvarande Bygdegården på 1940-talet, så åkte hon för det mesta buss. Busshållplatsen var då vid Trintorp. Storebror Torbjörn däremot gick nog för det mesta under det första året. Då gick man längs stranden.
Men när barnbarnen skulle till skolan så hade bussen börjat gå på Nytorpsvägen. Dock var det från början ingen hållplats alls mellan Nötskrikevägen och Trintorp. Rickard engagerade sig för att hans barnbarn skulle få en bättre skolskjutshållplats. Det blev ”Tegelbruksvägen”.
Tyresö IF på 1940-talet
Torbjörn Lindström startade en idrottsförening (Tyresö idrottsförening eller idrottsklubb) för granngrabbarna i skolåldern. De hoppade höjd och längd, stötte kula under slutet av 1940-talet nära bryggan nedanför Tegelbruksvägens slut (= ängen nedanför Tonstigen 1 och 3).
Några lokala hjälpare
Hilmer Gustavsson hade arbetat i Tegelbruket i sin ungdom. Han var en allt-i-allo. Han hjälpte nog till åt många olika sommargäster. Och år 1942-43 hjälpte han till att bygga garaget på Tonstigen 6. Han bodde sedan i garaget, i ett litet rum som han hyrde under några år. Han var ett original. Han hade aldrig några lakan i sin säng: Det var en läderbrits och han sov där med kläderna på.
Brunnsborrare Halvar Karlsson var 72 år när han borrade åt oss på Tonstigen 4. Han hade borrat hundratals brunnar på Tyresö. Han bodde längst bort på Riddarstigen med sin egenhändigt byggda stötborrmaskin. Han arbetade med den till han blev cirka 80 år gammal för att hjälpa tyresöbor att få eget vatten.
Sture Hansson bodde på Stubbvretsvägen i en egenhändigt byggd familjevilla. Han var anställd i Örlogsflottan som ubåtsman och seglade bland annat med ubåten Ulven innan hon minsprängdes. Han var en tid vid polisen, men verkade sedan under många år som ”allkonstnär” inom bygg-branschen. Hans verkliga specialitet var snickeri: allt från små fina träskrin för ömtåliga instrument till hela husbyggen. Han sparade aldrig sig själv och blev bara upprörd över fusk och slarv.
Fiskaren Ehrenström från Ängmaren i Ällmorafjärden kom ibland till Tontigen med sin båt för att sälja fisk. Det berättas att han var irriterad över att behöva betala avgiften till Riddarhuset.
Fiskaren Mauritz Johnsson i Ällmora. Björn Svanström berättar att han (tillsammans med bergborraren Halvar Karlsson) träffade Mauritz nära dennes hem vid Ällmora på 1950-talet och att Mauritz då sa att han planerar att flytta, för ”man kan ju för fanken inte bo hela livet i den här kommunen”. Björn har också hört en historia berättas att Mauritz alltid handlade i Sjögrens affär – hos Roffes far. På somrarna när det var lång kö i affären, så tog sig Mauritz friheten att gå bakvägen in till lagret och plocka åt sig de pilsnerflaskor han önskade och lägga pengarna där. En gång så hörde Rolfs far något där bak och röt något argt in i lagret om vem som var där. Det ska ha fått till följd att Mauritz ställde tillbaka flaskorna, plockade upp sina pengar igen, och gick iväg - för att aldrig mer handla i affären.
Hemvärnet på 1940-talet
År 1940 så utrustade Tyresö (liksom orter tunt om i hela Sverige) en egen hemvärnsstyrka, som växte från ett tiotal man till en pluton ingående i Österhaninge hemvärnsområde. (Den nya angreppsformen luftlandsättning kunde ju drabba vilken hembygd som helst och inte bara gräns- och kusttrakter.) I den tidiga hemvärnsgruppen ingick de sju tyresöbor som syns på bifogade fotografi: markis Lagergren (nr 1 från höger), teckningslärare Rickard Lindström (nr 2 från höger), skogvaktare Willix (längst till vänster). Fotografiet finns nu i boken!
Trafikolyckan på Nytorpsvägen
Bengt och Gertrud Öste bodde i Nytorps gård och hade tre döttrar. Två av dessa blev omkring år 1980 påkörda på Nytorpsvägen av en ung rattfyllerist när de stod och pratade vi vägkanten. Bägge döttrarna fick allvarliga men för livet och den äldsta dottern förlorade det barn som hon väntade.
Striden om busshållplatsen vid Tyresö skola
Björn var engagerad i att få busshållplatsen mer olyckssäker. Föreningen Hem och skola drev och vann den striden. Från början ansåg såväl SL som kommunen att det var helt omöjligt att få en säker busshållplats – av många nu helt oförståeliga skäl. Skolbarnen stod då på bägge sidor om Tyresövägen och väntade på bussar åt olika håll (och bråkade och kastade saker över vägen till varandra). Föräldrarna försökte ha säkerhetsvakter där under rusningstid, eftersom skolan var ointresserad av säkerhetsriskerna.