Komplettering till kapitel 4

 
 

⊕ A: Protestbrev

Här är protestbrevet från 20 aug 1915 till markisen om lösa tjurar som skrämde personer i Brevik. Brevskrivarna hoppades att markisen kunde få sina arrendatorer att hålla tjurarna inhägnade under sommarperioden.

 

Brevets undertecknare

 

 

Bostad

 

Gerda Hammarskiöld (som verkar ha hållit pennan)

Solbacken

Sten Ankarcrona

Kireina

W Kjellberg

Stjernegård

Augusta Nejber

Ekliden

J A Sandblom

Högliden

Albin Zetterwall

Lillängen

Ebba Björkman

Sommarbo

Waldemar Boman

Fjället

Otto Rosenberg

Hällevik

John Wessler

Furuhäll

Pauline Appelqvist

Lugnet

 

Originalet finns i Lagergrenska arkivet i Nordiska museet.

 

⊕ B: Villabegreppet, byggstilar och byggen 1906

1. Begreppet "Villa"

Särskild betydelse av ordet Villa: I vandringarna som följer använder vi ibland ordet villa, ibland inte, beroende på hur vi uppfattat att de benämndes när det begav sig. Definitionen av ordet villa är denna. Storleken saknar betydelse, utan det är föreställningen som förknippas med byggnaden som avgör hur byggnaden beskrivs.Utmärkande för The Villa är att det är en byggnad på landet främst avsedd för nöje och avkoppling.Den är borgerlig till konceptet och ideologiskt är den kopplad till stadsbons föreställningar om det hälsosamma livet på landet. Den utgör en kompensationsmiljö visavi stadsbostaden och fungerar ekonomiskt som en satellit till denna. The Villa skiljer sig från the Farmhouse, som är en mangårdsbyggnad där den ekonomiska basen är jordbruket. The Farmhouse anpassar sig stilmässigt till den lokala kulturtraditionen, medan The Villa strävar efter ett modernt formspråk. (Källa: James S Ackerman “The Villa. Form and Ideology of Country Houses” Princeton University Press, New Jersey 1990.)

Hur vi i praktiken använt ordet “villa” i boken: I bokens kapitel 4 har vi följande villarubriker (baserade på att de byggnaderna kallades för ”villa” av markisen i köpehandlingar, hyreskontrakt m.m och att de såg ut som ståndsmässiga villor i den tidens språkbruk före första världskriget):

B. Villa Kireina C. Villa Furuhäll D. Villa Hällevik E. Villa Johannelund V. Villa Lugnet K. Villa Ekbacken N Villa Ekliden P. Villa Solbacken V. Villa Svaludden X. Villa Björkudden Z. Villa Fagervik Å. Villa Lillängen 13 Villa Eriksberg

Beträffande tre villor, som fanns under 1900-talets första decennium, har vi inte använt ordet i rubriken. Det gäller

H. Ängsgården Q. Högliden Ä Vikabo

Högliden kallades visserligen av markisen för villa, men det huset är borta, medan fastigheten är kvar. Vikabo kan med hög sannolikhet ha kallats för villa under sina första år, men det har vi aldrig sett och dessutom är även det huset borta. Även Ängsgården kan möjligen ha kallats för villa under några år, med det huset är borta sedan länge

Följande rubriker är också utan villa i, trots att det kan vara möjligt att markisen eller någon annan före första världskriget kan ha kallat husen för ”villa”. Vi har dock inte sett det bruket i arkivhandlingarna. Det gäller:

F. Fjället G. Sjernegård M Klippan T. Sommarbo 15 Fridhem

Följande gamla hus i Brevik har nog aldrig kallats för villa i den ovan inledningsvis definierade betydelsen, eftersom de inte byggts i rätt stil, vid rätt tid och/eller för rätt sorts boende, sett ur markisens synvinkel:

Y. Källängen 5. Hasselhyddan 6. Skogsbrynet 8. Tallbacken 10. Marielund 16. Bergshyddan 17. Karlshäll

Utanför kapitel 4 är det endast i kapitel 5, som vi funnit anledning att lyfta fram ordet villa. Det gäller där enbart Villa Viken.

Vi har uppfattat att bruket av ordet villa enligt ovan upphörde ungefär under första världskriget. Av någon anledning slog det således inte riktigt igenom i Tyresö. Men för markisen var ordet villa troligen viktigt till att börja med för att markera det marknadsföringsmässiga och samhälleliga målet med hans villasamhälle eller sommarstad. Villabegreppet kan också ha minskat i betydelse genom att markisens första fru dog år 1916. Vi tror ju att hon var engagerad i planeringen för flera av villorna i Brevik.

Eftersom vi uttryckligen rör oss i markisens skugga så har vi således försökt göra ett återbruk av det speciella begreppet villa i boken på de ställen det passar in.

 

2. Husens speciella stilar

Husens speciella stil i Breviks sommarstad

Markisen satsade stort på att från år 1900 bygga om Tyresö slott i barock stormaktsstil. Samtidigt började han bygga många enfamiljshus dels i Breviks sommarstad och dels arbetarbostäder i slottsparken. Dessa villor har en särpräglad byggnadsstil, som hundra år senare fått många moderna efterföljare på andra ställen i Tyresö kommun.

Breviks sommarstad i jämförelse

I början av 1900-talet lanserades småstadens stadstyp som förebild för stadsbyggandet i Sverige och stora delar av Europa. Man ville kombinera stad och land i en ny stadstyp som man kallade trädgårdsstad. Begreppet har fortfarande en positiv klang. Begreppet the Garden City myntades av Ebenezer Howard vid sekelskiftet.

 Man brukar säga att Enskede är den första svenska trädgårdsstaden, även om Djursholm och Saltsjöbaden är äldre. (Det beror på att Enskede planerades för att husera folk ur alla samhällsklasser.) Gamla Enskede började byggas i juli 1908 på kommunal mark. Stockholm hade köpt hela Enskede gård år 1904.

I Enskede lades husen mitt på tomten för att ligga så ostört som möjligt. Husen skulle gärna, enligt tidens tyskinfluerade ideal, utformas originellt. Genom att husen i Enskede, liksom i Breviks sommarstad, byggdes i trä så blev det en brokig samling med olika takvinklar och former och färger.

Trädgårdsstadens trädgårdar fyllde flera funktioner: möjligheten att odla kulturväxter, att dra sig tillbaka och vara i fred; att sommartid vara utomhus med familjen i en expanderad bostad – precis såsom i Breviks sommarstad.

Slingrande gator. Enskede fick 10 meter breda gator. Den stora bredden berodde delvis på att man från början var tvungen att ha plats för öppna diken på bägge sidor, eftersom det då inte fanns något avloppssystem och avloppen skulle kuinna släppas ut i dikena. Många av Breviks sommarstads vägar är bara 3 meter breda. De var bara avsedda att gå på och möjligen någon gång åka på med häst och vagn. Att de i en framtid skulle behöva snöplogas vore nog en löjlig tanke före andra världskriget.

The village green.De engelska trädgårdsstäder som byggdes efter Brevik och Gamla Enskede hade ett kännetecken i form av en centralt belägen gräsplan, som kunde användas för marknader, fester och bete. Gamla Enskede har fortfarande sin ”village green” kvar. I Brevik försvann den under 1940-talet. I Djursholm har det aldrig funnits någon ”village green”.

 Trädgårdsstadens nederlag när markisen dog: Trädgårdsstaden var populär som idé till omkring år 1930, då funktionalistiska friliggande höghus i stadsparker blev moderna ideal för stadsbyggarna. Möjligen kunde man bygga funktionalistiska radhusomården med radhus i räta rader.

 Fyra svenska förebilder till Breviks sommarstad

Vi tror att markisen bör ha haft Saltsjöbaden, Furusund, Dalarö och Djursholm som förebilder i sin planering för Brevik. Beträffande Djursholm är följande av intresse att notera:

Djursholms tillkomst. Initiativtagaren till Djursholm, direktör Henrik Palme, var på en studieresa till USA sommaren 1888 och tittade på de mest populära trädgårdsstäderna där.  Han bildade ett AB som köpte Djursholms gods sommaren 1889 för 500 000 kronor och gjorde ett prospekt för att sälja tomter i Sveriges första trädgårdsstad. Den skulle vara försedd med järnväg, gator, elektrisk gatubelysning, samskola, apotek mm.  Redan första året 1889 såldes 58 tomter. Djursholmsbanan kom 1895 och var Sveriges första elektriska järnväg.

 Djursholms snabba expansion. Inflyttningen gick raskt och invånartalet var år 1896 över 700 personer. Därav var en fjärdedel hembiträden.  År 1899 blev Djursholm ett municipalsamhälle. År 1901 var invånartalet över 1000 personer och Djursholm blev en köping för att år 1912 få stadsrättigheter.

Strategin var den samma som i Brevik: de finaste tomterna med sjöutsikt såldes först. Tomterna skulle vara stora: mellan 4651 och 9302 kvm. Inga speciella grönområden eller parker planerades därför. Det medförde senare att det blev politiska problem på 1930-talet när många önskade genomdriva tillskapandet av grönområden i Djursholm.

Djursholm som protest, Brevik som lyst. Den moderna villa- och trädgårdsstaden var ju ett slags protest mot storstadens stenöken, trängsel, avgaser och ohyra. Det som uppskattades mest bland Djursholms invånare verkar ha varit:

 

 

 

3. Breviks utbyggnad och ägare

av de olika fastigheterna som kom till åren 1898-1906

- enligt respektive års vägfyrktals-längd

(upprättade enligt §§ 6, 59 och 83 i lag den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet).

Materialet finns i kommunarkivet. Data saknas tyvärr där för åren 1903 och 1904.

 

Fastigh.

1898

1899

1900

1901

1902

1905

1906

Not

Brevik

 

Arrendator Fr Pettersson

Arrendator F Pettersson

Arrendator F Pettersson

Arrendator G Pettersson

Arrendator F Pettersson

Arrendator G Pettersson

 

1

Hasselhyddan

-

Herr JF Pettersson

Herr JF Pettersson

Herr JF Pettersson

Herr JF Pettersson

JF Pettersson

JF Pettersson

2

Brevik Villa

Solbacken

-

-

-

Löjtn L Hammarskjöld

Löjtn L Hammarskjöld

Löjtn L Hammarskjöld

Löjtn L Hammarskjöld

3

Brevik Villa

Svaludden

-

-

-

Ingenjör L Nobel

Ingenjör L Nobel

Dr Lamberg

Dr Lamberg

4

Brevik Villa

Ekbacken

-

-

-

-

Häradsh E Lagercrantz

Häradsh E Lagercrantz

Krigsråd C E Sterky

5

Brevik Villa

Eriksberg

-

-

-

-

Handl C Petersson

Handl C A Pettersson

Handl C A Pettersson

6

Brevik Villa

Björkudden

-

-

-

-

Ingenjör C J Bolinder

Ingenjör C Bolinder

Ingenjör C J Bolinder

7

Brevik Villa

Kireina

-

-

-

-

Kommendörkapt Ankarcrona

Kommendörkapt Ankarcrona

Kommendörkapt Ankarcrona

8

Brevik Villa

-

-

-

-

Greve C

Lagergren

-

 

9

Hällevik

-

-

-

-

-

Kommendörkapt S Natt och Dag

Greve G Frölich

10

Brevik Villa

-

-

-

-

Greve C

Lagergren

-

-

11

Fjället

-

-

-

-

-

Ingenjör W Boman

Ingenjör W Boman

12

Brevik Villa

-

-

-

-

-

Greve C

Lagergren

-

13

Furuhäll

-

-

-

-

-

-

Doktor Wessler

14

Brevik Villa

-

-

-

-

-

Greve C

Lagergren

-

15

Wikabo

-

-

-

-

-

-

Löjtn W Lilliesköld

16

Bergshyddan

-

-

-

-

-

Gustaf

Pettersson

Gustaf

Pettersson

17

Johannelund

-

-

-

-

-

Fabrikör F

Stocklassa

Fabrikör Fr Stocklassa

18

Marielund

-

-

-

-

-

Handl K A Pettersson

Handl Kn A Pettersson

19

Ekliden

-

-

-

-

-

Fru A Neuber

Fru Aug Neüber

20

Fridhem

-

-

-

-

-

Byggm Svensson

Byggm  C A Svensson

21

Lillängen

-

-

-

-

-

-

Kapten Alb Settervall

22

 Noter och förklaringar till ovanstående tabell:

Not

Gatuadress idag

Övriga kommentarer, bl.a om senaste namnet

1

Breviksv 172

Med ”Brevik” menas här bondgården. Det är oklart varför Breviksarrendatorn varierat mellan Fr, G och F Pettersson: gissningsvis är det hela tiden fråga om samme Gustaf Fredrik Pettersson från år 1898 eller 1899. Det är oklart varför gården år 1905 belastas med fyrktal, samtidigt som enligt rad 17 Bergshyddan gör det.

2

Breviksv 188A till år 1932,därefter flyttad till
Breviksv 42

Jacob Fredrik Pettersson, *1838-05-25, död 1928.
(far till Gustaf ovan samt Carl Axel plus August nedan)

3

Breviksv 199

Generallöjtnant Ludvig R Hammarskjöld, *1869-06-26, död 1958

4

Maruddsv 6

Villa Svaludden har sitt fastighetsnamn först i 1905 års längd.

5

Maruddsv 7

Krigsrådet Carl Edvard Sterky (1871─1946), gift med Hilma
(född Almén)

6

Breviksv 180

Villa Eriksberg har sitt fastighetsnamn först i 1905 års längd.

7

Breviksnäsv 12

Ingenjör Carl J Bolinder. G Unger tog över Björkudden år 1907.

8

Breviksv 209

Kommendörkapten Sten Ankarcrona, *1861. Dog som amiral 1936.
Det ska finnas en nedblåst vindflöjel av metall till husets torn och den flöjeln skall ha årtalet 1900 på sig. Man kan tänka sig att fyrktal inte belastat Kireina åren 1900 och 1901, om den var byggd redan då och man menade att villan inte hade väg förrän vägen till ångbåtsbryggan var byggd år 1902.

9

Breviksnäsv 7 

Markis Claes Lagergren har troligen byggt på spekulation och lyckats sälja enlig Not 10 

10

Breviksnäsv 7 

Vi bedömer att denna villa är fortsättningen på nr 9.

11

Breviksstigen 2 

Markis Claes Lagergren har troligen byggt på spekulation och lyckats sälja enligt Not 12 

12

Breviksstigen 2

Vi bedömer att denna villa är fortsättningen på nr 11.

13

Breviksv 196

Markis Claes Lagergren har troligen byggt på spekulation och lyckats sälja enlig Not 14.

14

Breviksv 196

Doktor John Wessler. (Bodde kvar till minst 1914). Vi bedömer att denna villa är fortsättningen på nr 13.

15

Breviksnäsv 11 

Markis Claes Lagergren har troligen byggt på spekulation och lyckats sälja enlig Not 16.

16

Breviksnäsv 11 

Vi bedömer att denna villa är fortsättningen på nr 15.

17

Breviksv 172 

Detta är en fortsättning på bondgårdens byggnader enligt not 1. Arrendatorn Gustaf Pettersson byggde år 1906 ett eget större hus på berget och fick i samband därmed köpa den stora tomten, som även innehöll de tidigare bondgårdsbyggnaderna.

18

Breviksv 194

Fritz Stocklassa ska vid den tiden ha haft 10 barn, vilket förklarar att huset har 11 sovrum.

19

Breviksv 183

Knut August Michael Pettersson, *1873-09-29, sedermera handlare i Brevik

20

Breviksv 201 

Fru Augusta Neijber (som dog 1938, varvid dottern Esther Tigerschöld ärvde fastigheten)

21

Breviksv 178

Vi vet mycket lite om denne byggmästare, som kom till Tyresö från Blidö.

22

Öringhamnv 7

Kapten Albin Setterwall. (*1870. Bodde kvar till sin död 1948) 

 Det är anmärkningsvärt att Villa Högliden inte belastats med fyrktal år 1905 och 1906 för att betala väghållningskostnaderna. Den villan verkar vara påbörjad enligt en karta år 1904 och färdigbyggd före 1906 års kartor. Kan man möjligen ha hävdat att villan inte hade väg de åren?

 

 ⊕ C:  Fel & brister

I Carl G Laurins bok Minnen 1898-1908 (Norstedts 1931) finns flera minnen och berättelser från Brevik. På sidan 305 står följande omdöme om kvaliteten på markisens husbyggen:

Somrarna 1906 och 1907 bodde vi på Tyresöhalvön på ett annat Brevik, en samling villor, somliga liksom vår av allra enklaste beskaffenhet. Den store markisen Claes Lagergren, vilken ägde det betydande lantgodset, som hörde under Tyresö slott, byggde på slottet solitt åt sig själv och något mindre solitt åt andra, men i bägge fallen alltid mycket ekonomiskt. En gång, då han frågade min vän Ragnar Östberg om en Breviksvillas beskaffenhet, svarade denne: ”Ja, här fattas inga fel.”

 ⊕ D: Bouppteckningar

Här följer två bouppteckningar i avskrifter från Stockholms stdsrkiv. Av bouppteckningen år 1900 efter
Jacob Fredrik Petterssons fru Brita förstår man att hushållet fiskade mycket och att hemmet måste ha varit
tämligen burget. Här är först en avskrift av den bouppteckningen – och därefter (den betydligt magrare)
bouppteckningen den 8 februari 1929 efter Jakob Fredrik Pettersson själv.

1. Bouppteckning

År 1900 den 19 maj förrättades av undertecknade bouppteckning efter hustrun Brita Kattarina Petterson,
född Erikson, som avled vid Brevik, Tyresö socken den 7 april s å, efterlämnande såsom arvingar
• Enkemannen f arrendatorn Jakob Fredrik Petterson
Sönerna
Johan Wiktor f d 8 okt 1860
Gustaf Fredrik f d 18 febr 1867
Karl Axel f d 27 maj 1868
Knut August f d 29 sept 1873
Per Otto f d 15 juli 1879
och omyndiga döttrarna
Tyra Augusta f d 15 juni 1881
Agda Wilhelmina f d 9 nov 1886

Å de omyndigas vägnar var fiskaren E G Nilson närvarande. Enkemannen tillsades uppgiva boet sådant det
vid dödstillfället befanns varefter bouppteckningen företogs i följande ordning 

Tillgångar

                                                                                 Guld

3 st fingerringar, 1 par örhängen   20

                                                                                 Silver

1 matsked, 2 st teskedar  4

                                                                                Nysilver

1 kaffekanna, 1 te-, och 1 grädd d:o   12
12 st matskedar, 24 st te d:o 18

                  Koppar

1 bunke, 1 balja, 1 flaska   11
3 st pannor, 1 gryta  15
Blecksaker  5

                 Jern

4 st grytor m lock   8
2 st pannor, 1 lagg, 1 strykjärn    2,50
2 kastruller, 1 gryta, 1 kokpanna    4
1 jernspis m tillbehör  10

                                                                                 Porslin

9 st fat   9
36 st tallrikar   6
1 fruktfat   1
12 st aschetter  1,25
2 st spillkummar, 1 kanna, 1 sejdel   3
5 st äggställare, 1 klarkanna   1
24 par kaffekoppar, 6 par te d:o, 2 gräddkannor   9

                                                                                  Glas

8 st tallrikar, 7 st bunkar  3
42 glas    4,25
2 st karotter, 1 smörask, 3 st sockerskålar   3,50
2 st gräddkannor, 2 saltkar, 2 karafiner  1,50
1 smörbytta, 4 st bunkar   4
3 st flaskor med schatull  2,50

                                                                               Möbler

1 chiffonie   40
2 byråar  19
1 säng  10
2 soffor 10
1 järnsäng, 1 vilstol  17
1 skänk, 2 kommoder m tillbehör   18
10 st stolar, 3 st taburetter, 1 pall  20
1 tobaksskrin, 1 marklåda 2
3 st bord (större), 2 st d:o (mindre)  13
4 speglar  6
1 väggur  25
5 st bilder, 14 st taflor  10
2 tidningshållare, 1 handduks d:o  1,50
8 lufter gardiner, 3 st kornischer    17
3 st rullgardiner   1,50
1 koffert, 2 st kistor   4,50

                                                                              Sängkläder

1 fjederbolster, 4 dynor, 4 kuddar   30
3 st fjederbolster, 4 långdynor, 4 mindre kuddar  20
8 täcken, 2 st filtar  30
24 lakan  24

                                                                              Gångkläder

1 morgonrock, 2 st kappor  15
1 pelströja, 1 krage  4
1 sidenklädning, 1 sidenkrage  15
12 st klädningar  50
11 st kjortlar  11
4 st sjalar  12
1 paraply, 1 p kängor, 1 p botiner  6
1 p galoscher, 1 mössa, 1 muff   6
2 st västar (ylle), 1 p damasker  4
3 st hattar 3
3 st sidenschalletter, 15 st förkläden  10
15 st hallsdukar, 12 st näsdukar  8
5 p strumpor, 3 p vantar  4
12 st linnen, 8 st nattröjor  15
12 p kalsonger, 2 p handskar  6
4 st underlif, 1 klädningstyg (6 meter)  15

                                                                               Duktyger

2 st dukar (större), 6 st dito (mindre)  16
12 servetter, 19 st handdukar  8,50
2 antemakasser 5
Trä- och laggkärl  3
 

                                                                             Fiskredskap

2 st båtar  50
20 st nät  20
8 st sköttar  40
2 st skötankar, 2 st strängar  6
2 st trummor, 3 st revlådor  5

                                                                               Diverse

1 brandspruta 45 st lampor  7
5 st lampor
1 baktråg, 1 bord d:o, 1 klädkorg  2
1 blomsterbord, 1 ämbar  0,50
2 st spinnrockar, 1 vävstol m tillbehör  9
4 sågar, 1 borr, 1 jernketting, 2 spadar  8
1 grep, 2 st hackor, 1 skottkärra, 1 jernstör  5
1 dragkälke, 3 st yxar, 2 st refsor  4
2 st jernklafvar med skällor  2
15 st knifvar med gafflar  5
3 st förskärsknifvar, 2 dito (???)  1
1 barometer, 1 termometer 4
1 betsman, 1 kaffekvarn, 1 kaffebrännare  2
1 mortel, 2 st ljusstakar, 2 st hackknifvar  5
4 st mjölkar, 1 lykta, 1 eldgaffel  1
5 st borstar 1,25
6 st vasar, blomkrukor  2,50
60 met. golfmattor  25
2 st spottlådor, 1 kryddlåda  1
1 parti böcker 10
1 bordsurtout, 5 st brickor  6
 

                                                                                Kreatur

1 ko, 1 får  90
10 st höns  15
 

                                                                              Fordringar
Stockholms Stads Sparbank enl motbok nr 288051        162,66
Af arr. Gustaf Petterson i Brevik                                 1500.-

                      Tillgångar kr                                   2687:41

Skulder

Begravningskostnad                                               160
Boupptecknings d:o 15

                      Behållning                                       2512:41

Att allt blivit riktigt uppgivet och att ingenting är med uppsåt och vilja undanlagt, intygar under
edsförpliktelse

Brevik som ovan

J F Petterson                                                     E G Nilson
                                                                         å de omyndigas vägnar
Sålunda vara efter uppgift noga antecknat och värderat intyga som ovan

Per Er Forsman  (?)                                              S Pettersson
upptecknings- och värderingsmän

2. Bouppteckning

År 1929 den 8 februari förrättades av undertecknade laga bouppteckning efter förre lantbrukaren enkemannen
Jakop Fredrik Pettersson vid Brevik i Tyresö socken Sotholms härad Stockholms län vilken avled 7 november 1928 i en ålder av 90 år, 6 månader 13 dagar och som stärbhusdelägare efterlämnade

Boet uppgavs under edlig förpliktelse av dottern Agda Lundevall antecknades och värderades i följande
ordning:

Tillgångar
Kontant                                 1.100

Silver

1 bägare      5
1 snusdosa  5
1 fickur  5

Gångkläder

3 par kostymer     15
2 st överrockar     15
2 st hattar             2
2 st mössor        2
2 par skor             15
1 dussin näsdukar   5
10 st skortor         5
5 par kalsonger     5
5 par strumpor     

Diverse

Kassaskrin     2
3 par glasögon   2
1 parti böcker   5

Begravningskostnader enligt verifikation                   1096:25

Summa kronor                                                             96:75

Sålunda efter uppgift antecknat och värderat betygar

Gust Pettersson                                                  Eric Danielsson

Fjärdingsman                                                       Handl.

Att allt vad till boet hörer blivit riktigt uppgivet och ej något med vilja eller vetskap dolt eller utelämnat
betygar under edlig förpliktelse

Undertecknat av de sex närvarande arvingarna

 E: Aktiv år 1900

Det står i boken att Gustaf Pettersson var flitig. Här följer
dels ett kvitto som visar att han även skötte mycket av körslorna vid bygget av den nya staden,
och dels utdrag från Carl Emil Svenssons minnen från år 1902, som bland mycket annat visar samma sak.

 

 Originalet finns i Lagergrenska arkivet i Nordiska museet.

När Brevik byggdes 1902

Från Tyresö hembygdsförenings filminspelning januari 1974
med 90 årige muraren Carl Emil Svensson.

CES, som kommer från Blidö, är född den 2 november 1884. Han kom tillsammans med sin far till Tyresö i
början av år 1902. De reste med båten Bore I eller II från Blidö till Stockholm varifrån de tog tåget till
Saltsjöbaden, där de hämtades av sonen till den gamle gubben Pettersson i Brevik. Sonen hette Gustav
Pettersson och mötte med häst och släde. Dom hade med sig material för att arbeta med bygget av tre
(kanske fyra) villor i Brevik, bland annat zinkvitt, annan färg och spik. Utanför Älgö körde häst och släde
igenom isen och försvann – medan vi precis hann hoppa av släden. Men hästens huvud kom upp efter ett
kort ögonblick - och två Smådalarö-bor på väg hem till Smådalarö som befann sig i närheten med sin släde.
Tillsammans med dem fick vi tag på hästen och lyckades med stor möda dra upp den, medan Gustav
Pettersson var i chocktillstånd och till ingen nytta: Han bara grät.

Smådalaröborna körde far och son Svensson (och Pettersson) till Tyresö. Dagen efter bärgades ett zinkfat
och en säck med kläder men inte släden. Hästen ville i fortsättningen mycket ogärna gå ut på is igen.

Markisen var ibland ute och kontrollerade sina byggen i Brevik. CES arbetade med grundning och spackling
före målning i Brevik. Engström, blivande svärfar, lärde CES att mura. Jordstenar togs till grunderna och
”Det skall vara granit”, sa Markisen. Jordstenarna bröts upp ur jorden och höggs till av stenhuggare.
…..om slottet…påfåglarnas torn….

Flera av gubbarna vid Brevik hade två eller tre pigor med sig och ibland ordnades det dans. Om då
”skaraborgarna” som arbetade vid Tegelbruket om somrarna kom och ”tog flickorna” så drog sig CES och
hans kamrater tillbaka eftersom tegelbruksarbetarna var så starka. ”Det lönade sig inte att försöka slåss, utan
det var bara att gå hem och lägga sig.”

CES och kamraterna var aldrig inbjudna till markisen på slottet, men någon gång på vintern till stryksalen i
östra flygeln på slottet (när den blivit färdigbyggd) för att umgås med tjänstefolket där. Då kunde man dansa till Smed-David Andersson. ”Han kunde bara spela tre låtar på sitt dragspel – och jag kommer väl ihåg dem
fortfarande”. Det var också dans på Öringeängen.

För att resa till Stockholm färdades man över isen via Baggensfjärden eller med tåg från Saltsjöbaden eller
med Gustav Pettersson med häst och vagn. Man kunde också gå till fots via Slumnäs till Saltsjö–Duvnäs och
ta tåget där. Bröderna Wahlund ägde 3-4 ångslupar som trafikerade sträckan Saltsjöbaden – Brobänken. En
gång i veckan gick också båt till Brobänken från Stockholm.

Fartyget Trosa*, med två master, passerade också Brobänken till och från Stockholm. Men för att komma
ombord måste man ro ut och möta fartyget. Dessutom fanns ”Dalaröström” som gick från Utö till
Stockholm.

Min far hade vid ett tillfälle rekommenderat Markisen att ett par man som kom från Lotsverket i Sandhamn
skulle få ett jobb att bygga tre villor vid Slottet åt Markisen. Det höll på att sluta med förskräckelse. De fick
7000 kronor styck för att bygga villorna. När en av männen skulle få betalt från Markisen sa denne att han
inte hade tid. När mannen fortsatte att propsa på att få företräde, sa Markisen: ”Dra åt helvete, jag har inte
tid nu”. Men mannen var påstridig och sa att ”om han inte fick tala ut med Greven så skulle han kunna
jämna hela Slottet med marken, för så mycket dynamit hade han”. Det fick effekt och ledde till att han fick
tala med markisen. Men efteråt fick min far stränga order att inte ha något mer med den mannen att göra:
han skulle inte få vistas i Brevik. Och efter någon tid såg också min far till att mannen inte var med längre
vid byggena där.

*Fotnot 2012-03-15 om fartyget Trosa: Kurt Borgengens bok Skärgårdsbåt till sommarnöjet (1965)
har en skeppskatalog av Berndt Friberg. Enligt den gäller följande om Trosa: "Dux, f d Fårö, f d Trosa.
Byggd i Jönköping 1898. Längd 25,5 m Bredd 5,3 m Maskinstyrka 200 hkr ångmaskin. Under namnet
Trosa trafikerade fartyget Stockholm - Södertälje - Trosa till 1916, då det såldes till Gotlands Fårö
Kalk AB, som döpte om det till Fårö och lät registrera det som bogserbåt. 1921 hyrdes Fårö av ett
konsortium som drev trafik på Dalarö och Ornö. År 1922 köptes fartyget av Waxholmsbolaget, som
efter något år gav det namnet Dux. Under många seglationer lät man henne gå som extrabåt. Vissa år
hade emellertid Dux fast trad. 1924 - 1927 trafikerade hon traden Stockholm - Blidö östra sida -
Söderöra - Norröra - Västernäs och 1932 - 1937 gick hon traden Stockholm - Saltsjöbaden - Dalarö -
Muskö. I samband med att Tor 1 såldes till Waxholmsbolaget den 1 augusti 1929 fick hon under den
återstående delen av sommarseglationen det året ersätta detta fartyg på Torbåtarnas trad Stockholm -
Kummelnäs - Tynningö - Värmdö. Dux låg upplagd i många år innan hon såldes 1950 och byggdes om
till pråm. 1957 byggdes Dux åter om, denna gång till lastmotorfartyg. Hennes namn är numera
Vestanvind."

⊕ F: Bryggbygget

Att Breviks nya ångbåtsbrygga byggdes år 1901 belyses av följande kvitton. Originalen finns i Lagergrenska arkivet i Nordiska museet.

1. Förplaneringen gjordes sommaren 1900:

2. Detaljplaneringen verkar ha startas i januari 1901:

  

3. Byggplaneringen verkar klar i februari 1901:

  

4. Resultatet verkar ha blivit så fint att det behövde skyddas. Det framgår av Länsstyrelsens förbud år 1902 mot att använda bryggorna i Brevik enligt följande bild. (Original i Tyresö kommunarkiv.)

⊕ G: Per Osarsson rör om

Per Oscarsson chockade svenska folket 1966 när han bodde i Brevik och klädde av sig på bästa sändningstid i Hylands hörna. Det var då det populära familjeprogrammet i TV på lördagskvällarna. Här är ett tidningsklipp  ur DN från det äventyret:

Per Oscarsson hade också stor betydelse för tillkomsten av föreningen TUFF i Tyresö och i dess anda uppträdde han bland annat på biblioteket. Här är två tidningsartiklar om detta:

Dels ur DN den 9 april 1968:

Dels ur Södernyheterna nummer 13 år 1938:

 

Här är ett gammalt foto från en av de stora rummen i Johannelund. Vi vet inte när fotot är taget eller vilka personerna är som syns. Bildägare är Göran Fermbäck.

Och här följer en bild från samma fotopunkt år 2013. Bildägare Annika Jonsell. Som synes har rummet inte ändrats på de rimligen mellan 90 och 100 år som gått mellan de två fotografierna.

 

 

⊕ H: Mer om Sterkys tid

En Hilma-historia
Sterky-brev

En rolig historia från krigsrådinnan Hilma Sterkys tid på Ekbacken är följande:
Alla byggnaderna på fastigheten var gulmålade, med undantag av det lilla uthuset som innehöll vedbod och utedass (2 hål). Det lilla huset var grönt och i likhet med många andra små älskade utedass hade det ett smeknamn – i detta fall Gröna Lund. Det hände en gång att en bekant till Hilma (då ungefär 90 år) ringde och frågade efter henne. Ett barnbarn svarade och kunde snart meddela att famor inte kunde komma till telefonen, efterson hon var på Gröna Lund. Hilmas goda vän förknippade Gröna Lund med ett känt nöjesfält och frågade med stor förvåning ”Brukar hon ofta gå dit?” Barnbarnet i sin tur fann frågan något underlig. Så småningom reddes missförståndet upp.

Klartext för det odaterade tackkortet som kopierats i boken: ”Krigsrådet och fru Sterky bedja att få framföra sitt vördsamma tack för den synnerligen angenäma dagen på Tyresö slott och herrskapets därvid visade gästfrihet och stora vänlighet." 

Sterkys brev till markisen 26 juli 1906. ” Herr Markis C Lagergren, Tyresö. Då jag av herr Pettersson hört, att herr markisen ämnar uppföra en villa på området mellan fabrikör Stocklassas tomt och Ekbacken samt att herr markisen därför snart kommer att försälja samma område, dristar jag mig härmed fråga, om markisen skulle vilja till mig avyttra den lilla smala ängskilen mellan Ekbacken Nr 1 och de båda utfartsvägarna, dels den till bryggan och dels den, som löper utefter doktor Lambergs tomter, varigenom kunde vinnas fördelen av raka gränser för de olika lägenheterna. Jag har ej exakt kunnat beräkna storleken av den areal, jag sålunda eventuellt skulle kunna förvärva och kan därför ej erbjuda något fixt pris för den ifrågavarande ängslappen, men då jag antar den omfattar omkring 7000 kvadratfot vill jag vördsamt ifrågasätta ett pris av cirka 600 kronor. Emotseende ett benäget svar härå har jag äran teckna. Med utmärkt högaktning.” Se brevkopia:     

 
Originalet finns i Lagergrenska arkivet i Nordiska museet.
 

Sterkys brev till markisen 14 sept 1909. ”Herr Markis C Lagergren, Tyresö. Då jag av herr Pettersson på Brevik erfarit, att herr markisen har för avsikt att innestundande vinter fullfölja den påbörjade villabyggnaden på tomten mellan min och fru Stocklassas tomter, får jag härmed äran framställa en förfrågan om och i så fall till vilket pris markisen skulle vilja till mig försälja först nämnda tomt. Vid ett eventuellt köp av densamma skulle jag givetvis önska samtidigt förvärva de meter strand, som skilja Ekbacken från den allmänna båtbryggan.
Med utmärkt högaktning.” Se brevkopia:

 

Originalet finns i Lagergrenska arkivet i Nordiska museet.

Sterkys brev till markisen 27 sept 1909. ”Herr Markisen mm C Lagergren, Tyresö. Som jag nära en vecka varit sängliggande sjuk, kan jag först idag tacksamt erkänna mottagandet av ärade skrivelsen av den 16 dennes. Vad beträffar det begärda priset på ifrågavarande jordområde, vilket jag vid ett eventuellt förvärv avser att dela med fru Stocklassa genom avstyckning av den intill Johannelund närmast belägna delen, har jag och fru Stocklassa funnit beloppet, 500 kronor för marken, vara, med hänsyn till områdets beskaffenhet, proportionsvis betydligt dyrare än vad som förut betalts för de till våra lägenheter inköpta områden. Jag kan därför icke erbjuda mig att för själva marken betala större köpeskilling än 4000 kronor eller samma pris som häradshövding Lagercrantz på sin tid erlade för tomten Ekbacken Nr 2. Härjämte är jag dock villig att med 250 kronor gälda kostnaden för den påbörjade grunden. Därest detta mitt anbud godkännes, anser jag i likhet med herr markisen, det bliva nödvändigt, att ett personligt sammanträffande å Brevik kommer till stånd i och för bestämmandet av områdets gränser. Överenskommelse härom torde i så fall benäget få träffas per telefon. Med utmärkt högaktning". Se brevkopia.

Originalet finns i Lagergrenska arkivet i Nordiska museet.

Sterkys brev till markisen 4 nov 1909. ”Erkännande mottagandet av gårdagens skrivelse får jag äran meddela, att, då fru Stocklassa och jag, av anledning jag framhållit i mitt brev av den 27 september, icke anse omhandlade jordområdet äga större värde än 4000 kronor jag fortfarande icke reflekterar på inköp av detsamma till högre pris än nämnda belopp med tillägg av 250 kronor för grunden. Med utmärkt högaktning.” Se brevkopia: 

Originalet finns i Lagergrenska arkivet i Nordiska museet.

⊕ I: Ekbacken-bilder

Här är fler gamla foton från Ekbacken

Villa Ekbacken sommaren 1919. Foto: Magnus Sterky.

 

 

Villa Ekbacken omkring år 2010. Foto: Magnus Sterky. 

 

 

Ekbacken år 1973 före vinterboning. Foto:MagnusSterky.

Hilma Sterky år 1956 – här med barnbarnen Agneta och Magnus, vilka nu är ägare av Breviksnäsvägen 10. Foto: Magnus Sterky.

 

 Gertrud Sterky på Ekbacken med badhuset i bakgrunden. Foto: Magnus Sterky.

⊕ J: Solbacken-händelser 1900-1903

Här är några räkningar från markisens arkiv som visar hur Solbacken byggdes år 1900.

Originalen finns i Lagergrenska arkivet i Nordiska museet.

1. Att man använde sekunda taktegel antyder att det gällde att bygga billigt. Leverantören Holmer bildar på 1930-talet Tyresö Brädgård – och var således med tidigt på halvön:

2. Det gick åt mycket tapeter i de två husen Svaludden och Solbacken:

 

 3. H:s villa = Hammarskiölds Solbacken. N:s Villa = Nobels Svaludden:

 

 

 4. Oklart om de fyra kakelugnarna avser två i Solbacken och två i Svaludden:

 

5. De fina stentrapporna utanför Solbacken blev tydligen inte färdiga förrän våren 1901:

 

Hammarskiölds brev till markisen 15 juli 1903.  ”Herr Greve Lagergren! Som greven torde påminna sig, hade vi i våras ett samtal per telefon, varvid jag påvisade den försämring som min villatomt kommer att undergå därigenom att greven har för avsikt att på berget ovanför bygga en villa, under det att ifrågavarande plats, då jag köpte min villa, var avsedd till allmänt område, vilket då i någon mån tröstade mig över grevens avslag på min begäran att få min tomt att å detta håll nå fram till sjön. Som förhållandena emellertid nu utvecklat sig, står jag inför två utvägar nämligen antingen att söka sälja villan och få något på annat håll i stället eller att söka f å köpa till mark dels för att slippa grannar, som överblickar min tomt från bergen alldeles ovanför och dels för att nå fram till stranden och få ett badhus, vilket vi i hög grad sakna, då det allmänna badhuset numera är mindre trevligt. För nämnda syfte skulle jaga vilja köpa den redan färdiga röda villan näst intill, vilken en nära släkting till oss är villig övertaga naturligtvis endast under förutsättning att vi själva stanna på platsen samt dessutom berget ovanför ned till sjön med den redan lagda villagrunden, vilken jag dock ej tänker bebygga, samt slutligen en liten kant av berget vesterut från min villa räknat allt sammanfört till ett enda område såsom närmare framgår av bifogade skiss, och är jag villig att för den tillköpta marken med villa och villagrund betala 14.000 kr . Om greven reflekterar på anbudet, vilket står till den 1 nästkommande augusti hoppas jag motse närmare meddelanden. Med utmärkt högaktning.

Ludvig Hammarskiöld” Se brevkopia:

 

 

 

 


 

 

 

 Hammarskiölds brev 22/7 1903: ”Jag får med tacksamhet erkänna emottagandet av grevens brev av den 21 dennes. Då köpesumman för det föreslagna området ställer sig så betydligt högre än jag förutsatt, nödgas jag naturligtvis avstå från affären. Jag vill dock i stället göra greven ett annat förslag. Av den kartskiss som var bifogad grevens brev och som härmed återsändes, framgår, att om jag finge köpa endast en del av tomt 1 på sätt det streckade området å närslutna skiss B angiver, skulle det bliva möjligt att längs den röda linjen anordna en väg, som förmedlar trafiken mellan de båda ångbåtsbryggorna på ett vida lämpligare sätt än den väg som nu stryker förbi mina fönster. Sistnämnda väg skulle då bliva överflödig, vadan grevens skäl för min tomts utvidgning åt detta håll skulle förfalla. På grund härav får jag fråga om och på vilka villkor greven är villig att 1) sälja de på kartskiss B streckade områdena jämte den nya röda villan och att 2) åt mig upplåta plats vid Erstaviken, exempelvis på gränsen mellan två villatomter, för byggande av badhus med intecknad rättighet för mig att från min tomt och dit använda väg. Med utmärkt högaktning.” 

Se brevkopia:

 

 

 

 

 

 

 

⊕ K: Mer om Schadis

En dikt till Schadis föregångare

I Hjalmar Gullbergs lyriska svit Röster från Skansen som tillkom i anledning av Skansens 50-årsjubileum 1941, ingår en dikt om Swedenborgs lusthus:

Jag är ett lusthus som man går förbi.

Jag stod på Söder i min herres gård.

Hans änglar fyllde mig med harmoni,

och andevärlden trivdes i min värld.

En mäktig forskare, en stor profet

har haft min enkla hydda till sitt hem.

Härinne såg han himlars härlighet,

här skapades ett nytt Jerusalem.

Kring anden som har flytt, var jag ett skal.

Nu står jag övergiven med min sorg.

Men jag var fylld av harpa och cymbal,

när Gud kom på besök hos Swedenborg

Här följer två bilder av Schadis som det såg ut år 2011, utan det kraschade tornet:


Kurt Nilsson öppnar dörren till Schardis. Foto: Harald Berg.

Schardis från väster. Foto: Harald Berg.

Vi vill också visa följande akvarell över Sommarbo, som Lars Rosenberg målat och som vi länge hade med på bokens siduppslag 54/55, innan bilden tyvärr måste utgå i slutredigeringen:

 

 

 

⊕ L: Mer om Svaludden

En räkning från Svaluddens byggande år 1900:

Originalet finns i Lagergrenska arkivet i Nordiska museet. 

⊕ M: Ragnar Frunck

Här poserar Ragnar Frunck med sin vattenskida. Bilden är dock inte tagen i Brevik, även om hoppbryggan i bakgrunden liknar den som han hade utanför Källängen. (Vi har fått bilden från en nu okänd donator och vet tyvärr inte vems bilden är.)

⊕ N: Fagervik-händelser 1911

Göran Gyllenstierna med hustru umgicks med Markisen och skrev ibland brev på Kungl. Livregementet till hästs papper. Mappen i Lagergrenska arkivet innehåller brev ca 1911 – 1928. Här följer fyra brev i avskrift och kopia.

 1.  Gyllenstiernas brev till markisen 14 maj 1911 ”Herr Markis. Majoren Hammarskiöld och jag ha lite tanke på att taga våra hästar med oss till Brevik i sommar (tillsammans 4), om vi kunde få någon lämplig plats för dem. Med anledning härav vore jag synnerligen tacksam att få veta om stallet på Brevik (i närheten av telefonstationen) är till uthyrning, och i så fall vad priset är för juni och juli månader. Med största högaktning.” Se brevkopia:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2.  Gyllenstiernas brev till markisen 7 aug 1911

”Herr Markis. Sedan min svåger och jag med utgången av juli ämnar skicka våra hästar tillbaka till Stockholm, ber jag att å min svågers och egna vägnar härmed få framföra vårt vördnadsfulla tack för vänligheten att upplåta stallet åt våra hästar. Med största högaktning.” Se brevkopia:


3.  Gyllenstierna brev till markisen 26 sept 1911
”Herr Markis. Härmed ber jag att få fråga, huruvida jg kan få hyra villan bredvid Setterwalls till nästa sommar. I så fall skulle jag ock vilja ha ytterligare en byrå (vit), soffan i hallen omstoppad, köket ommålat, samt framför allt nedre verandan glastäckt å ena kortväggen samt hela långväggen. Orsaken till sistnämnda önskemål är den, att vi vänta tillökning i familjen och på grund härav behöva större utrymme. Vi hade tänkt oss att i regel kunna begagna verandan till matsal. För den händelsen herr Markisen går in på mitt förslag, äro vi beredda att betala något ökad hyra, men vore jag tacksam för att få veta hur mycket. Med största högaktning.” Se brevkopia:



 

 

 

 

 

 

 

4.  Tackbrev till markisen 20 okt 1911.”Herr Markis. Med anledning av edert ärade brev av den 9 dennes får jag meddela, att jag icke anser mig kunna köpa villan, enär jag med största sannolikhet nästa höst bli r förflyttad till garnisonen i Skåne. Jag försår mycket väl, att kapten Björnström har företrädesrätt då det gäller att hyra villan, och vill jag därför fråga, om jag istället kan få hyra densamma vi förut haft. Av skäl som jag nämnde i mitt förra brev skulle jag dock i så fall bra gärna vilja ha verandan glastäckt. Min hustru ber att få framföra sitt hjärtliga tack för den vänliga hälsningen. Med största högaktning.” Se brevkopia:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

⊕ O: Mer om Dammen

Av köpekontraktet framgår bland annat:

”Säljaren överlåter den rätt som säljaren vidkommer att för bevattningsändamål uppdämma och tillgodogöra sig vattnet i den bäck som rinner från ovanliggande mossar väster om och under Stockholmsvägen och att för detta ändamål leda vattnet genom det inköpta området till lägenheten Trädgården och under Stockholmsvägen därstädes. Därvid fästes villkoret att icke vattenståndet i dammen hålles högre än att fullt avlopp fritt äger rum från mossmarkerna väster om Stockholmsvägen även om sprängning för ytterligare dränering av sagda mosse i framtiden skulle äga rum. Säljaren fritager sig från allt ansvar rörande andra tomtägares eventuella rättighetsanspråk avseende till bäckens uppdämning.  Skulle uppdämningen i bäcken förorsaka men i sundhetshänseende är köparen skyldig att avhjälpa desamma. Köparen förbinder sig att inom ett år avröja tomten Dammen från alla träd och buskar så vida inte annan överenskommelse med köparen äger rum. Skulle köparen uraktlåta detta har säljaren rätt att själv avröja då alla fällda träd och buskar tillhör honom.”

Marken där dammen anlades köpte Sten Ankarcrona i oktober 1928 för 10 öre kvadratfoten. I brev 2 juni 1929 till Claes Lagergren i Rom bad han att få köpa ytterligare 696,8 kvm till samma pris nära utflödet för att kunna få plats med ler- och sandmassorna. Sten uppskattar priset till ca 800 skr. Om Lagergren accepterar ber Sten att markisen skickar ett telegram till Kommendörsgatan 2 med texten ”J´accepté”. Handritad karta finns som bilaga till brevet. Om det blev någon affär framgår inte av Lagergrens brevsamling, eftersom han inte samlade kopior av sina svar. Men av kartan tycker vi oss se att en smal tarm av tomten, endast med plats för vattenledningar, sträcker sig ända ner till Breviksvägen vid tennisbanan för att sedan följa vägen åtminstone förbi infarten till Sommarbo, innan ledningarna går in på trädgårdstomten.

Dammens granntomt, Brevik 1:397 på Breviksvägen 173, köptes av konteramiral Sten Ankarcronas dödsbo med köpebrev 12 december 1944. Den fastigheten har arealen 3410 kvm och har alltså inget med dammens konstruktion att göra.      

⊕ P: Trädgårdstomten 1929

Fler bilder från trädgårdstomten
Foto: Sten Ankarcrona d.y.

Interiör från japanska huset sommaren 1929.

 Japanska huset från väster sommaren 1929.

Det japanska huset från norr år 1929

Torun med det japanska huset uppe till höger sommaren 1929.


Utsikt från japanska berget ner mot Breviksmaren söderut år 1929.


Trädgårdstomten med backen upp från söder med torun och det japanska huset uppe på berget till höger år 1929


Utsikt från japanska
berget ner mot Maren söderut med en del av de många vattendammarna år 1929.
Den så kallade torun, en japansk port till heliga platser, stod mitt i trädgården år 1929.


Ytterligare en bild av trädgårdstomtens blomsterprakt år 1929.
 

 ⊕ Q: Ölutköraren


Knut August Pettersson som ölutkörare. Foto: Göran Fermbäck.

 ⊕ R: Affären 1949

Ur boken Sveriges Städer och samhällen jämte landsbygd utgiven år 1949 saxar vi:

                                                                              

 ”Firma Erik Sjögren. På 1890-talet startade C A Pettersson en diversehandel i Brevik. Efter några år nedlades dock denna rörelse. År 1916 etablerade brodern K A Pettersson en ny affärsverksamhet inom diverse- och speceribranschen, vilken han drev till 1939, då nuv äg köpman E Sjögren inköpte densamma. Till 1929 transporterades varorna med båt ut till Tyresö. Sistnämnda år inrättades reguljär busstrafik från huvudstaden, varför transporterna numera går per bil. Affärsfastigheten uppfördes 1920 inneh affärslokal med kyldisk, särskild avdelning för bröd och mjölk samt bostad om 2 läg med resp 2 o 1 r o k . Handl Erik Leonard Sjögren är f 14.10.03 å Haga, Vårdinge  g m Svea Serafia Roos f 11.10.01 i Helsingfors, Finland. Började i unga år i branschen o anställdes 1917 i Mölnbo Konsumför. samt var sedan i 17,5 år verksam i Tanto handelsför.” 

 

Den bok vi har saxat ur, verkar ha dålig koll på årtalen:

   Att C A Pettersson startade affär på 1890-talet stämmer ju inte med uppgiften att han startade först efter att ha köpt fastigheten i september 1901 och byggt 1902.

   Att K A Pettersson startade sin butik 1916, stämmer ju inte med uppgiften att han startade på Helgagatan 1917,

   Att busstrafik inrättas 1929, varför varutransporter kom att ske per bil. Det beror förstås på vad man menar med ”busstrafik inrättas”, men årtalet 1929 får vi inte att stämma med något. 1921 började det ju gå bussar till trakten av Bollmora och 1930 till Karolinahemmet, 1933 till Trinntorp och 1934 till Brevik. Om man tänker sig att man skarvade med bil sista biten, kan väl detta ha skett tidigast 1932 när vägen stod klar? Vi tror inte att transporter med buss skedde före andra världskriget (åtminstone inte hela vägen) utan att det främst var på 1940- och 50-talen som transporterna skedde med buss.

 

⊕ S: Mer om Kondiset

Här följer först Eva Karlssons mer detaljerade berättelse som Emelie Lundqvists och hennes familjs historia, varefter några gama fotografier av konditoriet visas – och slutligen följer Calle Strokirks minnen därifrån:

Jag heter Eva Karlsson (född Lundqvist 1948) och är dotter till Emelie Lundqvist som startade konditori Brevik 1946. Jag vill gärna lämna min berättelse om när mamma tog sin konditorexamen och senare startade konditori Brevik.

Emelie är född (1913-1986) i Jörlanda, en ort nära Stenungsund i Bohuslän. Emelie åkte till Köpenhamn och arbetade där under 30-talet på olika konditorier och bagerier. 1937 tog hon examen på Konditorfagskolen. Tekniska institutet i Köpenhamn som enda kvinnliga eleven. Köpenhamns borgmästare kom på examensdagen och tittade på elevernas examensarbeten (Emelie gjorde bl a ett hjärta med rosor runt i marsipan).

Dagen efter i dagstidningen stod det bl a:

et rödt Hjerte, omkranset af Roser, karakteristisk nok udfört af Skolens eneste kvindelige Konditorsvend, hvad der fik Borgmesteren til at bemaerke "Gud give vi al Tid fik Kvindernes Hjerter serveret med Roser".

1938 öppnade Emelie med sina systrar ett konditori på Odinsplatsen i Göteborg. Emelie fortsatte senare upp till Stockholm och arbetade även där på olika konditorier innan hon fick arbete 1945 i affären i Ällmora. Det var så hon fick kontakt med Brevik.

I slutet av 1945 köpte Emelie 2 st tomter av markis Lagergrens sterbhus. Det var meningen från början att konditoriet skulle ha legat snett mitt emot på andra sidan vägen istället.

1946 flyttade Emelie in med sin make Knut (1912-1986) och sonen Owe (1944-1998) och öppnade konditori i det nybyggda huset.

I början av 50-talet fick Emelie tillstånd att bedriva utskänkning av alkoholfria och därmed jämförliga drycker i Gamla Carolinahemmet som låg vid Tyresö kyrka. Hon öppnade en affär där med uteservering som hennes syster Margit skötte om. Emelie levererade bröd dit som hon också gjorde till Märta Lindqvists affär i Nytorp.

Min bror Owe och jag fick börja i tidig ålder att arbeta som att cykla ut med morgontidningar till sommargäster, i bageriet var det att skrapa plåt, mala mandel, pensla bröd m m och så fort vi nådde över disken i affären så fick vi börja expediera.

1963 byggdes affären ut med en inneservering. Det var många ungdomar som samlades där och spelade skivor på jukeboxen och spelade flipperspel. Senare ändrades det om så att affären var i serveringen och tvärtom. Så småningom började Owe att ta över driften av konditoriet så att Emelie kunde ägna sig åt bakningen bara.

1975 var Emelie så utarbetad efter ett hårt arbetsliv. Året efter, 1976 sålde vi konditoriet till Östen och Agneta Brolin.

 


Foto: Eva Karlsson.

Och så här såg huset ut innan det blev konditori:


Foto: Eva Karlsson.

 

Här följer Carl-Gustaf Strokirks artikel om sina ungdomsminnen från Kaféet.

Artikeln har tidigare varit införd i Vi i Tyresö.

 På Lunkans fik

 - Ha ru en cigg? Den långe skranglige i solbrillorna sträcker pockande ut sina långa fingrar.

En frodig tonårstös i sammetsdress och sandaler knackar fram en "Look" ur ett skrynkligt paket.

- Gam! väser hon leende.

Den långe åmar sig över flipperspelet och snappar med en grimas kvickt åt sig sitt byte.

- Schysst Gunilla, mumlar han. E re nån som har eld?

En ljudlig suck hörs från jukeboxen och ur en sliten skinnjacksficka levereras motvilligt en tändare.

- En Ronson! Var har du grejat den?

- Glöm det och lämna tillbaks den när du tänt, biter killen i skinnjackan av.

Den långe rycker på axlarna men spricker plötsligt upp i ett soligt flin.

- Kolla där kommer Per Oskarsson ridande på sin gamla åsna Anna! Och grand danoisen Nelson har han med sig. Han borde rida på honom istället.
Oskarsson hälsar med en yvig gest och viker av mot Sjögrens lanthandel.

 

Det är sent sextiotal och sommar på "Lunkans" kondis ute på Tyresö Brevik. Sommarstugeägarnas tonåringar har tagit herraväldet över stället långt innan Lorry kom på uttrycket "vi har ju ingen lokal."
Röken ligger tät över lokalen som dimman låg över Lützen.

- E re nån som har fixat några bärs till i kväll? undras det diskret under en Beatleslugg.

- Betala igen dom du är skyldig mig först, muttrar killen vid jukeboxen. Eller har du spelat bort lönen redan?

- Vi får gå till Roffe och böna om krita! beslutar skinnjackan myndigt och så klampar tonårshorden iväg i ett rökmoln.
Motvilligt låter sig handlarn övertalas och snart klirrar det ur sprängfyllda kassar på väg mot Breviksmaren.

- Vi går väl till Sagers? Han är ju aldrig där!
Så är man framme vid den mörka granhäcken halvägs ute på Dyvik.

- Det är läskigt här, viskar den frodiga Gunilla och sänker för säkerhets skull skränet från transistorn.
Här huserade den mytomspunne mångmiljonären Sager. Det viskades om att han smygglade sprit under kriget och hade haft en osänkbar båt som han skulle fly i om tyskarna kom. Han hade till och med sprängt en djup tunnel in i berget.

- Bara inte skogvaktarn kommer, så är jag nöjd skrattar skinnjackan och hoppar över syllarna på en liten järnväg som leder mot en hamn nere i viken.

- Vi kan väl ta en bärs inne i husvagnarna först, föreslår den långe med solbrillorna.

- Om vem skall bjuda dig på bärs då? Du är ju lika pank som Leffe.
Längst järnvägen ligger ett par stora husvagnar.

- De ser ut som dem vid Skarpnäckslägret, konstaterar Leffe och byter spår.

Det är mörkt och fuktigt därinne.

- Här kan de väl inte ha gömt spriten? funderar Gunilla.

- Nej den hade de nog inne i "bunkern." Skall vi gå dit och se om de glömt kvar något? vitsar den långe.

På kajen ligger en jättelik mast.

- Tydligen allt som är kvar av den osänkbara båten! spekulerar Leffe.
Men tunneln finns kvar. Dock ingen sprit. Tyvärr. Bara ett par tomma fotogendunkar.

- Här kommer Dyviks T-banestation att ligga i framtiden!  

- Säkert! Ta hit en bärs till!

⊕ T: Recept Brevikslimpa

Bokens recept på Brevikslimpan har här utformats i en något fylligare textvariant, med precis samma sakinnehåll. Den här versionen kan kanske passa din receptsamling ännu bätttre:

Brevikslimpan
Sirapslimpa på apelsinvatten

Ingredienser
Dag 1
: 5 dl vatten. Apelsinskal från 1 apelsin
Dag 2:
50 g jäst. 5 dl apelsinvatten. 11 dl rågsikt. 75 g smör.
1½ dl = 10 msk ljus sirap. 1 msk salt. 8 dl vetemjöl.
Till pensling: 2 msk sirap. ½ dl vatten.

Förfarande
Detta bröd innehåller både sirap och fett. Saltet kan tillsättas när man vill eftersom degen inte blir bättre om man som vanligt tillsätter det sist.
Använd stötning vi utbakningen. Detta innebär att man pressar samman degen till en kudde för att få ut luften. Stötningen ger degen ny koldioxid och bättre jästnäring så att brödet blir högt och fint.

Dag 1. Koka upp vatten och apelsinskal.
Låt dra över natten, ca 8-12 timmar.

Dag 2. Sila bort apelsinskalen, mät upp vattnet. Lös upp jästen och rör ner rågsikten till en lös deg. Låt jäsa i 60 minuter. Tillsätt övriga ingredienser och arbeta till en elastisk deg i ca 20 minuter.
Låt degen vila i 30 minuter. Stöt luften ut ur degen.
Låt jäsa i 30 minuter.

Dela degen i 3 lika stora delar och rulla dem till runda bollar.
Låt vila i 5 minuter.
Forma 3 avlånga bröd och nagga dem lätt med gaffel.
Lägg limporna på en plåt med bakpapper.
Låt jäsa till dubbel storlek i ca 60 minuter.

Sätt ugnen på 250 grader. Lägg in en metallform eller liknande i ugnens botten.
Sätt in bröden i ugnen och häll ca 1 dl varmt vatten i metallformen.

Sänk värmen till 200 grader efter 5 minuter.
Öppna ugnsluckan och vädra ut ångan en kort stund.
Grädda sedan i 35 minuter.
Sirapspensla limporna med 2 msk sirap upplöst i ½ dl vatten direkt efter att limporna har tagits ur ugnen.

 Lycka till med baket!

⊕ U: Film om 1902 

När Brevik byggdes 1902
Från Tyresö hembygdsförenings filminspelning januari 1974
med 90 årige muraren Carl Emil Svensson
.

CES, som kommer från Blidö, är född den 2 november 1884. Han kom tillsammans med sin far till Tyresö i början av år 1902. De reste med båten Bore I eller II från Blidö till Stockholm varifrån de tog tåget till Saltsjöbaden, där de hämtades av sonen till den gamle gubben Pettersson i Brevik. Sonen hette Gustav Pettersson och mötte med häst och släde. Dom hade med sig material för att arbeta med bygget av tre (kanske fyra) villor i Brevik, bland annat zinkvitt, annan färg och spik. Utanför Älgö körde häst och släde igenom isen och försvann – medan vi precis hann hoppa av släden. Men hästens huvud kom upp efter ett kort ögonblick - och två Smådalarö-bor på väg hem till Smådalarö som befann sig i närheten med sin släde. Tillsammans med dem fick vi tag på hästen och lyckades med stor möda dra upp den, medan Gustav Pettersson var i chocktillstånd och till ingen nytta: Han bara grät.

Smådalaröborna körde far och son Svensson (och Pettersson) till Tyresö. Dagen efter bärgades ett zinkfat och en säck med kläder men inte släden. Hästen ville i fortsättningen mycket ogärna gå ut på is igen.

Markisen var ibland ute och kontrollerade sina byggen i Brevik. CES arbetade med grundning och spackling före målning i Brevik. Engström, blivande svärfar, lärde CES att mura. Jordstenar togs till grunderna och ”Det skall vara granit”, sa Markisen. Jordstenarna bröts upp ur jorden och höggs till av stenhuggare.
                                                                                                                             …..om slottet…påfåglarnas torn….

Flera av gubbarna vid Brevik hade två eller tre pigor med sig och ibland ordnades det dans. Om då ”skaraborgarna” som arbetade vid Tegelbruket om somrarna kom och ”tog flickorna” så drog sig CES och hans kamrater tillbaka eftersom tegelbruksarbetarna var så starka. ”Det lönade sig inte att försöka slåss, utan det var bara att gå hem och lägga sig.”

CES och kamraterna var aldrig inbjudna till markisen på slottet, men någon gång på vintern till stryksalen i östra flygeln på slottet (när den blivit färdigbyggd) för att umgås med tjänstefolket där. Då kunde man dansa till Smed-David Andersson. ”Han kunde bara spela tre låtar på sitt dragspel – och jag kommer väl ihåg dem fortfarande”. Det var också dans på Öringeängen.

För att resa till Stockholm färdades man över isen via Baggensfjärden eller med tåg från Saltsjöbaden eller med Gustav Pettersson med häst och vagn. Man kunde också gå till fots via Slumnäs till Saltsjö–Duvnäs och ta tåget där. Bröderna Wahlund ägde 3-4 ångslupar som trafikerade sträckan Saltsjöbaden – Brobänken. En gång i veckan gick också båt till Brobänken från Stockholm.

Fartyget Trosa*, med två master, passerade också Brobänken till och från Stockholm. Men för att komma ombord måste man ro ut och möta fartyget. Dessutom fanns ”Dalaröström” som gick från Utö till Stockholm.

Min far hade vid ett tillfälle rekommenderat Markisen att ett par man som kom från Lotsverket i Sandhamn skulle få ett jobb att bygga tre villor vid Slottet åt Markisen. Det höll på att sluta med förskräckelse. De fick 7000 kronor styck för att bygga villorna. När en av männen skulle få betalt från Markisen sa denne att han inte hade tid. När mannen fortsatte att propsa på att få företräde, sa Markisen: ”Dra åt helvete, jag har inte tid nu”. Men mannen var påstridig och sa att ”om han inte fick tala ut med Greven så skulle han kunna jämna hela Slottet med marken, för så mycket dynamit hade han”. Det fick effekt och ledde till att han fick tala med markisen. Men efteråt fick min far stränga order att inte ha något mer med den mannen att göra: han skulle inte få vistas i Brevik. Och efter någon tid såg också min far till att mannen inte var med längre vid byggena där.

*Fotnot 2012-03-15 om fartyget Trosa: Kurt Borgengens bok Skärgårdsbåt till sommarnöjet (1965) har en skeppskatalog av Berndt Friberg. Enligt den gäller följande om Trosa: "Dux, f d Fårö, f d Trosa. Byggd i Jönköping 1898. Längd 25,5 m Bredd 5,3 m Maskinstyrka 200 hkr ångmaskin. Under namnet Trosa trafikerade fartyget Stockholm - Södertälje - Trosa till 1916, då det såldes till Gotlands Fårö Kalk AB, som döpte om det till Fårö och lät registrera det som bogserbåt. 1921 hyrdes Fårö av ett konsortium som drev trafik på Dalarö och Ornö. År 1922 köptes fartyget av Waxholmsbolaget, som efter något år gav det namnet Dux. Under många seglationer lät man henne gå som extrabåt. Vissa år hade emellertid Dux fast trad. 1924 - 1927 trafikerade hon traden Stockholm - Blidö östra sida - Söderöra - Norröra - Västernäs och 1932 - 1937 gick hon traden Stockholm - Saltsjöbaden - Dalarö - Muskö. I samband med att Tor 1 såldes till Waxholmsbolaget den 1 augusti 1929 fick hon under den återstående delen av sommarseglationen det året ersätta detta fartyg på Torbåtarnas trad Stockholm - Kummelnäs - Tynningö - Värmdö. Dux låg upplagd i många år innan hon såldes 1950 och byggdes om till pråm. 1957 byggdes Dux åter om, denna gång till lastmotorfartyg. Hennes namn är numera Vestanvind."

⊕ V: Bergshyddans tre hus
Bergshyddans tre bostadshus

Följande karta från år 1939 visar de tre bostadshus som fanns då. Man ser även ekonomibyggnaden i sydväst på den ännu odelade tomten.

Husen syns tydligt på följande karta från år 1939, som även visar ekonomibyggnaden i sydväst:

 

Provisorisk benämning av de fyra husen på vidstående karta:

 

 

 

 

 

 

 

                                  3. Dräng-
                                      stugan

 

   1. 172B                    2. Pensionatet

 

      4.Ekonomi-
         byggnaden

I det följande diskuteras när var och en av dessa tre bostadshus byggdes.

1. Det större rödbruna huset väster om pensionatet kan vi kalla för ”172B”. Där byggdes år 1903 det nya bostadshuset för Breviks Gårds arrendator Gustaf Pettersson och hans familj. Det är oklart hur stort huset var då och om det då var i två våningar eller bara 1½. Men huset 172Bhade (tillsammans med ekonomibyggnaden) år 1905 enligt ett värderingsintyg (som finns hos Göran Fermbäck) 5 rum, 2 kök, stall, ladugård med plats för 7 kor & 3 hästar. Det bör betyda ett hus i två våningar med kök även på övervåningen, gissningsvis för tjänstepersonal

 

Byggåret 1903 baseras på följande starka indicier:

a)      På 1902 års karta över Brevik ser man fortfarande ekonomibyggnaden och ”Gammelhuset” samt den år 1899 byggda Hasselhyddan nära Sommarbo. Arrendatorn bodde då fortfarande i Gammelhuset. Här är 1902 års karta

 

 Utsnitt ur 1902 års karta

 

 

             

 

 

b)      Enligt Jakob Fredrik Petterssons kontrakt den 20 november 1893 ”eger arendatorn att innan arendeåren, när han så för godt finner, öfverlåta på någon av sina söner, dock får det ej på annan person öfverlåtas utan jordegarens medgifvande.”  Det kontraktet har överlåtits på Gustaf Pettersson någon gång därefter och före den 6 december 1902. Enligt fyrktalslängderna verkar Gustaf tagit över arrendet från och med år 1899 – det år då Jakob Fredrik också flyttade in i Hasselhyddan.  Den 6 december 1902 skrivs ett tillägg till arrendekontraktet som antyder att en genomgripande ändring då sker. Tillägget har följande innehåll: ”Genom ömsesidig öfverenskommelse mellan mig Claes Lagergren egare och mig Gustaf Pettersson, som efter min fader J F Pettersson öfvertagit detta kontrakt, som brukare av Brevik har det bestämts, att egaren Grefve C Lagergren fritt disponerar alla hus vid Brevik, boningshus såväl som uthus från 1 maj 1903 samt all jord som kan behöfvas i och för villaområdet samt eger rätt att borttaga och ändra alla stängsel på gården; till vederlag härför befrias brukaren från erläggande af sista årets arrende (fr. 14 mars 1903 till 14 mars 1904) dock skall han betala utskylderna och föröfrigt iakttaga alla detta kontrakts bestämmelser.”

c)      Den 2 april 1903 finns det två boningshus under Breviks gård. Gustaf Petterssons arrendekontrakt får nämligen följande tillägg: ”Undertecknad uttager härmed till Gustaf Pettersson i Brevik det till Breviksgård hörande stora boningshuset på följande villkor. Huset tillträdes genast samt är G. Pettersson skyldig att om så fordras från huset afflytta den 1 oktober detta år. I hyra erlägges etthundratrettiofem (135) kronor som skall till egaren inbetalas före den 1 juni detta år. Hyresgästen från ej hos sig inhysa eller uthyra till annan person än som af egaren godkännes. Hyresgästen skall ansvara för att det hålles snyggt omkring huset och i dess närmaste omgifning.”   -  Det är här oklart,

Det gör dock detsamma, för år 1903 bör hela flytten av gårdens brukningscentrum ha skett från Sommarbo till det vi nu kallar för Bergshyddan.

Rimligen har huset 172B byggts till under tiden efter år 1903. Enligt 1944 års inspektion av pensionatsrörelsen vid Bergshyddan fanns då ett Annex 1 med två ingångar och 9 rum enligt följande. Ingång 1: Passage, rum 1 och 2. Ingång 2: Passage, rum 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och hall. Kan detta ha varit 172B som hade så mycket som 9 rum år 1944? 172B är idag i två våningar och bör ha varit det också år 1944. Ovanstående karta år 1939 antyder att det då var i två våningar, eftersom den ser ut att ha kunna haft två entréer.

2. Det år 1949 nerbrunna pensionatet kan vi kalla Pensionatet. Det huset har haft tre byggnadsfaser:

2.1 Som nybyggt hus år 1906 såg huset ut enligt nedanstående fotoredovisning.

Byggåret 1906 baseras på att Gustaf Pettersson köpte tomten med befintliga hus från markisen den 8 juni 1905 med lagfart 12 juli 1905. Han torde ha flyttat dit för att kunna bo mer ståndsmässigt när huset var färdigt, samtidigt som hus 172B användes som bostadshus för tjänstefolk, se nedanstående tabell (under punkt 3) över var man kan ha bott.

 

Den blivande pensionatsbyggnaden före ombyggnad till pensionat, med ägaren fjärdingsmannen och arrendatorn Gustaf Pettersson. Foto: Göran Fermbäck. Jämför huset med Marielund på bilden till höger!

 

 

  


August Pettersson hissar flaggan till Marielund, Breviksvägen 183, år 1930. Detta hus, byggt 1902, är mycket snarlikt Bergshyddan före ombyggnad till pensionat. Gustaf ville säkert bo i ett lika fint hus som brodern Knut August! Foto: Göran Fermbäck.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den blivande pensionatsbyggnaden år 1919 (möjligen 1918?) Lille Johan syns i mitten. Fjärdingsmannen står som nr 3 från höger med sin fru Sofi som nr 2 från höger. Flaggstångsfoten finns fortfarande kvar på berget.
Foto: Göran Fermbäck.
 

  

 

70-års-Jubileum för Sofi Pettersson framför en entré till det blivande pensionatet år 1933. Hon står i mitten med blomuppsatserna. Lille Johan är nr 3 från höger. Mannen i mustasch och svart fluga till höger om Sofi kan vara fjärdingsmannen.
Foto: Göran Fermbäck.
 

2.2. Som pensionat från år 1937till 1945 hade huset liknande yttre utseende, men var vitmålat.

  

Pensionatet vitmålat men utan utbyggd övervåning.
Gun Halvares och Oskar Rosendahl framför en annan entré till pensionatet.
Foto: Göran Fermbäck.
Namn skylten på dörren anger A LUNDEWALL

  

Pensionatet år 1945 med samma flaggstång på berget som på 1920-talet. Överbyggnaden har fortfarande samma takkonstruktion som år 1906 – liksom fönstren i övervåningen.
Foto: Göran Fermbäck.

2.3. När Sigrid Carlsson (med man) köpt pensionatet i maj 1945 måste de ha byggt ut övervåningen och ändrat takvinkeln, se följande två bilder:

 

 

 

Pensionatet med fullt utbyggd övervåning någon gång i perioden 1945-1949.
Foto: Göran Fermbäck.

 

Delar av pensionatets baksida under perioden 1945-1949.Tyvärr oklart vilka personerna är!
Foto: Göran Fermbäck.
 

 Detta bör ha varit extra tragiskt, att det upprustade pensionatet brann redan år 1949!

3. Det lilla röda huset nedanför berget och strax norr om pensionatet kan vi kalla för Drängstugan.
Det är oklart när det huset är byggt. Rimligtvis har det byggts till alldeles efter branden år 1949 till nuvarande utseende. Fastighetsägaren kanske inte hade råd att bygga upp pensionatet igen. Vi vet inte hur försäkrat det var. Kanske bedömdes marknaden för pensionat ha minskat år 1949?

Frågan här är när huset byggdes – det som finns på 1939 års karta ovan. Det finns inte på 1916 års säterikarta över Tyresö. Där finns bara två bostadshus markerade vid Bergshyddan, vilket dock inte bevisar att det inte kan ha funnits en mindre byggnad vid Drängstugan. Här är säterikartan från år 1916:

Enligt år 1944 års inspektion av pensionatsrörelsen vid Bergshyddan fanns det något som kallades för Annex 3 år 1944 och då hade Veranda på gaveln passage, rum 1, rum 2 (=kök med mindre vedspis), rum 3. Det kan ha funnit ytterligare rum som användes av personalen. Detta Annex 3 kan ha varit Drängstugan. År 1944 eller 1945 finns det ett dåligt foto på Drängstugan, som verkar bara vara i en våning. Här syns fotot - som i övrigt visar att pensionatet liksom ovan fortfarande hade sina ursprungliga fönster i övervåningen och att denna till det yttre (frånsett färgen) var lika med Gustaf Pettersons bostadshus före 1936:

Drängstugan år 1945 syns till vänster (=norr om) om pensionatet. Drängstugan verkar ha haft brutet tak, trots att huset är så lågt. Detta är något förvånande. (Damerna på bilden är flyktingar som bodde på pensionatet och som hjälpte till med service åt de övriga flyktingarna. Den svartklädda damen är en flyktingbyråkrat från Stockholm.)
Foto: Göran Fermbäck.

Ett sätt att söka svaret på när Drängstugan kan ha byggts är att försöka fördela alla boende (enligt kyrkböckerna och mantalslängderna) vid Berghyddan/Breviks gård på de bostadshus som fanns eller kan ha funnits. Följande tabell visar ett sådant försök.  (Data saknas för år 1917.)

Om ovanstående stora tabell är suddig på din skärm, så följer här (eventuellt) den vänstra hälften av den i tydligare format (det vill säga fram till och med år 1908):

År

95

96

97

98

99

00

01

02

03

04

05

06

07

08

Antal villor i ”Breviks gård”

1

1

1

1

2

2

2

2

2

 

 

 

 

3

Därtill nämns:    Bergshyddan B

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

B

B

B

Hasselhyddan H

-

-

-

-

H

H

H

H

H

H

H

H

H

-

Karlshäll K

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Trol boende   i Gammelgården (=G) resp Hasselhyddan:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

JF Pettersson, f38. dog 28

G

G

G

G

H

H

H

H

H

H

H

H

H

H

H Britta Caisa f 37, dog 7/4   00

G

G

G

G

H

H

-

-

-

-

-

-

-

-

barn Agda f 86

G

G

G

G

H

H

-

H

 

H

 

H

 

H

hushåll Johanna Matilda   Åberg f 50

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

H

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trol boende   i Bergshyddan 1 resp 2:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gustaf Fredrik Pettersson, f   67

G

G

G

G

G

G

G

1

1

1

1

2

2

2

Hustru   Sofia Ulrika Sjöberg, f 63, d 36

G

G

G

G

G

G

G

1

1

1

1

2

2

2

fs Johan f 95

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

1

2

2

2

fs Sven Verner Eriksson f 99

-

-

-

-

-

G

G

1

1

1

1

2

2

2

fs Herbert Rosengren f 02

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

svärmor Johanna Sjöberg f 27

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

2

Pigan Agnes f 84, Hulda f 86

-

-

-

-

-

-

G

-

-

-

-

2

-

-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trol boende   i Bergshyddan 1:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dräng Carl Johan Andersson f   60

 

 

 

G

G

-

G

1

-

-

-

1

1

1

Arvid f79

 

 

 

G

-

-

-

 

 

 

 

 

 

 

Dräng August Carlsson f 57

 

 

 

-

-

-

G

 

 

 

 

 

 

 

A Johansson f 51

 

 

 

G

-

-

-

 

 

 

 

 

 

 

Arbetaren H Holmberg f 38

 

 

 

 

 

 

 

-

-

-

1

1

-

-

Tjänarinna   Ragnhild Eriksson f 91

 

 

 

 

 

 

 

-

-

-

-

-

-

-

drg Oskar Willner f 56

 

 

 

 

 

 

 

-

-

-

-

-

-

-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ev    boende i Bergshyddan 3:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

drg Josef Dahlström f 04

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-

Arbetaren Otto Sundell f 97

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-

Hustrun Elsa Lindqvist f 96

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-

drg Sven Åhnström f 88

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

Hustrun Hilda Maria   (Åhnström)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-

Ev  boende i Bergshyddan 1 till 1918 och i   Karlshäll fr 1919

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mågen arb Carl Gust Hallberg   f 66

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

1

Hustru Johanna Maria Sjöberg   f 61

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-

1

dotter Svea f 96

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-

1

dotter Tekla f 97 (lärare   från 23)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

1

dotter Helga f 00

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

1

 

Mantalslängderna och kyrkböckerna anger tyvärr mycket otydligt i vilka hus som de boende fanns vid Breviks gård. I tabellen ovan har det antagits att Drängstugan tillkom som ett hus nummer 3 redan år 1907. Även år 1906 kan ju ett nybygge ha skett för att husera familjen Hallberg. Det finns inga säkra tecken på att något hus byggdes, varken år 1906 eller år 1907. Huset kan ursprungligen ha byggts när som helst mellan år 1906 och 1939, då det ju fanns enligt ovanstående karta. En förklaring till att huset klarade sig från 1949 års brand är att det då troligen fortfarande bara var i en våning och låg något lägre än pensionatet.

4. Ekonomibyggnaden kom enligt ovan till år 1903. Den såg år 1949 ut enligt följande foto:

 

Foto av ekonomibyggnaden när Pensionatet brinner år 1949. Det året såg uppenbarligen ekonomibyggnaden ut som idag och enligt kartan 1939.
Foto: Astrid Udd.

 

Ekonomibyggnaden syns svart på 1906 års häradskarta, som anger de två bostadshusen 172B och Pensionatet.

I vart fall åren 1944 och 1945 bör ekonomibyggnaden ha kunnat haft bostadsrum, gissningsvis i övervåningen och därmed var det som enligt 1944 års inspektion av pensionatsrörelsen vid Bergshyddan kallades för Annex 3. Det annexet innehöll år 1944:

⊕ X: Flyktingarna 1944-45

 Formalia inför Bergshyddans bruk som flyktingförläggning:

Besiktning den 15 maj 1944 av fastighetens inre för att det vid avflyttningen ska ”kunna utrönas om och i vad mån byggnaden tagit skada av uthyrningen”. Vid besiktningen deltog Åke E Ericsson för kommittén och ”inspektör Ivar Lundell såsom representant för egendomens ägare”.

Sammanlagt 21 rum finns i pensionat Bergshyddanenligt inspektionen, om man borträknar Annex 2:

Huvudbyggnaden. Bottenvåning: Rum 1, sällskapsrum, matsal, serveringsrum, utrymme för värmepanna, kök, rum 2, hall, WC och trappa
Våning 1:
Hall, WC, rum 3, passage till rum 4, rum 4, 5, 6, 7, kapprum, rum 8, 9 och badrum.
Annex 1.
Ingång 1: Passage, rum 1 och 2. Ingång 2:Passage, rum 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och hall.
Annex 2.
Trappa, kök med en mindre vedspis, rum 1, rum övre veranda.
Annex 3.
Veranda på gavel, passage, rum 1, rum 2 (=kök med mindre vedspis), rum 3.

Låg standard. Inspektionen visade att tapeterna på de flesta ställen var urblekta och fläckiga samt att många pappmattor på golven var slitna, trasiga och lagade. I besiktningsprotokollet noterades: ”Som slutomdöme kan sägas att de tre annexen äro inredda såsom sommarbostäder. Inredningen är av mycket dålig beskaffenhet.”  

Följande diagram visar antal gäster per dygn i Bergshyddan från 17 april 1944 och 7 juni 1945.

Följande två diagram visar att det var stor omsättning av flyktingar i Bergshyddan.

Danska perioden till 2 november 1944: Först kallades pensionatet för ”Stockholms stads hem för äldre danska flyktingar” och tog emot 87 flyktingar. Av dessa stannade 13 hela den tiden och de flesta övriga ofta bara omkring tre veckor. Det syns av följande diagram, där var och en av flyktingarna har sin stapel, vars höjd visar antalet dagar i Bergshyddan.

 Norska perioden till krigsslutet. Från den 19 november 1944 till 21 maj 1945 kallades verksamheten för ”Norska Flyktinghemmet Saltsjö-Brevik, Bergshyddans Pensionat” och då var det mindre omsättning av gäster. Beläggningen var också jämnare över tiden. Det syns av följande diagram, där var och en av de 44 norska flyktingarna har sin stapel, vars höjd visar antalet dagar i Bergshyddan.

Vi har skrivit till många personer i Sverige med samma efternamn som en del flyktingar hade, för att om möjligt få reda på mer om tiden i Bergshyddan. Några napp har vi fått på det sättet. Ett öde kan vi kort berätta om från den danska perioden: Josseph Pier, född 1880, var gift med Ester Pier, född 1884 och bodde i Lodz i Polen. Paret hade fem barn, varav fyra pojkar. Josseph, som var vävare upplevde de ökande svårigheterna för judarna i Polen och beslöt sig för att via Danmark ta sig till Amerika, för att senare låta familjen komma efter. Väl i Danmark kom han att tycka om landet och han fick dessutom arbete som vävare inom textilindustrin. Därför blev det aldrig något av med amerikaplanerna. I stället kom fru Ester med barnen till Danmark. När sedan tyskarna invaderade Danmark måste Josseph och Ester fly över Öresund med hjälp av någon av de många fiskebåtar som hjälpte flyktingar över sundet. De två hamnade i Bergshyddan. De fem barnen med sina familjer flydde också och hamnade på andra ställen i Sverige. Ett barnbarn har berättat för oss att direkt efter freden flyttade de flesta i storfamiljen tillbaka till Danmark, medan hans far bosatte sig i Malmö med sin svenska fru.

⊕ Y: Bergshyddan 1949

Fler bilder från bröllopsfesten i Bergshyddan, då pensionatet brann:


Bergshyddans interiör från bröllopsmiddagen timmen före brandens utbrott maj 1949.
Foto: Astrid Udd.


Bergshyddan brinner 1949.
Foto: Astrid Udd.

Bergshyddan brinner 1949. Här syns den ekonomibyggnad som fortfarande finns kvar.
Foto: Astrid Udd.


Bergshyddan brinner 1949.
Foto: Astrid Udd.

⊕ Z: Karlshäll-material

Ewa Thornéus bor sedan sommaren 2008 i Karlshäll, Breviksvägen 170, tillsammans med Anders Kraft.
Från Ewa kommer följande fotografier som troligen är tagna år 1938 eller 1939.

Personerna på bilden är Ernst Evald Emanuel Berglund och på trappan sitter sonen Ernst Rune.Foto: Ewa Thornéus.

Ewa har också följande intressanta dokument, som komplettering till de gamla fotografierna.

⊕ Å: Mer om Härsö

Varför Härsö är en del av Tyresö och inte Nacka kommun är det många som funderat över. Det beror inte bara på att den förste arrendatorn Jakob Persson och dennes hustru Stina Larsdotter Mörbom kom från Öringhamn, där han varit båtsman. Gissningsvis hade han varit med om att bygga ett första boningshus på Härsö medan han bodde kvar i Öringhamn båtmanstorp. Deras första tid var för övrigt troligen tuff, för när de flyttade till Härsö hade de med sig en liten son som dog där 2 år gammal, men Stina födde sedan ytterligare fem barn på Härsö. De överlevde barndomen. Hennes mamma Lisa Mörbom flyttade också in och bodde på ön fram till sin död år 1776.
Att den familjen kanske önskade fortsätta att höra till Tyresö församling hade nog inte mycket med den formella eller byråkratiska registreringen att göra.
För att förstå orsaken kan man blicka bakåt på ägandet av Härsö med kringliggande öar enligt följande.

Härsös ägare 1763-1765 och varför ön bebyggdes. Det mesta tyder på att Härsö alltid ägts av Erstaviks gods, i vart fall sedan medeltiden. I en lång rad av ägare till Erstavik var det greve (och sedermera riksrådet) Olof Törnflycht som köpte godset 1717. Han köpte senare till flera gårdar så att godset omfattade Öfwerby, Näglinge, Slomnäs, Skogsöö, Fisksättra, Aliö, Ängö, samt torpen Stora & Lilla Hagmora, Sanda, Källtorp, Tatteboda, Tentorp, Halvardstorp, Rösunda, Mårtenstorp, Skomakaretorpet, Vreten. Härsö nämns inte eftersom den var obebodd, men bedöms ändå ha ingått i egendomen med sitt fiskevatten och sina jaktmarker. Olof blev landshövding i Stockholms län 1719.
Han ägde även Nynäs och Näringsberg på Södertörn, men han gjorde Erstavik till sitt säte. Han dog på Erstavik 1737. Godset ärvdes av hans hustru Hedvig Ulrika, född Posse. Hon avled 1762, och 1763 försålde barnen (det vill säga riksrådet greve Carl Fredrik och Christina Törnflycht) godset till Herman (Lorentzson) Petersen.

Under de hittillsvarande ägarnas tid enligt ovan får man anta att Härsös fiskevatten användes av Erstaviks fiskare och att godsets skogvaktare var på ön ibland för att syna ut speciella träd som behövdes.
Kanske kunde också jakt förekomma ibland på ön, men Erstaviks folk hade gissningsvis bekvämare marker att tillgå är de svårtillgängliga bergen på Härsö. Gissningsvis sov Härsö således i hög grad en Törnrosa-sömn till omkring år 1763.
I vart fall kommer vi nog aldrig att få veta vilka eventuella äventyr som ägt rum på Härsö före det årtalet.

Under åren 1763-1765 hände det mycket som hade med Härsö att göra.Den nye ägaren Herman (Lorentzson) Petersen var född 1713 och var direktör i Ostindiska kompaniet sedan 1747. Han hade ägt (Stora och Lilla) Nyckelviken sedan 1733 och ägde Petersenska huset i Gamla Stan som stilig bostad där sedan 1757. Han dog redan 1765. Det går inte att klara ut varför han satsade på att etablera en fiskearrendator på Härsö år 1763 eller 1764, men följande sex teorier kan vara rimliga som bidragande förklaringar.

· Slottsbygget: På Erstavik fanns en mangårdsbyggnad av trä med tre flyglar. Herman Petersen satte omedelbart igång att istället bygga det nuvarande slottet av sten i tre våningar under brutet tak och med tvenne envåningsflyglar, även dessa av sten - efter ritningar av Jean Eric Rehn. Bygget måste ha krävt mycket folk, som skulle försörjas med mat.

· Missväxten: År 1759 hade skörden varit ymmig, men åren 1762-1764 blev det en besvärande missväxt i trakten. Det bör ha drabbat även Erstavik. Det måste ha stärkt intresset för att öka fiskproduktionen så att alla byggnadsarbetare kunde äta ordentligt året om.

· Rikedomen: Det har i Sveriges historia troligen inte funnits ett mer lönsamt jobb än att vara direktör i Ostindiska kompaniet under de här åren. Verksamheten var så extremt lönsam att riksdagen bestämde att alla siffror om det skulle vara hemliga. Herman Petersen hade alltså råd att se till att en fiskearrendator kunde etablera sig på den ogästvänliga ön, där det inte bör ha varit enkelt att producera något jordbruk. Han var 50 år gammal och därmed rimligen i sin krafts bästa dagar, så han bör ha önskat sitt nya stenslott färdigbyggt så snart som möjligt.

· Ekonomisk kris: En omfattande europeisk handelskris äger rum 1763-64 efter det europeiska sjuårskrigets slut år 1763 (och de samtida krigen i kolonierna Indien och Nordamerika): det går inte längre att få krediter, många företag går i konkurs och yrkeshantverkare flyttar utomlands. För en person med pengar är det en idealisk miljö för ökad aktivitet, så Herman Petersen bör ha trivts med alla sina investeringsprojekt.

Kriget var slut: Båtman Jakob Persson från Öringhamn var troligen med och skeppade ut Sörmlands regemente från Dalarö till Pommern år 1761 i det Pommerska kriget (1757-1762) och efter freden kan det mycket väl ha blivit ett så stort organisatoriskt och statsfinansiellt vacuum, att båtsmännen inte hade något vettigt att göra med Flottan under flera år.

· Scheffer stödde honom: Carl Fredrik Scheffer var sedan år 1759 herre över Tyresö och hade varit kronprinsens guvernör från februari 1756 till april 1762, och blev riksråd från augusti 1761 till augusti 1765 då han av riksdagen tvingades lämna in sin avskedsansökan som syndabock för utrikespolitiken i november 1764. Han var under de här intressanta åren 1763-1764 Sveriges mest inflytelserika person och verkar ha haft en bra relation med Herman Petersen. Som Sveriges ledande fysiokrat hade Scheffer ett stort intresse för att utveckla lantbruket och bör aktivt ha stött ambitionerna att se till att det blev möjligt att inte bara överleva på Härsö utan att se till att fiskproduktionen i trakten ökade. Scheffer var också mycket mån om att kunna visa att hans gods och hans församling ökade sitt befolkningstal.

”Mysteriet” varför Härsö hör till Tyresö församling
Varför hör Härsö till Tyresö kommun och inte till samma socken och kommun som Erstavik? När Härsö bebyggdes på 1760-talet så var dessutom Erstavik en egen församling (precis som Tyresö blev på 1600-talet) och man kan tycka att det vore naturligt att arrendatorn skulle gå i kyrkan där. Det är inte lätt att veta vad som kan ha varit grunden för beslutat att föra Härsö till Tyresö, men följande hypoteser verkar tillsammans kunna vara rimliga förklaringar:

· Närmare: Tyresö kyrka låg betydligt närmare Härsö än vad Erstaviks kapell låg.

· Finare: Tyresö kyrka var betydligt större och finare än Erstaviks. Dessutom var ägaren av Tyresö finare än Erstaviks, varigenom Tyresö-prästens ord troligen vägde tyngre än Erstaviks. Tyresös kyrkoherde sedan 25 år hette Kristofer Hesselberg och han verkar ha haft biskopens öra.

· Mindre trångt: Det måste dessutom ha varit mycket opraktiskt under Erstaviks församlings första tid att kunna samla sina församlingsmedlemmar till gudstjänst i provisoriska och trånga lokaler under flera års tid. Prästen där kan därför av praktiska skäl ha varit tacksam för att under överskådlig tid ha så få församlingsmedlemmar som möjligt.

· Vanan: Man kan tänka sig att arrendatorn Jakob Persson fortsatte att besöka Tyresö kyrka, eftersom han var van att ta sig dit från Öringhamn. Som båtsman där hade han plats i en speciell båtsmansbänk i kyrkan. Han hade nog inget emot att flytta till en av arrendatorsbänkarna, vilka hade högre status. Även prästen i Tyresö kan ha verkat kraftfullt för att få behålla sin församlingsmedlem.

· Grannöarna: De närmaste bebodda öarna Gränö, Gåsö, Ägnö och Älgö hörde sedan hundratals år till Tyresö-godset och år 1707 hade de formellt överförts från Brännkyrka socken till Tyresö socken. Eftersom Tyresö-prästen Kristofer Hesselberg kunde konstatera att Härsö låg mitt bland dessa så kunde han säkert finna stöd för att fortsätta folkbokföra arrendatorn där hos sig.
Om ortsnamnet Hersö: Karin Calissendorff skriver om ortsnamet Härsö i tidsskriften Skärgård nummer 18 (1979)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

  

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)