Komplettering till kapitel 17

 

 A: Gemenskapsgrunder

När vi diskuterat Brevikshalvöns själ så har mycket av diskussionerna rört kärleken till platsen. Många av de intervjuade har pratat sig varma över hur de är fästa vid halvön. Vi hr försökt fundera över vari kärleken består. Ibland har vi då använt oss av begreppet topofili.

1.      Brevikshalvöns topofili

Topos betyder Plats.

Fili betyder Kärlek till eller Vän av.

Topofili = Kärlek till platsen.

Begreppet topofili (platsbundenhet eller känslomässig bundenhet till en plats) skapades i boken Topophilia år 1974 och handlar om människors känslomässiga band med den materiella omgivningen. Dessa band har med lokal identitet att göra.

Lokal identitet = ”hemkänsla eller kulturellt välbefinnande, det vill säga en situation där man väl känner sin omgivning och kan identifiera sig själv och sin plats i omgivningen på ett betryggande sätt”. (Citatet från A Salomonsson ”Att skapa en region – om identitet och territorium”. NordREFO Rapport 1996:1, sid 17.)

2.      Plats-kärlekens förstärkare

Topofilin kan stärkas genom flera identitetsskapande faktorer såsom:

3.   Företeelser som brukar skapa känslor av gemenskap men som inte verkar ha förekommit på halvön:

  B: Lovord över Tyresö 

Ett tidigt vittnesmål om naturen i Tyresö finns i Helena Nybloms (1843-1926) bok ”Mina levnadsminnen, II” där hon för tiden före 1898 på sidan 451 sammanfattar: ”Jag vill inte trötta den, som läser detta, med flera beskrivningar på landskapet omkring Tyresö. Naturen har där en sådan omväxling, att man snart sagt kan erhålla alla slags intryck av de olika platser, man besöker. Fastän jag bott där i sju somrar, har jag långtifrån set allt, som är värt att se i den underbara trakt, som intill idag varit utan nära förbindelser med Stockholm och därför bevarat sitt eget tycke. Men snart finner man väl på snabbare fortskaffningsmedel, och Tyresö blir blott en förstad till Stockholm och kommer att besökas och förstöras av människor.”
När hon lämnat Tyresö på senhösten år 1895 skriver hon:

 

”Det var sista gången i mitt liv, jag hade ett hem på landet, omgiven av hela min familj, och jag har aldrig sedan levat i så innerligt och ständigt umgänge med naturen. Sedan dess har jag sett mycket av Sverige och strövat omkring på olika ställen i landets skilda delar. Därigenom har jag lärt känna den mångfaldiga skönheten i vårt land och lärt mig att beundra och älska dess skiftande karaktär; men när jag tänker på allt, jag har upplevat, står dock alltid Tyresö för mig som det ställe, som förenade Sveriges mest intagande drag, den stora mångfalden av yppig skog, idealiska hagar och gröna ängar, fjärden och saltsjön glittrande överallt, och så det gamla slottet som ett minne om Sveriges storhetstid med alla sina många traditioner. … Här lärde jag känna växter och djur på ett särskilt sätt och mötte själva Huldran i skogarnas ensamhet.”

 

Ett ännu tidigare vittnesmål är författaren Octavia Carlén (1828-1881) som år 1877 skriver vad man kan kalla en propagandaskrift om Tyresö, troligen på uppmaning av Hörstadius. Skriften heter ”Tyresö gods och slott. Beskrivning” och avslutas med ett avsnitt om ”Tyresös framtid” där det bland annat står:
”Tyresö namn har med ens blifvit så modernt, att det sväfvar på allas läppar. Det innebär hopp om lindring i en brist, som länge utgjort stockholmarens förtviflan och som alltjemt tynger på deras sinnen – bostadsbristen. Hvad hoppas man icke allt av Tyresö, och hvad är – eller rättare blir – det icke också  stånd att erbjuda: sunda och jemförelsevis billiga bostäder, en isfri hamn, yppiga trädgårdar, vidsträckta promenadplatser, ren luft, godt dricksvatten och de ypperligaste saltsjöbad – hvad vill en menniska, vore hon än stockholmare, mer begära! Och allt detta kan bli verklighet och blir det äfven, kanske inom kort tid. Det behövs blott att ett eller annat hundratal burgna familjefäder tar saken om hand på allvar, att hvar och en af dem tar aktier på 1,000 à 1,500 kronor i en jernbarna, som inom en halftimma bringar stockhomarne ut till Tyresö, och slutligen att de åt sig utse jordlotter, för att å dessa uppföra små behagliga bostäder, dem man till på köpet kan beställa från någon väl accrediterad snickerifabrik. Det påstås att Stockholms handelsverld i främsta rummet lär spekulera i denna affär, förnämligast genom ställets förträffliga hamnplats. Vare härmed huru som helst: idéen är förträfflig, och vi kunna ej annat än fröjda oss åt dess realiserande. Kommer vår skeppsbroadel ut till Tyresö, så blir detta ungefär hvad S:t Germain är för Paris, en behaglig förstad, komfortabel och med godt anseende. Och om flyttningen väl börjat en gång, skall den utan tvifvel fortsättas i ganska stor skala och bland annat äfven undanrödja det jägtande efter dyra, mången gång obeqväma ”sommarnöjen”, som hittills varit så allmänt bland stockholmarne och som kanske inom familjerna tillställt mera obehag och förargelse än egentligt nöje.

 

Alltså: lefve idéen om en ”koloni” på Tyresö.”

 

Hon fortsätter i sin text:
”Det är ingen ödemark man valt för anläggande av sin lilla koloni: det är ett civiliseradt stycke land med en urgammal borg och ett tusental invånare spridda der omkring. Ingenting hindrar att Tyresö inom ett par tiotal af år kan vara en liten behaglig och välbygd stad, grupperad kring borgen, liksom Mariefred, hvilken så småningom uppstod och blomstrade kring det gamla Gripsholms slott, sedan detta väl började att bebos af Wasakonungarne och deras hof. Och Tyresö skulle i så fall ha mycket som ställde det framför Mariefred: icke minst närheten till hufvudstaden.”

 

Octavia Carlén avslutar sin bok om Tyresö med följande extremt lovordande dikt:

Säg, vill du komma i himmelrik –
Det tar man ej som på hyllan –
Så res ett Stycke på Erstavik
Och utan all din förskyllan
Du kommer in i det sälla landet
(Som Holbergs Jeppe) ty se du fann det
                                          På Tyresö.
Nå, låtom oss till det landet gå.
I Eden träda vi sakta.
Der strålar alltid en himmel blå
Och höga fjellar der vakta.
Der kan man uppbryta guld med plogar
Och rundt omkring finnas gröna skogar
                                          På Tyresö.

Ja, uti Stockholm man redan går
Och för sig sjelf ropar: Eja!
Ty skörden mogen der ständigt står,
Det gäller blott till att meja.
Och väna vindar från hafvet smyga
Och stekta sparfvar i munnen flyga
                                          På Tyresö.

Ack, detta vet du ju än ej af,
men se de svanhvita segel:
Ty framför ön håller saltan haf
Sin klara, herrliga spegel.
Der finnes – du i förtjusning sjunke –
En hamn så lugn som en filebunke
                                          På Tyresö.
Och som jag nu kommit här i färd
Med att berätta och rimma,
Vet i det hafvets demanteverld
En mängd med guldfiskar simma.
Högt upp i rymden guldfisken flaxar
Allt för att fånga sig glada laxar.
                                          På Tyresö.

I nejden utaf den friska ö,
Och hör nu på hvad jag säger.
Der ligger det en kristallklar sjö
Och ”lifsens vatten” den äger.
Ty frukten inte – förstår ni piken? –
Att bli förgiftad från Årstaviken
                                         På Tyresö.

Men det som ändock är bäst af allt,
Som först gör stället till Eden,
Och att det växer der hundrafalt,
Det är den präktiga seden –
-  Till männskoslägtets båd’ fröjd och fromma
- Att hyresvärdar ej få inkomma
                                           På Tyresö.

Till Tyresö, ja, er skynden nu,
härmedelst beder jag eder;
Ty hela Stockholm liksom Jehu
På stället hastigt slår neder.
Så skynden, skynden till nya Kanaan
- Blott fjorton dagar – så öppnas banan
                                          Till Tyresö!

Octavia Carlén börjar för övrigt sin skrift om Tyresö med ett citat enligt följande.

”Säg har vill du lefva, säg hur vill du dö?
Ekot svarar gladt. vid Tyresö”

sjöng en af våra största nu lefvande skalder, när han en vacker sommarafton i ungdomlig hänförelse svärmade om vid Tyresö sköna stränder, der det ovanligt starka ekot svarade på hans sånger.

Hon refererar till poeten och svenska akademiledamoten (1847-1878) Karl Wilhelm Böttiger (1807-1878) som tydligen besökt Tyresö före Oktavia Carlén och också blivit hänförd. (Han var god vän med Wirsén, som skrivit de två dikter vi citerat i kapitel 13 och 15.)

 

 C:När hände vad?

 

Stora och små händelser här och nära
1876              Kyrkskolan uppförs
1894 – 1912   Prins Eugen sommarbor i Lilla Tyresö
1895              Uddby kvarn och 30 ha skog brinner ner på Midsommarafton
1897              Ett nytt tegeltak läggs på bogårdsmuren vid Tyresö kyrka
1901              Tyresö slott börjar byggas om
1905              Centralvärme installeras i Tyresö kyrka
                     Konstnären Richard Bergh bor första sommaren av åtta i Tyresö
1912              Olympiaden har internationell regatta i Stockholms södra skärgård
                     Tyresö tegelbruk upphör med tegelproduktionen
1913              Breviks Idrottsförening BIF bildas
1914              Den torra sommaren 1914 brinner 150 ha av Tyrestaskogen
1917              Kyrkoherden i Tyresö David Froste protesterar till kungen om potatisransoneringen
1918              Breviks Idrottsförening BIF upplöses
1919              Markis Lagergrens första fru dör i Stockholm.
                     Konstnären Richard Bergh begravs i Tyresö kyrka
1922              Markisen gifter om sig i Stockholm och flyttar formellt från Tyresö till Rom
1923              Lagergren avstår äganderätten till kyrka och kyrkogård inklusive patronatsrätte
                     Dalarö blir egen församling
1927              Lagergren köper Spirudden
1928              Klockan 10.45 den 3 maj passerar luftskeppet Italia över Brevikshalvön på sin väg till Stockholm
1929              Greta Garbo deltar i midsommarfirande på Tyresö slott
1930              Markis Lagergren dör den 13 februa
                     Tyresö får en byggnadsnämnd
1932              Tyresö tegelbruks byggnader avvecklas
1934              Tyresö får kommunalfullmäktige som ersätter kommunalstämman 1935
1936              Stockholms stad köper Tyresta av Torsten Kreuger till friluftsområde
1939              Svea Livgarde genomför invasionsövning 12 – 15 sept på Brevikshalvön
                      Prästgården på Tjärnstigen byggs
1940               ABF startar bibliotek i Tyresö
1942              Tyresö överförs till Stockholms stift från Strängnäs stift
                     1686 års kyrkolagskrav att prästen skall läsa upp statliga kungörelser upphör
1945                          Sellbergs åkeri köper Bollmora gård med 99 ha mark för 99000.-.
1946                          Tyresö Vägförening bildas
1947                          Tyresö kommun anställer sin första tjänsteman kommunalkamreren Gunnar Tunevi
1948                          Stockholms stad köper Åva av Johan Lagergren till friluftsområde
1949                          Tyresö kommun börjar anlägga VA-system (i Trollbäcken)
1950                          Åvatyr, internationellt scoutläger i Åva med båttransport från Breviks brygga
1954                          Byggnadsplanen för Dyviksudd är klar och tomter börjar säljas
1955              Tyresö vägförening bildar en samarbetsnämnd med Trollbäckens vägförening
                     S-poliktikern Gunnar Gyllnert blir Sveriges förste kommunalt heltidsanställde politiker
1957                          Kyrkskolan blir bygdegård
1958                          Kommunen köper marken vid Bollmora
1959                          Riksdagen antog ”Lex Bollmora”
1960                          Höghusen nära Tyresö Centrum börjar byggas
1963                          ”Lex Gyllnert” gör det möjligt för Tyresö att anställa Sveriges första kommunalråd
1964                          Tyresö är Sveriges barnrikaste och pensionärsfattigaste kommun
1965                          Bollmora Centrums första etapp invigs
1967             Folkhem Bygg och Fastighets AB köper grönområdena på Brevikshalvön inklusive Dyviksudd,
                    ÄllmoraTräsk, Klövberget, Telegrafberget och Orrnäsberget
1940             Alby friluftsgård invigs i september
1971             Kommunen köper Lindalen, Njupkärr och Skälsätra av Olsson & Skarne
1972              Tyresö brandstation är klar
1974             Domusvaruhuset öppnar 14 november
1975             Simhallen invigs den 14 december
1980                          Isbanan klar den 14 december
1981                          Tyresö har landets längsta daghemskö
1982                          Tyresö gymnasium och Bollmoravallen är klara
1983                          Uddby kraftstation börjar tas i bruk igen
1984                          Kampanjen ”Trivsamma Tyresö” startar
1986             Tyresöbon Ingvar Carlsson blir stadsminister efter mördade Olof Palme 
1989                          Tyresö Centrum byggs in och bussterminalen byggs över. Den 1 april döps centrum om till
                    Tyresö Centrum från Bollmora centrum,
                    Trålaren Maria Sofia, byggd 1952, börjar restaureras vid Breviks brygga
1990                          Föreningen Trivsammare Östra Tyresö bildas på hösten.
                                 Länsstyrelsen beslutar att Breviksvägen 
                                 inte längre skall vara statlig utan skall ingå i Tyresö vägförening
1991                          Ett 10 ton tungt klippblock ramlar ner nära ett hus på Ällmoravägen
1995              Sandholmarnas naturreservat bildas. Kommunens detaljplan ger förutsättning för
                     pontonbryggorna i Breviksmaren.
                     Kommunen köper Telegrafberget, Ällmora Träsk, och Orrnäsberget från Folkhem
1996                          Vaxholmsbåtar börjar trafikera Breviks brygga igen
1997                          Kommunen bygger 20 parkeringsplatser vid Öringhamnsvägen 18
                                 Fördjupad översiktsplan för Östra Tyresö

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)