BREVIKSHALVÖNS HISTORIA - I SKUGGAN AV EN MARKIS

• Startsida
• Förteckning över intervjuer
• Ämnen för studiecirklar
• Kontakt med författarna
• Rättelser

Komplettering till kapitel 12

⊕ A: Affären 1911

 Oklarhet råder beträffande vilket år den affären upphörde. Denna sommarbutik kan ha fortsatt till år 1911, men kan ha upphört några år dessförinnan.

 ⊕ B:Affären 1920

Det är oklart om affärren kunde kmma igång redan år 1920, för det kan också ha dröjt till något år senare.

 ⊕ C: Bageriet 1981

Bageriet och fiket upphörde i början av 1980-talet. Vi tror att det var år 1981, men detta är ett något osäkert årtal.

⊕ D: Telefonautomatik

Telefonväxeln verkar ha automatiserats år 1950, då det lilla telefonhuset på Väpnarstigen 1 blivit färdigbyggd och fru Ramstedt i Skogsbrynet fick sluta som växeltelefonist.

⊕ E: Norlingfoton

Här är några foton mer i original från Curres kiosk omkring år 1946. Foto: Gun Hellvik.

Text på baksidan ”Ingrid i kiosken.”
Tyvärr vet vi inte vem Ingrid är.

Text på baksidan: ”Curre Norling och Kerstin i affären.”
Tyvärr vet vi inte vem Kerstin är.

Text på baksidan: ”Curre Norling sommaren 1946.”
Tyvärr vet vi inte vilka pojkarna är.

⊕ F:Affärens ålder

Det finns olika uppgifter om när Norlings affär började: år 1946 och 1948. Vi tror mest på uppgiften om år 1948. Vi har dock inte kunnat belägga det med några arkivuppgifter, utan det är olika persones minnesbilder som styrt oss.

 ⊕ G:Centrum

Tyresö gamla centrum vid Breviksvägens början ligger utanför den här bokens revir, men har varit viktigt för breviksborna under många decennier. Här är några detaljer kring den kommersiella delen av centrumet:

Tyresö Livsmedel 1936-1991
När Tyresö Livsmedel öppnade i gamla Tyresö Centrum år 1936 var det en standardhöjning jämfört med de butiker som fanns på halvön, eftersom affären från början sålde charkuterivaror och specerier samt mjölk och bröd.
Innehavarna hette:

• Eugén Nilsson (1896-1965) fram till 1941.
• Direktör Emil Hennerberg (1873-1948) köpte år 1941 och arrenderade ut affären till brorsonen Nils Hennerberg (1994-1993) till år 1946.
• Köpman Göte Dehlin hade affären 1946-1949.
• Fru Margit Höijer (1909-2003) övertog affären 1949. Hennes man Erik Höijer (1906-1991) var anställd som chaufför vid busstrafikaktiebolaget Stockholm-Södertörn sedan 1932.  
• Vi vet inte vilket år som Konsum startade, men föreståndaren hette Karl Gunnar Lind. Konsum lades ner år 1977. Då tog Olle Bergstedt över och drev ICA fram till år 1991. Han utvidgade husets låga del något och skapade också en lokal i källaren för en postlokal.
• Den närmsta ersättaren blev sedan Vivo-butiken som öppnade våren 2003 vid Strandtorget.

Här är två kvitton från Eugén NIlssons tid. De är från den 13 till den15 augusti 1935 (till fru Eriksson i "Fornborg", nuvarande Finborgsvägen 23, då just nybyggt ava hennes man polismannen Eriksson):

 

 

Här är kvitton tilll samma kund från Hennerbergs tid den 14 febrari 1938, då affären hette Tyresö Centrum:

 

.. och från den 27 juni 1938:

 

Kiosken startades först privat år 1954 av familjen Nilsson, som köpt och flyttat in i Villa Funkis efter att Konrad Jansson dött år 1948. Det var byggmästare Georg och Kristina Nilsson. Georg byggde kiosken och de startade verksamheten eftersom de såg en fin affärsmöjlighet och eftersom Kristina ville ha något att göra. Kiosken drevs av dem och Kristinas föräldrar året om från 1954 till år 1957. Då såldes rörelsen till Pressbyrån. Anledningen till försäljningen kan ha varit att det blev för mycket att göra och att Kristinas föräldrar började bli gamla – samt att Georg hade mycket att göra som byggmästare.

Pressbyrån anställde Helfrid Vilaro som föreståndare, vilket hon var från 1957 tills rörelsen flyttades till Bollmora centrum år 1974 – dit hon följde med. Helfrid Vilaro bodde på Solbergavägen. Helfrid hade hela tiden följande medhjälpare i affären: Mary Jonsson och (från år 1963 eller 1964) Märta Lindqvist. Helfrids dotter Mya (Palmyra) Kjellqvist fick också hjälpa till om somrarna från år 1958, då hon var tio år gammal.

Kiosken var hela tiden mycket lönsam, med stor omsättning året om. Anledningar till att den lades ner år 1974 kan ha varit:

• Den var trång,
• Den hade inget vatten och ingen toalett för personalen,
• Den började bli gammal.

Kioskbyggnaden står fortfarande kvar och används sedan länge som förråd.

 ⊕ H: Kiosken som försvann

Kiosken låg framför Sjöbergavägen 2, det vill säga till höger just som man svängt upp på Sjöbergavägen från Breviksvägen.

 ⊕ I: Biblioteksbilder

Två bilder som kompletterande illustrationer av biblioteket på Brevikshalvön:

Konstnären Hans Brandt i sin ateljé, som också var filial till kommunbilblioteket.

Barnen står i kö för att låna böcker i biblioteksfilialen. Maud Brandt är bibliotekarie.

De två fotografierna har vi hittat i Tyresö kommuns kulturarkiv.

⊕ J: Holmers

Ivar Holmers Brädgård, som förutom i Tyresö hade brädgårdar i Stockholm och på Lidingö och andra ställen i Stockholms skärgård, tillverkade de av arkitekten Rolf W Hollander ritade Canada jakt- och sportstugorna. Holmers var också representant för timmerstugor i traditionellt utförande med grästak.

 

Här är ett kvitto från den 24 maj 1938 till polisman Eriksson, som då byggt nuvaande Finborgsvägen 23:

 

Här är ett annat kvitto till samme kund från år 1937:

 

 

⊕ K: Posten 1891

En berättelse om posthanteringen i Tyresö år 1891.
Helena Nyblom bodde med sin familj i en av Tyresö slotts flyglar under somrarna 1890-1892. Hon har i boken ”Mina Levnadsminnen, Del II: I Sverige 1864-1898” (Albert Bonniers förslag 1922) på sidorna 437-463 en småtrevlig beskrivning av sju lyckiga somrar i Tyresö. ”Det mest besvärliga var posten, som mjölkbudet skulle avhämta i Stockholm. Mannen, som hade den om hand, fann outsägligt behag i starka drycker. När han hade avlämnat mjölken, tog han sig gärna som avslutning på sitt besvär ett duktigt rus; och man kan inte påstå att posten vilade trygg i hans hand. Det hände ibland, att det gå så långt ut över tiden, innan han återvände på kvällen, att man sökte honom utåt landsvägen, som går från Tyresö genom skogarna till Skanstull. Då hände det mera än en gång, att man fann vagnen stående vid dikeskanten med den tåligt väntande hästen, medan karlen låg snarkande i diket med postväskan över ansiktet. I det hela tycktes det, som om brännvinet egentligen var det enda inspirerande elementet för folket där ute, och i synnerhet på helgdagskvällarna, när arbetarna på tegelbruket hade lov, kunde man ofta möta berusade personer, som hade firat helgen på det enda sätt, som erbjöds dem till uppmuntran. Trakten var för nära Stockholm, för att man där kunde träffa en verkligt utpräglad bondtyp. Många arbetare från huvudstaden voro anställda vid tegelbruket och vid Uddby kvarnar, som då ännu inte hade brunnit, och fattigdomen på godset var stor. Fattighuset var ett smutsigt ställe, fullt av råttor och ohyra, och de många, eländiga stackare, som bebodde det, voro en samlig av så tragikomiska individer, att de kunde ge stoff till mången både sorglig och löjlig berättelse.”

(Citatet är från sidorna 444 och 445.)

⊕ M: Brevbäraren

Ovanstående bild på Rickard Åkerblom och tillhörande bildtext från ”Vårt Tyresö, Nr 2 1990.

Här följer utdrag ur Telefonkatalogen för Södertörn år 1937. Först för abonnenter vid telefonstationen Saltsjö-Brevik. Därefter abonnenter vid stationen T yresö. Det året hade telefonkatalogerna inte bara ordnat abonnenterna i alfabetisk ordning för hela katalogen, utan även för varje telefonstation.

 

3. Kamp för bredband vid sekelskiftet 2000: Mottagningsförhållandena för mobiltelefoner var länge dåliga i många bergsskuggor på halvön innan mobilmasterna började byggas ut år 2004 vid Trinntorp, Knapstigen och Dyviksudd. Åren dessförinnan försökte många boende på halvön förgäves lobba för att kommunen skulle medverka till att bredband byggdes ut i form av ADSL.

⊕ P: Uddby kraftstation

År 1883 kom ingenjören John Luth som 28 åring till Stockholm för att starta en verksamhet som konsulterande elektrisk ingenjör. Ett av de första uppdragen var att konstruera och sätta upp båglampsbelysningen längs Karlavägen. 1885 bildade han tillsammans med ingenjören Ivar Rosén elektriska byrån Luth & Rosén. 1891 – 1892 bildades Luth & Rosén Elektriska AB. Deras fabrik låg i kvarteret Trumman vid Rosenlundsgatans västra del i Södra Stationsområdet. Drivkraften till belysningen i fabriken och kontoret togs från Uddby fr.o.m 1897. Uddby köptes det året för 540 000 kr och man uppförde där en kraftstation på platsen för den brunna kvarnen. Den här elöverföringen var den första långdistansöverföringen i Stockholm och gick via stolpar till Skanstull där strömmen transformerades ner och leddes in på stadens elnät till Luth & Rosén. 1915 arbetade 500 personer i företaget. 1930 var man 1500 personer. ASEA tog över verksamheten omkring 1930. 

 ⊕ Q: Elutbyggnad

Ledningsutbyggnaderna:
* Halvöns inre del 1932-1933.  Ledningarna utgick snart nog inte från den i boktexten inledningsvis nämnda transformatorbyggnaden utan från en ny transformatoranläggning som fortfarande har samma läge vid Brinkvägens hörn och vidare över Tyrberga och Orrnäset till Finborgsområdet och slutade där (i en anläggning på Finborgsvägen 25/Nytorpsvägen 44). Ledningen kom fram till området för 1935 års sportstugeutställning vid tegelbruket. (Numera har den ledningen dragits ner till vägkorsningen Tonstigen/Tegelbruksvägen där det finns ett relähus.)

* Halvöns yttre del t.o.m Dyvik 1933-1948. Ett annat ledningssystem kom över Luraström och gick dels norrut mot Telegrafberget och dels söderut över Ällmora träsk fram till transformatorn på Stubbvretsvägen 2B. Markisen skapade den lilla transformatorfastigheten (Brevik 1:87) redan år 1933. Det verkar som om den unge markisen var före sin tid men att de penningstarka sommarhusägarna i Breviks sommarstad inte var redo för elinstallation vid den här tidpunkten. Och de åretruntboende i Brevik hade inte ensamma råd eller intresse att betala anslutningsavgifter till el så tidigt. Utbyggnaden på den yttre delen av halvön kan därför beskrivas som en planeringsfas åren 1933 – 1937 och en utbyggnadsfas inom Breviks sommarstad under 1938 – 1948.  Planeringsfasen omfattade att skapa en transformatorfastighet. Den finns kvar på Stubbvretsvägen 2B och hyser idag ett litet garage, men hade tidigare en 1½ x 1½ kvm stor träbyggnad för transformatorn, där blixten då och då slog ner. Den byggnadens bottenplatta av cement ser man fortfarande sticka fram under garaget. Transformatorn försörjdes med en luftledning från Luraström över Ällmora träsk fram till 1950-talet. Sedanhar den ledningen bytts ut mot en ledning över bergen istället och transformatorn vid Stubbvretsvägen har ersatts med flera andra transformatorer, inte minst den nära Breviksbadet.

 ⊕ R: Augustas brev

Brevet där fru Neiber hösten 1914 vädjar för Per Erik Lindberg som vid den tiden bodde i båtmanstorpet och som ville bosätta sig i Brevik:

1	2
3	4

Brevet verkar inte ha lett till något tomtköp i Brevik för Lindberg dör år 1929 när han bor i Vissvass.

 ⊕ S: Typhus

Den här modellen av typhus var vanlig och såldes per ritning och/eller per materialpaket från Ekskogens Träförädling:

 

        

 

                   
 

 

 

      

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

© 2012 Brevikshistoria.n.nu. Alla rättigheter förbehållna.
Template design by Andreas Viklund