4.4 Breviksvägen 120

 

Intervju med Gunnar Alvestig den 17 mars 2007,


sommarboende på Breviksvägen 120 sedan 1936

 1. Bussarna på Brevikshalvön under 1940-talet

Bussarna på Brevikshalvön under 40-talet
Som trafikansvarig för Tyresölinjerna tjänstgjorde Konrad Jansson. Bussbolaget hette på den tiden Brännkyrka – Södertörns Trafikaktiebolag (BST). Det var dåligt med bussturer till Brevik på 30-talet. En tur i vardera riktningen morgon och kväll, bättre till dåtida Tyresö centrum.
Konrad drev också taxirörelsen med bas vid Konditori Funkis, där familjen bodde och där han också hade bensinstation. Kondiset drevs av fru Jansson. Konditoriet hade härliga bakelser och ”världens bästa” mazariner.

Taxirörelsen överläts till en av de anställda, Ivar Holmgren, som flyttade verksamheten till sin fastighet i korsningen Tyresövägen - Björkvägen (RÄTT UPPFATTAT?), där dansbanan tidigare hade legat. Dansbanan med festplats flyttades in i skogen bakom den nya förskolan på Prästgårdsvägen. Ivar Holmgren gifte sig med hembiträdet till regissören Carl-Axel Branner i Orrnäset.
Gunnar tjänstgjorde som busskonduktör på somrarna 1940 – 1945. Det var kärvare förhållanden då. Det var cykeln som gällde mellan Trinntorp och bussgaraget tidiga morgnar och sent på natten.

Den sista bussen gick vid midnatt från Ringvägen och var ute i Tyresö efter ca en halvtimme. Då skulle bussen städas ur varefter hemfärden gick per cykel i mörka natten, ofta med en ganska stor kassa i väskan. Redovisning skedde alltid dagligen. Förarbetet till redovisningen var ibland tidsödande eftersom de flesta passagerarna använde rabattkuponger som fanns då. Alla dessa kuponger skulle trädas upp på speciella kartor så kallade ”bananskal”, 10 kuponger på varje. Eftersom all privat biltrafik upphört p g a krigets restriktioner var det många resenärer i synnerhet på lördagar och söndagar. Jämfört med dagens förhållanden har det skett en radikal förändring. Bland dåtida personal kan nämnas förare som John Karlsson, Ernst Lavmark, Erik Höijer och bröderna Rickard och Ivan Åkerblom. Bland konduktörerna minns jag Arne Jansson, senare befordrad till trafikförman, Bertil Sundell, Rune Danielsson och bröderna John, Einar och Arne Englund. Icke att förglömma ”fimpen” Åkerlind.  

Om man som förare eller konduktör inte hade möjlighet att ta sig hem på natten efter sista turen fanns det möjlighet att sova på skinnsoffan, egentligen baksätet från en buss, på kontoret vid bussgaraget i Tyresö.

Inför Konrad Janssons 60-årsdag samlades chaufförer och konduktörer i bussgaraget redan kvällen innan med smörgås och öl. Man övernattade dels i det lilla kontoret och dels på bussarnas säten. Redan före klockan sex var man uppe och sköt salut i form av sex skott utanför Janssons eget garage. Fru Jansson hade förberett med kaffe, kakor och tårta.

Hanteringen av gengasen
Under krigsårenhade man backar med mjölk i bussens koffert eftersom släpets plats togs av gengasaggregatet. Två stora kondensatorer för gengasblandningen låg längst fram på bussen dit gasen leddes via slang. I tankarna bildades en tjock illaluktande svart soppa av tjära och sot m m som tappades ut på grusplanen där bussen vände utanför affären i Brevik. Sörjan rann ner i närmaste dike. Vid behov fylldes ved till gengasaggregatet på från två säckar som stod på släpvagnen. Det fanns ett vedförråd vid bussarnas ändhållplats vid Ringvägen i korsningen Götgatan. Vid gamla bussgaraget i Tyresö fanns också en veddepå. Tyresöbussarna hade sitt garage vid dåvarande Tyresö Centrum i den byggnad nedanför förskolan Slottsvillan, som idag disponeras av Skogslaget. Där fanns det en traktor som släpade ut en av bussarna på garageplanen på morgonen vid 06.00-tiden. Beroende på busstyp kopplades antingen gengasvagnen till bussen och tändes upp eller det fasta aggregatet på bussen tändes upp. Det jobbet sköttes av en av de två anställda som arbetade i garaget, Anders Magnusson från Tyresö Strand eller Sandin. Sandin var också busschaufför. Sedan man tänt aggregatet med speciella gengaständstickor och fått igång den första bussen bogserades de andra bussarna ut ur garaget och deras aggregat tändes upp. För att spara på bussbatterierna bogserade den först startade bussen igång de andra bussarna på garageplanen.

Gengasen hade inte samma effekt som dieseloljan. Därför inträffade det dagligen att passagerarna fick stiga av bussen och skjuta på i de längsta och brantaste backarna på Brevikshalvön. På morgnar och kvällar under högtrafik var bussarna alltid fullsatta, d v s minst 18 – 20 ståplatser. 

Tidningsdistributionen
Det transporterades tidningar av två slag på bussarna: dels de tidningar som skulle till affärerna för försäljning, dels de tidningar som skulle levereras till prenumeranter efter vägen.

Affärernas tidningar låg i buntar, som levererades till resp affär. Prenumeranttidningarna, som var försedda med en pappersbanderoll med adressuppgift, var buntade så att de kunde kastas av vid busshållplatserna. Konduktören sorterade buntarna i busshållplatsordning på hatthyllan och kastade ut dem genom bussdörren vid rätt hållplats, där prenumeranterna kunde hämta sin tidning. Senare kom boxar vid hållplatserna, där tidningarna lades. Om bussarna hade taklucka och om ingen resenär skulle kliva av eller på, hände det att tidningsbunten kastades ut genom takluckan i en elegant båge. Tidningsbuntarna lastades i stan i samma byggnad vid infarten till Eriksdalsbadet där också gods, ved och kol fanns.

Bröd och mjölk på bussarna
I Enskede fanns det en bagare som bakade både matbröd och kaffebröd. Han fick beställningar från affärerna efter busslinjen, som i sin tur tagit emot beställningar från sina kunder. Bagaren levererade brödet från sin bil till bussen vid hållplatsen i korsningen Gamla Tyresövägen – Sockenvägen. Det kunde röra sig om så mycket som 8 - 10 backar med bröd som skulle till Klings affär i Lindalen (ett vitt reverterat hus på norra sidan mitt på raksträckan på Töresjövägen), Jarefeldts affär i Tyresö Strand, Hennerbergs affär i Tyresö centrum, butiken i Nytorp och Sjögrens i Brevik. Vid ett tillfälle levererades av misstag Hennerbergs bröd till Jarefeldts och tvärt om. Det resulterade i en utskällning för den stackars konduktören och också att han måste betala taxi för Hennerberg för att rätta till misstaget.

Andra innehavare av affären vid Tyresö centrum var Nilssons och Höjers förutom Konsum och ICA.

Mjölkflaskorna (mjölkkrukorna) lastades vid Ringvägen liksom – senare - häckar med mjölkflaskor av glas. Detta lastades in i kofferten på bussen. (1940-talet).

Posthanteringen
Inför bussturen kl 08.00 levererades postväskor från Posten Stockholm 20 vid Ringvägen 100. Läderväskorna kunde innehålla all slags post och skulle levereras till butiken i Lindalen, Tyresö Strand, Tyresö centrum, Nytorp, Norlings i Trinntorp och Sjögrens i Brevik (Även den sommaröppna butiken i Trinntorp fick postväska)

På kvällen levererade respektive affär tillbaka väskan till bussen, då innehållande brev. Det var inte ovanligt att väskan hängdes utan bevakning på hållplatsskylten och kunde fångas i farten.   

Livsmedel och cyklar på bussarna
Förutom bröd, mjölk, tidningar och post transporterades beställda livsmedel med bussarna. På fredagar och lördagsförmiddagarna levererade bl a NK, Arvid Nordqvist och Sabis livsmedel, ofta i banankartonger, till bussterminalen vid Ringvägen. Matleverantören hade att betala bussbolaget för varje transport och fick vid sin betalning ett kvitto (contramärke), vars andra halva klistrades på lådan. Den här maten ställdes av vid busshållplatserna och var beställd av bl a markis Lagergren vid Orrnäset, doktor Rasch som hämtade sin kartong  vid Nytorp, Carl-Adam och Margot Nycop vid Trinntorp, matspecialisten Pernilla Thunberger samt  Gyllenstjerna, Ankarcrona, Kumlin och Hammarskjöld i Brevik.

Även cyklar kunde skickas med bussen för en krona. Cyklarna hängdes frampå bussen. En passagerarbiljett Ringvägen – Brevik kostade 1:65, 1:50 till Trinntorp och 80 öre till Lindalen. Det fanns också rabattbiljetter i häften om tio, som nedbringade priset till 1:30 resp 1:20.

Egen busslinje för PUB
Det gick en busslinje förbi Nyboda och Krusboda torp ner till en liten vändplan vid Tyresö Flaten. Bussen skyltades med ”Nyfors”. Orsaken till busslinjen var PUB:s personals gård Helleberga, uppkallad efter PUB-chefen Hellberg. Från vändplan gick en gångväg fram till Helleberga och vidare till Rundemar. Tidigare hade Hellebergagästerna måst gå från Bollmora gård.      

 2. Om gårdarna på halvön för 70 år sedan.

Mokärrs gård
Då Gunnars föräldrar år 1936 köpte tomten Breviksvägen 120 gick Enekvists på Mokärrs kor och betade på ängen nedanför Breviksvägen i Trinntorp ovanför badplatsen. Gunnar var med från 1937 och slog havre och band det till kärvar. Någon självbindare fanns inte i jordbruket. På den tiden brukade Enekvist även den mark som tillhörde Svartbäckens gård, där ingen bodde. Svartbäcken hyrdes senare ut som sommarstuga, troligen av Förvaltningsbolaget till översten eller överstelöjtnanten Stenbeck.
Mokärrs gård levererade mjölk till kringboende familjer, kanske 8 – 10 stycken, bl a Rebeck vid Tegelbruket och Naglo på Trinntorp. Gunnar och en kamrat levererade mjölken per cykel, två mjölkkannor på varje sida på styret.

Enekvistarna kom från Nämndö och anlände till Breviks brygga våren 1937 eller möjligen tidigare, på en pråm med kor och redskap.
Sture, dotterson till Enekvistarna i Mokärr, ledde en gång tillsammans med Gunnar en av Mokärrs kor hela vägen fram och tillbaka till Tyresö gård för betäckning av gårdens tjur på gårdsplanen.

Med anledning av Harald Bergs foto ur Ulla Janssons föräldrars album, taget 1924 av Mokärrs gård, nämndes att vägen gått mellan stallet och ladugården och bostadshuset med loge och att bilden antagligen är tagen från sydost med den nya vägen bortom alla husen. Logen med stallet under skymtar på en av bilderna, ladugården syns inte

Ulla Janssons far var skogvaktare Eriksson. Familjen bodde på Mokärrs gård till dess Ulla var två år gammal, d v s 1927, då de flyttade till Vissvassidan för att senare flytta till Fasanvägen.  

Trinntorps gård med närmaste grannar
Den ursprungliga Trinntorps gårds mangårdsbyggnad är helt riven och ersatt av ett nybygge med sadeltak. Nybygget ligger något längre in på halvön. Naglo hade inget jordbruk. Men han köpte en ko och en  häst som han lät gå på sjöängen på Breviksvägen 101. Naglo hade också får. Senare sålde Naglo Breviksvägen 101 till en grupp estländare som kommit till Sverige som flyktingar och som hade 5 lägenheter i en länga. Den ursprungliga längan revs och en liknande byggdes eftersom dom inte fick bygga på annat sätt. De hade sångträff på sensomrarna.

Breviksvägen 99 ägdes av ”Kalle på ängen”. Breviksvägen 97 ägdes av en Karlsson med musikaffär på Ringvägen.

Björndalstorpet
Gunnar minns Björndalstorpet. Det var en mycket gammal torpstuga, som revs. På samma plats ligger idag det starkt gula enplanshuset med gaveln mot vägen, Breviksvägen 131. Före nuvarande ägaren bodde en proffsishockeyspelare där. Han har nu köpt hus vid Tyresö Strand. Det var ishockeyspelaren som lät riva Björndalstorpet.

 3. Butiker och service på 1940-talet

Affären i Brevik
Rolf Sjögrens far var kvick som ett kvicksilver, gick aldrig utan sprang och var fenomenal på huvudräkning. Han summerade blixtsnabbt i huvudet de långa handskrivna remsorna där priserna skrevs upp vartefter man handlade. Mjölkavdelningen låg på sidan om, skilt från specerierna.
Gunnar minns att Lasse Northun ofta stod vid affären i Brevik på tisdagarna och sålde strömming.

Affären i Trinntorp
Calle Norling hade först en liten kiosk där han sålde läskedrycker och godis. Den låg alldeles nära det gula torrdasset som står kvar på sin gamla plats på nedre delen av ängen nära busshållplatsen. Han hade också en liten paviljong ca 7 x 15 meter med tak bakom kiosken där man kunde sitta och dricka kaffe, som man beställde i kiosken. Sedan utvecklade detta sig till att Villaägerföreningen ordnade lördagsdans där. Ofta var det Tore Enekvist som spelade dragspel. Trots belysningen vid dansen på lördagskvällarna fanns svalorna kvar i sitt bo inne i paviljongen. Norling hade en egen isstack uppe i backen bakom kiosken nära den lilla röda stugan där han bodde på somrarna och som finns kvar idag. Från isstacken hämtade han is till sitt isskåp i kiosken för att hålla läskedryckerna kalla. Han sålde ingen is. Så småningom expanderades kioskverksamheten och sortimentet utökades med en del matvaror. Då byggdes den nya kiosken/affären, dock bara med snedtak på ungefär samma plats som den nuvarande affären på Tegelbruksvägen. Calles son  Curt arrenderade ut affärsrörelsen till  en av tre  boxarbröder, Erik Ågren som expanderade sommaraffären ytterligare. Han hade också affär inne i Stockholm. Efter Ågren kom det ytterligare några ägare innan den nuvarande ägaren Peter Winnerstam, som utvidgat rörelsen med restaurang.

Calle Norling hade bensinstation på Huddingevägen och bodde på Ringvägen nr 153. Sonen Curt byggde två stycken hus på spekulation i Nytorp. Först byggde han det ena och bodde i och sålde efter ett tag och sedan byggde han det andra, hade det som sommarställe och sålde. Därefter köpte han Rebecks fastighet på Tegelbruksvägen mitt emot Grankällevägen. Den fastigheten sålde han för att köpa en ö i skärgården.  

Familjen Andreasson med två döttrar bodde på Dyviks gård. En av dessa hjälpte Calle Norling i kiosken.

Boströms i Nytorp
Gösta Boström öppnade trädgårdsmästeri i Nytorp och bodde i huset Breviksvägen 42. Gunnar vet det eftersom han där flera gånger köpte tomater av Gösta. Men det kan naturligtvis ha varit så, att Gösta sålde tomaterna från det hus där faktiskt Hilmer och Svea Boström bodde. Gunnar vet också att de bodde i huset. Gösta blev inköpschef på Åhléns avdelning för frukt och grönt. Gunnar minns inte att Gösta bodde i något av husen på Nytorpsvägen 5 eller 7, men odlingarna sträckte sig från Breviksvägen till ungefär dit. 

 Butiken i Nytorp

Butiken i Nytorp drevs av Isidor Lindkvists dotter. Isidor – liten och spröd med mustasch - var kommunalnämndens ordförande och hade bl.a hand om ransoneringskupongerna. Till honom gick Gunnar Alvestig och utverkade rekvisition på nya däck till sin cykel för att kunna cykla från Trinntorp till sin arbetsplats under sin tid som praktikant i Vendelsögaraget. Gunnar fick även extra bröd- och matfettkuponger av Isidor för att ha till smörgåsar på jobbet.  

 Tryggs vid slottet

Från trädgårdsmästeriet vid slottet levererade Trygg eller möjligen Tryggs företrädare, jordgubbar, hallon, sallad, gurka och tomater till Skansens restauranger med hjälp av bussen.  

Lokala hantverkare och tomtarbetare
Det fanns en hel del permanentboende män som man kunde anlita för hjälp med snickeri, murning, tomt och annat, bl a Evert Andersson i Björndalen och Rosendahl och Dahlström i Brevik.

 4. Minnen från fritidslivet för 50 år sedan

Badplatsen vid Trinntorp instängslad

När familjen Alvestig år 1936 köpte tomten Breviksvägen 120 fick de av skogvaktare Willix veta att badplatsen vid Trinntorp var avsedd endast för tomtägarna där. Badet inhägnades sommaren 1938 eller 1939 med staket med taggtråd och i grinden till badet stod på helgerna, åtminstone dom första åren, antingen Olof Willix eller jaktvårdaren Sven Johansson för att kontrollera att inga obehöriga badande kom.

 Tennisklubben och simskolan

Det fanns inga organiserade simaktiviteter i Trinntorp under Gunnars ungpojkstid. Senare arrangerade Tennisföreningen simaktiviteter under ca 5 – 6 veckor. Simaktiviteterna flyttades senare till Breviksmaren, som har varmare vatten. Simveckorna avslutades med promovering med ekkrans i håret och simmärken. Gunnar tog magistermärket varje sommar under många år sedan han blivit lite äldre.
Ungdomarna åkte ibland ner till viken utanför Fruncks fastighet för att titta när han tränade vattenskidor.

När tennisklubben i Tegelbruket bildades anordnades provlektioner på banan i Orrnäsbacken för att värva medlemmar sommaren 1948. Gunnar och hans syster och  bl a  Tuvessons var där och provspelade, men Gunnar var inte tillräckligt intresserad för att ägna sig åt tennis. Det var Storch, Mai-Britt Faith-Ells far, som var en av de ledande i klubben då.

Tältbio och dansbana i Tyresö centrum

På sommaren fanns tältbio på två platser: Först invid dansbanan i korsningen Tyresövägen - Björkvägen, före det att Holmgren byggde sitt hus, och senare, åtminstone 1948, vid Strandallén mitt emot brädgården där snickeriet finns idag. Tältet hade träbänkar utan ryggstöd. 

 Ungdomar och ungdomshyss

En lördagskväll stod ett litet gäng ungdomar, bl a Gunnar och Curt Viper och några permanentboende vid busshållplatsen i Brevik då Hilmer Boström kom dit för att följa några gäster till bussen. Grabbarna bestämde sig för att gå ner till Breviks brygga en stund och på tillbakavägen hämta lite äpplen hos Boström. Dom sa det så högt att Boström skulle höra det.

På tillbakavägen gick ett par av killarna in i trädgården för att hämta äpplen, men Boström låg i diket med vattenslangen och spolade på grabbarna. En lördagseftermiddag några veckor senare kom Hilmer med en påse äpplen till affären i Brevik, när bussen med Gunnar som konduktör stod vid hållplatsen. Hilmer bjöd chauffören och Rolfs far men inte Gunnar, eftersom han hade hämtat själv, som Hilmer sa.  

Claes-Leo Lagergrens fru var född Nielsen (skådespelarsläkten med bl a Monica Nielsen), hans svägerska Tuss var gift med Lennart Hyland. Det fanns under en tid ett ungdomsgäng vid Tyresö gård. I det ingick bl a Ingrid Blomberg, Ingeborg Lundell, Björn Willix, Tuss  och Lennart Hyland och under en period Ann-Mari Lagergren (dotter till Carl) med smeknamnet Gullhönan. Hon var inte myndig då fadern dog och lär ha ärvt 4,5 miljoner ungefär 1939 – 40. Ann-Mari gifte sig och flyttade till Amerika. För några år sedan hade hon fest i en våning i Tyresö Slott för bl a sina barndomskamrater. 

 En fiskehistoria från Kalvfjärden

Tage Enekvist i Mokärr var ute och fiskade på Kalvfjärden tillsammans med Harry Gustavsson i Tegelbruket. Harry med föräldrar bodde i ett hus på en del av den fastighet som senare blev Estrid Ericssons. De fick ingen fisk och på vägen hem då Tage kastade ut reven för att ordna till den inför ilandstigningen blev det napp. Tage trodde först att det var bottennapp, men efter ca en halv timme fick han upp en gädda på 14 kilo. Den förevisades fastsurrad  på cykel av en stolt ägare så att huvudet låg vid framlyktan och stjärten låg på pakethållaren. Gäddan såldes till pensionat Bergshyddan, där man gjorde fiskpudding av den.    

 5. Några personligheter på halvön som fastnat i minnet

 Tore Linell och Rickard Lindström

Tore Linell bodde på Tonstigen 3. Han var biologilärare på Norra Real och namnsatte vägarna i området med fågelnamn. Han gick rundor på halvön med grannar och andra intresserade och tittade på fåglar. Tores son Sven var flygare, något år yngre än Gunnar. Han gjorde först sin värnplikt i Sollefteå därför att han först inte kom in vid flygvapnet p.g.a ”långsynthet”. Efter värnplikten sökte han igen till flyget, och blev antagen. Han blev sedermera överstelöjtnant och flygchef på Kallax i Luleå. Sven är avliden sedan ett par år. Han tjänstgjorde bl.a en period på Tullinge flygflottilj och flög Hawker Hunter. Vid ett tillfälle flög han över Björndalen och såg att det brann i ett hus på tomten med det just nybyggda huset mitt emot Brandts nerfart. Han meddelade över radion så att brandkåren kunde släcka branden.

Även Rickard Lindström var lärare, teckningslärare i Östra Real. Han försökte introducera sina patenterade toaletter (Multrum) för användning i civilflyget utan att lyckas.

 Familjen Sporre med åkeri

Gunnar kände Ivar Sporre med familj. Gunnar och Ivar umgicks ofta på Notholmen hos Ivars morföräldrar Karlsson, som bodde permanent där. Mormodern var en mycket rar och trevlig person, som ropade in barnen på choklad och nybakade bullar.
Grabbarna Ivar och Gunnar åkte år 1939 ibland med på lastbilen, som levererade grus från grusgropen i Lindalen/Älta till bl a Ällmora hos familjen Ullfors (Ullfors underkläder). I grustaget arbetade flera personer. Man lastade med elevator (transportband). Gunnar minns också när dom åkte in till Södra Station och hämtade möbler för leverans till den då nya prästgården på Tjärnstigen där pastor Jonsson (”Tårt-Acke”) skulle installera sig med sin katt.

 Kurt Atterberg och John-Henry Sager

Kurt Atterberg var civilingenjör på Patentverket. Han var tjänstledig under långa perioder för att komponera och dirigera. Han såg inte fram emot sin pensionering från Patentverket och valde att inte komma till jobbet den sista arbetsdagen, avtackningsdagen.

Gunnar minns John-Henry Sager, som skaffade sig en Jeep efter kriget. Sager omgav sig gärna med vackra kvinnor. Egentligen fick man inte bada i viken innanför Sandholmen, men det hände att Gunnar med kompisar gjorde det ändå när Sager inte var där. John-Henry jobbade tillsammans med en högre officer i flottan, Mörner med att ta fram en livbåt som alltid efter sjösättning skulle räta upp sig på rätt köl. Den båten låg förtöjd vid kajen i Öringhamnsviken, dit järnvägen gick. Det stod i tidningarna om det här projektet. Möjligen är det livbåtar av detta slag som finns på båtarna som går mellan Stockholm och Finland. På den stora slipen i viken mot Sandholmen tog han upp sin stora fiskebåt.

 Bo Nymans brigantin Vetsera

Gunnar tror att Bo Nymans Vetsera, sedan Bo Nyman sålt den, användes till två filminspelningar, bl a vid en av Pippi-Långstrumpfilmerna. Ekonomichefen (?) på ABN bodde i det gula fasadtegelhuset med kedjorna i staketet. Sandströms (på Tyresönäs) dotter, som senare avled i samband med en förlossning, var med och dansade på däcket på Vetsera vid en annan filminspelning, tidigare än Pippi-filmen, sa Lena Sjögren.

 De tre bröderna Åkerblom

Rickard och Ture Åkerblom hade en mellanbror, Ivan som körde buss som extrachaufför. Han körde mer buss än vad Rickard gjorde, som ju också hade att sköta ett ordinarie jobb. Senare körde han ut posten. Hans fru skötte posten, som då låg i Karolinahemmet. Gunnar jobbade en hel del ihop med Åkerblom-brodern. Rickard gick runt till sommargästerna och frågade om han fick skjuta rådjur på deras tomt. Han hade bössan med sig i bilen på postturerna.

 Johan Lagergren på Sisshammar, Tegelbruket och Trinntorp

Johan Lagergren bodde på Sisshammar på somrarna. Han hade en snabbgående motorbåt som han använde emellan bryggan vid Tegelbruket och Sisshammar.
En dag sommaren 1938 eller 1939 var Gunnar vid tegelbrukets gamla brygga med två kamrater när greve Johan Lagergren kom för att åka över till Sisshammar. Då han backade ut från bryggan fastnade en aktertamp i propellern.

Grabbarna dök och fick loss tampen. För det fick dom vardera fem kronor. Då låg den gamla röda tvåvånings arbetarbostaden kvar. Där bodde Gustavssons och en familj Karlsson och Bäckström med fru, som tidigare arrenderat Sisshammar, men som fick flytta då Johan skulle bo där.
Förtydligande 17 juni: När Estrid Ericson köpte mark vid tegelbruket revs det stora huset och Bäckström kom att bli gårdskarl hos Naglos i Trinntorp och bodde i deras grindstuga. Han skötte om kon, hästen och fåren på vintern. Gustavssons kom att bo i Estrids grindstuga, nu riven. 

 Sven Johansson, Claes och Olle Willix

Sven Johansson bodde i det vita tvåvåningshuset med hundstall på tomten vid Edinsborg. Därefter bosate sig Claes Willix, Olles bror, i fastigheten. Sven var från Dalarna eller Västmanland. Olof bodde, åtminstone senare, i ett hus vid Tyresö Strand, senare försett ”med veranda på hela taket”. (Det är inte det gamla konditoriet som avses.)

Smugglarnas verksamhet
1937 vara Britta Tuvesson och Gunnar och badade i viken nedanför Breviksvägen 120. Där låg stora högar med timmer och massaved, som tagits ut från Telegrafberget. Av timret gjorde barnen en flotte, som de paddlade med på Erstaviken under sommaren. I september stod i tidningen ”Stort smuggelbeslag vid Tyresö ”. 3600 liter finsprit hade hittats i plåtdunkar under timret.
Det sades att Estlands-Strömberg, som Gunnar menar var en storsmugglare på den tiden, hade byggt ett murat hus vid Krönet, Breviksvägen 113 (vit villa på toppen av backen) med god utsikt över Erstaviken. Därifrån kunde han signalera till annalkande båtar med smuggelsprit. Där bodde senare familjen Dehlfors med sönerna Rune och Sture.

Gunnar tror sig veta andra personer i trakten som var inblandade i smugglingsverksamheten. En gång (eventuellt år 1929) blev Gunnars far, som var droskägare, stoppad på återvägen till stan sedan han haft en körning till Tyresö. Det var polisen som blivit misstänksamma när de sett bilhjulspår i snön på Tyresövägen vid den tiden på året. Vid Finntorp i slutet av den långa nedförsbacken från Lindalen stod poliserna och stoppade bilen för kontroll. Det var med yttersta nöd som bilen med sina tvåhjulsbromsar kunde bromsas i snön.

Harald berättade att en morgontidning haft rubriken ”Tull tog Kull”. Olle Kull var entreprenör med bageri på Ringvägen. Olle Kulls mor skötte bageriet som e u var distributionsställe för smuggelsprit. Verksamheten lades ner helt 1939 sedan polisen skaffat radiobilar, vilket gjorde smugglingsverksamheten alltför riskabel.
Gunnar minns att Olle Kulls hustru åkte buss till och från stan varje dag 1936. Hon hämtades av sin man vid Tyresö på kvällen med en ny mellanblå Lincoln av 1936 års modell.

Gunnar och Gunnars far kände Stenströmer, som var taxichaufför (inte taxiägare) och bodde på Ällmoravägen mitt för Kapellbacken. Han körde åt Gunnars far en tid i slutet av 1920-talet. Så vitt Gunnar vet hade Stenströmer och Sporre inga kontakter eller affärer med varandra.

 6. Några minnen i övrigt

Breviksvägens tidigare sträckning: När Gunnar Alvestig med föräldrar kom till Tyresö 1936 var Breviksvägen i korsningen med Tegelbruksvägen dragen som idag. Men tidigare hade Breviksvägen på sin väg mot Stockholm tagit in på tomten Breviksvägen 122, för att gå tvärs över Breviksvägen 120 och komma ut på Tegelbruksvägen där affären idag ligger. Vägbanken, som var grusväg med diken 1936, syns tydligt på Breviksvägen 120. Breviksvägen krökte sedan ner mot vattnet för att ansluta till nuvarande sträckningen ungefär där dagens återvinningsstation finns.

Om Mokärrsvägen: Gunnar minns hur Förvaltningsbolaget på 40-talet sprängde och förbättrade Mokärrsvägen, som tidigare hade varit en skogsväg med två hjulspår med grässträng i mitten.

 Beredskapstiden

Under andra världskriget var tornet på Telegrafberget bemannat av luftspanare. Där fanns förberedelser för att sätta upp en kulspruta. Även på Härsö fanns det ett luftbevakningstorn.
Betonghajtanden i korsningen Tegelbruksvägen – Breviksvägen stod där vägen var extra smal och man måste iaktta viss försiktighet vid passerandet. Någon annan större ”beredskapsavspärrningsanläggning” har inte funnits i närheten. Närmast var den vid Kasby vid Flatenbadet och – med grind över vägen – nära Snörom på vägen mot Hellasgården.

 Sportstugeutställningen 1935

Av sportstugeutställningen minns Gunnar Alvestig ungefär fem stycken utställningshus. Ett låg vid hörnet Tegelbruksvägen – Nytorpsvägen och köptes av dir Melker Sävensten, som hade stor glasfirma vid Tegnérlunden. Ett annat hus, mitt emot tennisplanen på Tegelbruksvägen köptes av grosshandlare/järnhandlare Jonsson. Ett hus ligger bakom tennisplanen och köptes av en doktor Voss. Ytterligare ett hus ligger kvar bakom den höga tujahäcken. Det tillhörde familjen Hemlin.

 Två skogsbränder på 1930-talet

På våren eller i juni1937 brann det på Telegrafberget, kanske så mycket som 10 tunnland. Vatten pumpades upp från Trinntorp med en bensindriven pump.

Gunnar Alvestig minns också en skogsbrand ca 1939 – 1940 efter Ällmoravägen i närheten av där Bonniers bodde. Man bildade en langarkedja för vatten från Bonniers tomt vid Ällmorafjärden till ovansidan av Ällmoravägen, där det brann och använde i övrigt risruskor. Det var en del personer som gick dit från Trinntorp för att delta i släckningen. Sedan elden släckts kom anställda hos familjen Bonnier och bjöd på smörgås och kaffe.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.