4.16 Trinntorp simskolan
Simskolan - med tillhörande karnevaler,
familjekvällar m.m
Redigerad utskrift från bandinspelad intervju den 6 november 2004
med Britt Lindell, som var simlärare under 20 år (åren 1960-1989, med vissa uppehåll)
Britt berättar:
Jag var själv varit simelev i Trinntorp när jag var 12 år, d.v.s sommaren 1951.
Det var jätteroligt, att jobba här ute på sommarloven. Jag var 18 år och hade tagit simlärar-examen och arbetat i Uttran-Rönninge i ett år. Men det var besvärliga resor dit tyckte jag, så när jag hörde talas om jobbet här i Trinntorp sökte jag och fick det.
Simskolan skulle vara rolig!
Jag har bara roliga minnen från simlärartiden med Åke Rumvik. Han var cirka 20 år äldre än jag. Det ingick iundervisningen att vi skulle ha föreningskvällar med kvälls-simning för föräldrarna och naturorienteringar med olika spår i skogen nära Trinntorpsbadet. Åke hade en förmåga att skapa en trevlig stämning: Det hela skulle vara roligt! Åke ville aktivera ungdomarna genom olika aktiviteter, till exempel simtävlingar och vattenpolo, m.m.
Åke var badmästare i Stockholm. Han var en riktig proffs.
Hans familj och min hyrde hus på samma tomt nära Nytorpsvägens slut under många somrar, vilket var mycket praktiskt. Vad vi hade trevligt tillsammans med våra familjer där! Åke hade många kreativa idéer. Föräldrarna skulle pröva tandemsim och ha tävlingar i tandemsim –några gånger per sommar. (Det innebar att mannens ben var kopplade runt kvinnans kropp: mannen simmade med sina armar och kvinnan med sina ben.) Åke och jag hittade också på många olika tävlingar, såsom att plocka kulor på botten, klädsim, simma med en sked (innehållande en potatis) i munnen, m.m. Och något år vi fick föräldrarna att tävla i lag: ”Vem kunde plocka upp flest stenar från botten?” Det var ett listigt och roligt sätt att få en mycket finare badbotten vid Trinntorp!
Simskolans organisation
Simskolan var unik: Skolan drevs av Tyresönäs Villa-ägareförening. Oftast är det kommuner som ordnar simskola. Simskolan hade börjat vid Trinntorp sommaren 1948. Det var ingen vanlig simskola, utan föräldrarna var mycket engagerade med olika fritidssysselsättningar på kvällarna, brännboll, orienteringar m.m. Villaägare-föreningen stöttade verksamheten hela tiden. Föräldrarna var så nöjda, så Villaägareföreningens styrelse sa till oss: Säg vad ni vill ha, så ordnar vi det. Föräldrarna var mycket engagerade och var också med och organiserade en del av verksamheten, bland annat brännbollen.
Från början var jag vid Breviksbadet. Simskola fanns där från sommaren 1955. Dit åkte jag med min moped. Där var jag på förmiddagarna klockan 9:00 till 12:00. På eftermid-dagarna hade vi märkestagning vid Trinntorp, där vi skulle vara två för att sköta märkestagning. Varje år togs det nog mellan 40 och 50 simborgarmärken av föräldrar, elevernas syskon och andra personer. Varje lärare fick ha högst 10 elever i sin grupp. Det fanns många olika grupper, såsom: crawl-grupper, nybörjare (grodor, mörtar, laxar) samt fortsättningskurser.
En vecka innan så var det inskrivning till simskolan. Man kom till Trinntorp och betalade sina simavgifter och fick ett handskrivet kvitto av föreningens kassör. Från början, år 1948, var det gratis för barn till medlemmar i Villaägareföreningen, medan andra barn fick betala 10 kronor. Avgiften steg med tiden: Den var 5 kronor åren 1959-1960, sedan 10 kr år 1961, 20 kr år 1962, 15 kr 1963, och 20 kr 1964 och 1965.
Simundervisningens konst
Simskolan pågick fem dagar i veckan. Varje fredag hade barnen simtävlingar. Barnen simmade, fast det var 12 grader i vattnet: Det var otroligt! Många föredrog Breviksbadet för att det ofta var varmare där. En sommar simmade vi över Erstaviken med tre följebåtar för att ta sträcksimmet för magistern. Vattnet var iskallt (16 à 17 grader) och vi var helt nedkylda när vi nådde målet. En annan sommar simmade vi över Kalvfjärden. Vid Björkgården fanns det en bra brygga som vi kunde dyka från, eftersom det fanns så dåliga djup att dyka vid Trinntorp och Brevik. Det var familjen Gullbergs brygga vi fick låna. När vi blev nedkylda fick vi också prova bastun.
Spektakulära skolavslutningar
All märkesutdelning sparades till avslutningen. Den ägde rum vid Trinntorpsbadet. Där var det högtidlig promotion av magistrar och kandidatrar med diplomutdelning. Magistrarna fick eklövskransar och kandidatrarna fick pillövskransar av promotorn som var någon prominent person i Villaägareföreningen, till exempel Åke Willars, Sten Almling, Gerhard Holmberg. Ja, en gång (1977) var det faktiskt Britt Lindell. Jag var mycket stolt då. Kransarna tillverkades av föräldrar och elever någon fin sommarkväll innan avslutningen. En annan kväll innan simavslutningen åkte Åke Rumvik och Britt Lindell runt till ordföranden, kassören och sekreteraren, vilka skulle signera diplomen. Detta var mycket viktigt. De bjöd också på kaffe och trevlig samvaro dessa kvällar.
Avslutningarna var en blandning av högtidlighet och spex. Vattencirkusen innebar att flera personer i Ragnar Fruncks familj och vänner hade avancerade uppvisningar i vattenskidåkning. Detta pågick i flera år från mitten av 1950-talet. Vid sidan av vattencirkusen så hade lärarna och eleverna också show med utklädning och sketcher och spex. Lärarna var utklädda i lustiga kläder och skulle varje år ramla i vattnet med sin kläder på. Många barn uppträdde i olika spex. Och det året som Per Oscarson hade sina barn i Brevik så var han med och underhöll vid avslutningen. Han uppträdde också som det original han var när han ibland kom ner till Breviksbadet i lite udda kläder. Avslutningarna avslutades dock alltid med att simlärarna (ofta utklädda) fick ett extra dopp av sina elever.
Karneval och hattparad
Karnevalerna började 1967 och ägde rum en vardagskväll under sista veckan i juli eller första veckan i augusti: såväl simbarnen och många föräldrar var utklädda och deltog med gott humör i karnevalståget. Folk stod uppradade och tittade på längs karnevalsvägen från Tyresö Tennisklubb (vid Tegelbruksvägen 16) ner till Trinntorpsbadet. Några år hade vi Tyresö Ridskola med, som kom med hästar och deltog i karnevalståget, utklädda till ridande schejker eller annat festligt. När tåget kommit ner till badet så hade många med sig picknick. En del gick väl efteråt hem till sig och festade i sina festkläder. Men under flera år avslutades karnevalen med dans på den gamla dansbanan, som fanns där Trinntorps-affärens flaggstång nu står.
År 1973 flyttades karnevalen av trängselskäl till ängarna bortom Svartbäcken och folkdanslaget Kedjan var engagerad som karnevalsledare. År 1981 ersattes karnevalen där med hattparad och soaré. Och den paraden flyttades år 1982 tillbaka till Trinntorp. Därefter upphörde nog den typen av festligheter.
Brännboll m.m
Vid sidan av simningen hade vi också brännbollskvällarna. Den sociala samvaron var viktig. Det ingick i vårt jobb att se till att det fanns slagträ och bollar samt att stimulera föräldrar och barn att komma till Ällmoraängen, där brännbollen pågick. Många föräldrar var med och spelade brännboll. En mycket trogen gäst var Sture Wallin med fru. Brännbollen gjorde att killarna kom med. Villaägareföreningen höll med grill och varmkorv till alla som deltog. - En annan rolig aktivitet var Tyresöloppet, som ägde rum med start och mål i Trinntorp under cirka 5 års tid under 1990-talet. Loppet var 5 eller 10 km. Det var bland annat trafiken som gjorde att Tyresöloppet tyvärr upphörde efter cirka 5 år. Många föreningsmedlemmar har påpekat för mig att de saknar detta trevliga lopp. Det fanns också olika tröjor att köpa i Trinntorps affär. På tröjorna stod bland annat ”Sunt förnuft med Tyresö-luft – Tyresömilen.”