4.5 Breviksvägen 122

 

Minnen från 70 år på Breviksvägen 122.

Redigerad utskrift från bandinspelad intervju den 9 september 2006
med Brita Tufvesson.


Mina föräldrar köpte tomten på hösten år 1936. Där har jag varit varenda sommar sedan dess. Jag var 12 år gammal när vi flyttade ut första sommaren och eftersom jag inte hade några syskon att leka med så var jag mycket ensam. Det fanns inga lekkamrater i närheten. Jag badade mycket för mig själv nere i Erstaviken. Och jag cyklade ofta till stan för att träffa mina kamrater där. Ibland cyklade jag till stan två gånger per dag!

Den fina lunden med hamlade askar
Framför min tomt finns det en lund, som ska bevaras. Där finns en rad av askar, som var hamlade när vi kom dit. Nu har askarna tyvärr vuxit sig mycket höga och skymmer det mesta av utsikten över sjön på sommaren. Jag har ett svagt minne av att de fanns en gärdsgård där vid lunden, men den har ruttnat bort för länge sedan.

1934 års sportstugeutställning
De ursprungliga typhusen som varit utställda fanns kvar på tomterna intill tennisbanan när vi flyttade hit. Jag kommer ihåg att de stod på Tegelbruksvägen 17, 19, 20, 22 och 26. Huset på nr 17 var tidigare K-märkt, men det har nu byggts om till oigenkännlighet. På den tiden fanns inte Nytorpsvägen, utan bussen gick på Breviksvägen till Brevik.

Minnen kring kiosken och affären
Jag kallar fortfarande Trintorps affär för Kalle Norlings tomt. Kalle Norling bodde i det lilla röda huset längst upp bakom affären. Han måste ha varit en av de första som flyttade hit ut om somrarna efter 1930. Kalle byggde en enkel sommarbutik på 1950-talet. Den arrenderades ut, bland annat till bröderna Ågren. På lördagarna var köerna långa med en väntetid på två timar ibland. De flesta hade inte bil. Närmaste ”konkurrenter” var affären i Brevik och lite senare i Nytorp, den senare endast sommarbutik. Norling dog något eller några år efter 1975. Efter honom var det flera kioskidkare som hyrde och drev verksamheten på lite olika sätt. Någon hade en mycket låg profil och skötte verksamheten med vänster hand. En ordnade minigolf där, men när det var dåligt väder så försvann han utomlands och verksamheten fick ligga nere en tid. Bröderna Ågren bodde på Fasanvägen och hyrde och drev affären några år efter Kalle Norling. På den tiden var det flera hemmafruar här i grannskapet som arbetade halvtid i affären
Peter Winnerstrand hade under cirka tio års tid en dansbana nere vid Kalvfjärdens strand nedanför Finborgsvägen där pumpanläggningen nu ligger.

Trintorp som midsommarcentrum
Vid midsommarfirandet vid Trintorp så stod majstången på affärstomten. Det var en riktig familjetillställning att fira midsommar där. Bland de många vuxna som gjorde stora insatser för att det skulle vara lika trevligt år efter år för alla barnen fanns bland andra Harry Larsson. Han bodde på Lövsångarvägen och har flera ättlingar som fortfarande bor i området.

Norlings gula dass
Den lilla gula toalettkuren flyttades till affärstomtens SO-hörn från längre upp på tomten och stod där länge tills den togs bort omkring år 2007. Det var Norlings privata dass. Kiosken var också gul. Tyvärr har dassbyggnaden nu inte underhållits och dörren står öppen och slår i vinden ibland.

Kalle Norlings son sommarbodde i flera olika fritidshus runtom. Tegelbruksvägen 10 var ett. Han var driftig affärsman och byggde många hus allteftersom han sålde sina gamla och köpte nya tomter i närheten av affären.

Norlings dansbana
Det var egentligen ingen dansbana från början. Utan han hade en liten uteservering med kaféstolar och järnbord. Det var nog i slutet av 1930-talet eller i början av 1940-talet som man började dansa där på Kalle Norlings tomt. Tidigare dansade man vid Brevik, inne i skogen, det vill säga på nuvarande Stubbvretsvägen. Jag kommer ihåg att där var det någon som spelade dragspel – och det var ibland samma låt om och om igen. Publiken bestod delvis av personer från Nordtedts Semesterhem.

Det instängslade Trintorpsbadet
Trintorpsbadet var inhägnat med taggtråd under slutet av 1930-talet. En gammal man satt som grindvakt. Det staketet ruttnade ner så småningom. Badplatsen låg nedanför den nuvarande bommen. Där var en liten gräsplätt och fin sandbotten. Någon campingplats fanns det däremot inte där. En sommar (1938 eller 1939) var det kor på strandängen. Och under kriget hade barnläkaren Naglo får på delar av strandängen.

Från sommaren 1948 började Villaägareföreningen bedriva en simundervisning vid Trintorpsbadet med massor av barn och två simlärare (Åke Rumsvik och Britt Lindell, som då hette Bromsfält). Simavslutningen var ett stort evenemang på den tiden: Det var tävlingar, utdelningar av priser och simmärken samt en massa upptåg iscensatta av Torbjörn Olows med flera.

Minnen från andra världskriget
Jag har inget minne av att det fanns några militärer på Telegrafberget under kriget. Men utkikstornet har byggts upp många gånger, allteftersom det ruttnat ner. Däremot fanns det en vägspärr vid Trintorp: jag vill minnas att det var två betongblock som fanns för att man skulle kunna spärra Breviksvägen med dem vid behov. Man ser fortfarande betongblocken stå i skogskanten bakom Trintorps återvinningscentral.

Namnet Sjöberga
I slutet av 1930-talet så var Breviksvägen tom på hus bortom Björndalen. Huset söder om Brandts beboddes av pås-fabrikanten Stenberg. Och nästa villa söderut var den sista som fanns på en lång sträcka och kan möjligen ha kallats för Sjöberga.

Kraft i McGoverns kurva
Varför namnskylten ”McGoverns kurva” har kommit till år 2006 vet jag inte. Men innan Nytorpsvägen blev byggd på 1940-talets mitt så sneddade den gamla vägen över en stor tomt som då låg i det hörnet. Den tomten styckades senare upp i sex små tomter, och då kunde man inte längre använda den vägen.
Löparen Kraft hade den stora tomten. Hans hus lågt högt upp, så man inte ser det från vägen. Vägen var en fortsättning av det som nu kallas för Lövsångarvägen.

När Nytorpsvägen var ny
Nytorpsvägen byggdes på mitten av 1940-talet. Jag kommer ihåg när den var ny och mina föräldrar och jag skulle promenera på den: det tog en evighet, eftersom det var så besvärligt att gå på macadammen. Det var inget man gjorde om!

De gamla vägarna
Mokärrsvägen hade massor av grindar mellan Mokärr och Svartbäcken, vilka man måste öppna och stänga när man cyklade där före 1950-talet och den nuvarande Mokärrsvägen blev byggd.

Innan Breviksvägen byggdes så gick vägen från Björndalen till Trintorp över nuvarande Breviksvägen nr 122 och 120 och ner över affärstomten och sedan strax norr om nuvarande Tegelbruksvägen där den går framför tomterna Tegelbruksvägen 4 och 6. Sedan svängde vägen upp mot Mokärr genom att snedda över nuvarande Tegelbruksvägen 3. På Breviksvägen 120 ser man fortfarande spår av den gamla vägen.

Minnen från Mokärr
Mokärr stod tomt sommaren 1937. Jag kunde gå in och titta hur det såg ut i husen. Sedan kom familjen Enekvist från år 1938 med många rätt så vuxna barn in i Mokärr. De arrenderade även Svartbäcken och hade något barn som bodde där. Enekvist hade ett par kor och jag försökte hjälpa dem att mjölka korna någon gång: det blev ingen succé för jag fick ont i händerna.

Två minnen från Tonstigen
Tonsättaren Kurt Atterberg kände jag ej, men jag visste att han bodde längst bort på Tonstigen. Däremot kommer jag ihåg en gång under kriget: då var Håkan  Westergren och Inga Tidblad vid Trintorps busshållplats för att åka hem efter sitt besök hos Kurt Atterberg. Det var få som åkte bil då.

Teckningsläraren Richard Lindström bodde på Tonstigen 6. Jag var inne i det huset för hans fru var min lärare i stenografi på handelsgymnasiet. De hade en trapets och klätterrep inne i huset för sina barn, så det såg mycket spännande ut. Från köket fanns det ett sopnedkast till en kompost i källaren. Och så hade de något som kallades för Bajadär. Det var en tidig variant av mulltoalett.

Naketminnen från Sandholmarna
Sager verkar ha varit road av att ha nakna damer kring sig och jag kommer ihåg en gång när vi åkte båt genom Sandholmssundet så stod Sagers nakna personer på rad vid Stora Sandholmens sandstrand. Jag tror att de ville skrämma iväg oss därifrån.

Perenner som minnen
Så länge jag orkar gå så vill jag bo kvar på tomten. Mina föräldrar har ju skapat fastigheten. Min pappa älskade att skapa en trädgård. Ha bröt sten och gjorde rabatter. Perennerna växer fortfarande upp år efter år, men nu är det ingenting som får vara i fred för rådjuren. På 1940-talete var det en sensation, när man fick se ett rådjur i skogen.

 


Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)