4.7 Finborgsvägen 13

 

Minnen från ängarna vid Finborgsvägen 9-13


Redigerad utskrift från bandinspelad intervju den 15 juli 2009

med delar av Bo Bexelius familj

Ägarhistorien
Vår farfar köpte de tre tomterna efter andra världskriget av den siste inspektorn vid Tyresö Gård. Denne lär i sin tur ha fått köpa de tre tomterna förmånligt när han slutade som inspektor. Han hade bott i det stora huset som fortfarande ligger på den norra tomten. Farfar hade under 1930-talet hyrt en sommarbostad av markis Lagergren vid Klippan några somrar. År 1962 övertog vår far fastigheterna. Därefter tillbringade farfar och farmor somrarna – på andra håll i Sverige.

Senare överlät våra föräldrar tomterna till sina barn, så att nu är vi tre systrar som äger var sin tomt. Vi tycker att det var klokt tänkt av pappa att behålla de tre tomterna vid sidan av varandra, för vi och våra familjer har haft mycket roligt av varandra på somrarna!

Huvudbyggnadens dunkla historia
På 1906 års kartor ser man att det låg en lång ladugård där det stora bostadshuset nu ligger. Eftersom bostadshuset har mycket tjocka stenväggar i norra delen av bottenvåningen och i övrigt är byggt av tegel, så är det troligt att bottenvåningen delvis utgörs av ladugårdens norra gavel. Men vi vet inte när ladugården revs eller när bostadshuset kan ha byggts. Husets vindflöjel anger år 1934, så inspektorn kanske byggde huset då. Marken vid sidan av huset har nog stuvats om och nivåändrats en hel del sedan ladugårdens tid. Det finns till exempel inga som helst spår efter att det kan ha varit en gödselstad där vid 1900-talets början.

 
Bild 1. Ett utsnitt av 1906 års karta över Tyresö Laga Skiftet. Mitt i bilden syns ladugården. På den nordvästa delen av dess grund ligger nu bostadshuset på Finborgsvägen 9. Uppe till höger i bilden syns Nytorps (f.d Bredtegens) bostadshus, som fortfarande finns kvar på nuvarande Nytorpsvägen 27. Bilden visar i övrigt många nu försvunna öppna diken, samt nuvarande Finborgsvägen samt Nytorps mangårdsbyggnads anslutning till den. Den anslutningsvägen syns fortfarande spår av på Nytorpsvägen 15.


Bild 2: På 1930 års topografiska karta ligger ladugården på samma plats, men här syns också en annan ekonomibyggnad (dock inte svinhuset) på vad som nu är gränsen mellan Nytorpsvägen 26 och 28. Kan det ha varit ett stall? Nytorps mangårdsbyggnad (med sin anslutningsväg) syns liksom på bild 1, plus ytterligare en byggnad uppe i backen på gränsen mellan nuvarande Nytorpsvägen 25 och 27. Om det också fanns ett svinhus (söder om ladugården) år 1930, så kan det ha varit för obetydligt för at ta med på kartan.

Tillkomsten av vår barndoms stuga
Mamma och pappa gifte sig år 1944. Omkring år 1945 släpades det lilla huset på timmerstockar dit från Kalvfjärdens strand, där det tidigare skall ha fungerat som en barack. Huset står kvar på vad som tidigare kallades Svinplattan.  Det är en betonggrund, där det lär har funnits ett svinhus. Som barn fann vi mycket metallföremål när vi grävde i marken vid sidan av huset: hästskor, rostiga spikar och annat. Våra föräldrar fick fyra barn och vi var således sex personer som bodde i det lilla huset på dess 30 kvm. Plus att vi i hög grad utnyttjade den tillbyggda altanen för att vara på vid måltider mm. Vi hade utedass, med en dubbeltoa vid granhäcken. Familjen bodde i den lilla stugan till år 1963, då pappa och mamma tog över det stora huset.

Ängarna
Nederdelen av de tre tomterna utgörs av gammal ängsmark. Där finns fortfarande många typiska ängsväxter, såsom prästkragar, gullvivor, orkidéer, krolliljor, blåklockor, midsommarblomster, smultron mm. Vi värnar fortfarande om ängens flora och försöker spara de finaste partierna förbi frösättningen.

På 1930- och 1940-talet skall Tyresö gård ha hämtat hö här och från farfars tid på 1950-talet kommer vi ihåg att farbror Lejestål kom och slog ängarna med en slåtterbalk och sen kördes höet till Tyresö gård. Senare, när Tyresö Ridskola låg i Alby, hämtade de hö härifrån under något eller några år. Andra år har pappa slagit mycket hö med lie. På 1960- och 1970-talen hade vi ibland hästar här om somrarna. Vi flickor var under många år mycket aktiva ryttare och var som tonåringar här ute mest varje helg året om - för att kunna cykla till ridskolan och vara hos hästarna där.

Ibland om somrarna stallade vi in hästarna över natten i en byggnad som fanns i det sydvästra hörnet av den sydligaste tomten. Det var ett gammalt garage och användes till allt möjligt. Vid några tillfällen gillade inte hästarna att bo där, utan rymde och tog sig i riktning mot ridskolan i Alby

Granhäcken som skydd mot bebyggelsen
Farfar har troligen anlagt granhäcken. Den fungerar som en vägg mot de övre tomterna. Det gör att livet på de tre tomterna är helt riktat ut mot Kalvfjärdens vatten. Senare har ju flera av grannarna också planterat sina anslutande granhäckar som vind- och insynsskydd.

Den unika bryggan
Farfar skaffade sig ett servitut på bryggan. Den ligger fortfarande kvar på sin gamla stenkista, även om vassen vid sidan av bryggan numera växt flera meter längre ut i Kalvfjärden. Servitutet bygger på handlingar som markisen skrivit på och ger ägarna till de tre tomterna rätt att ha brygga och bod.

Brunns- kontra stockholmsvatten
Vår brunn är kalkrik och vattnet är inte så gott. Kalken är ett stort problem med sina utfällningar i maskiner och på glas och porslin. Vi dricker nu stockholmvatten, som vi hämtar i dunk vid kommunens tappställe nedanför tomterna och vi skall ansluta till det nya ledningsnätet senare i år. Vi tycker att det är bra för miljön att VA-systemet byggs ut. Många avlopp här i trakten har ju varit miserabla tidigare!

Odlingar och vilt
Pappa hade en inhägnad odling, som grannens slån senare invaderade, så att vi nu inte har några odlingar kvar. Nu är vi istället flitiga med att skörda blåbär, kantareller och annan svamp i de fina skogarna både här och på andra sidan Kalvfjärden: vid Klövberget, Vissvass och i Tyrestareservatet. När vi var barn fanns här mycket krusbärsbuskar och vinbär och hallon. Och alla fruktträden är nog kvar från 1940-talet. Tursamt nog har älgarna inte varit något problem för fruktträden här på tomten. Vi brukar ytterst sällan se älgarna springa förbi.

De vilda djuren här är ungefär de samma som när vi var barn. Fasanerna är återkommande sommargäster. Räven finns, men ställer inte till med några problem för oss. Det är inga problem med grävling heller. Rådjuren har varierat i antal. Vi menar att man får leva med rådjuren och strunta i att ha ex. tulpaner.

Den flygande jordfräsen
En nyhet på sista tiden är dock en mycket aktiv gröngöling. Den fungerar som en effektiv jordfräs, för den hackar sönder slänten av gräsmattan och letar tydligen efter myror. Det måste vara framgångsrikt, eftersom den fortsätter hela tiden.

Simskolan med 13 grader i vattnet
Simskolan i Trinntorp var viktig när vi var barn. Mamma tågade iväg mes oss ungar och drog den minsta i en skrinda. Det var oftast fråga om dagsutflykter för oss. Vi hade baddräkterna på när vi gick hemifrån och var det kallt så hade vi badrockarna över.
Vi kommer mycket väl ihåg hur kallt det var í vattnet. Storasyster kunde höra hur den magrare lillasyster simmade efter henne, för gnisslandet från tänderna hördes lång väg. Det kunde vara 13 grader i vattnet, men simmade gjorde vi! Och mamma passade väl på att handla under tiden i Trinntorps affär.

Många lekkamrater
Det fanns många lekkamrater i närområdet. Det var dock mest pojkar:

Glada festminnen
Midsommar firade vi på olika ställen: Många år här på våra egna ängar. Vissa år var vi vid Midsommarängen nära Ällmora: det var när pappa var aktiv i Villaägareföreningens styrelse. Och några år var vi vid Tyresö slott.
Vi åkte ibland över till Notholmen och ett starkt minne är en fest som ägde rum i ladan där. Det var vår granne Hannas son med fru som hade bjudit till fest med helstekt lamm som grillades medans vi barn lekte bland hus och klippor. Det var dukat med långbord inne i ladan och sedan var det dans.

Aktivt tennisliv på tre banor
Pappa var mycket aktiv i tennisklubben. Det fanns tre tennisbanor på den tiden: en vid affären (=Nytorpsvägen 1), en i stora backen (=Breviksvägen 16) och en på Tegelbruksvägen (=Tegelbruksvägen 24). Vi spelade mest på banan vid Tegelbruket. Vi har fortfarande våra speltider kvar där.

Långa skid- och skridskofärder
Pappa drog med oss på långa skidturer till andra sidan Kalvfjärden. Och vi åkte mycket skridskor på vinterloven. Pappa hade långfärdsskridskor men vi hade rör och det blev många och en del långa turer, en gång åkte vi ända ut till Skomakarskeppet,

Aktivt gäddliv
Vi har i alla år fiskat mycket och är uppvuxna på Tyresögädda. Vi hade ett minimalt kylskåp så därför användes sumpen vid bryggan. Vi åt allt: sutare, gäddor, braxen, gös. Mamma kokade alltid gäddan med huvudet kvar, för att få mycket buljong. En gång hände det dock att gäddan sprätte ut ur kastrullen efter några minuters koktid och hamnade på köksgolvet. Därefter hade mamma för vana att alltid ha en mortel stående på locket till fiskgrytan under sina gäddkok. Tillgången på fisk är mycket sämre nu, men det varierar. Förra året (2008) fick vi till exempel många stora abborrar.

Pappa visste precis var gäddorna brukade stå, och han kom ofta hem med mycket fisk. Utanför Folkes fanns privat fiskevatten och vid Uggleviksvägen var vi också alltid långt från land, för att inte fiska på privata vatten där.

Lillström som svunnen idyll
Vi fiskade mycket strömming vid Lura Ström. Och som barn på 1950- och 1960-talen var vi mycket vid torpet Lillström. På den tiden hyrde Bengt och Lisa det torpet. De var ganska jämnåriga med mamma och pappa, men hade inga barn, så de var mycket glada i att se oss barn. Vi var ofta där. Torpet var då så fantastiskt väl omhändertaget med väl skötta gräsytor och massor med roliga fester och vi barn fick dricka läsk - och det var rena himmelriket, för de älskade att skämma bort oss. Bengt och Lisa var här på kräftskiva och så ibland också. Minnena från Lillström är kära och glada.

Det moderna livets nyheter
Nu när den nya tiden brutit in och kvarteret blivit detaljplanerat, så har det börja hända sådant som vi inte varit vana vid. Det har blivit mer inbrott (två på det allra senaste året) och det har vi inte haft tidigare på väldigt länge.

Lugnet efter stormen
När skolan byggdes var det ett himla liv här med all trafik och annat. Nu har lugnet lagt sig. Finborgsvägen har blivit avstängd så det har blivit mycket lugnare. Tidigare var ju raksträckan här ofta en hastighetsbana för alltför många trafikanter. Nu är det mer behagligt att se alla gående barn och andra människor där.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)